Maria fick drömjobbet – flyttar till Hedenäset

Maria Nyström med sin älskade Mommo, Viola Krantz från Hedenäset. Foto: Privat

Maria Nyström, 52 år, har fått tjänsten som chef för biblioteken och de kulturpedagogiska verksamheterna i Övertorneå. Hon bor i Stockholm men har sitt hjärta i Hedenäset där hennes mormor bott.

-Det har varit en lång process, jag har längtat hem länge, säger Maria.

Hon har jobbat 18 år på dagstidningen Upsala Nya Tidnings kulturredaktion, främst som kulturreporter men också som litteratur-, teater- och filmkritiker.

När Maria såg den utannonserade tjänsten i våras på Övertorneå kommuns facebooksida blev hon nyfiken. Inte minst för att hon och hennes man Pelle länge pratat om att flytta upp till Tornedalen när de en gång inte har jobb eller barn att ta hänsyn till.

– Nu blev det lite tidigare än tänkt, men jag vill verkligen det här. Det ska bli så kul.

Marias man stöttar henne fullt ut och blir kvar i lägenheten vid Slussen i Stockholm med de tre barnen som är 8, 14 och 17 år gamla. Maria kommer att veckopendla: jobba i Övertorneå under veckorna och vara med familjen på helgerna. Och förhoppningsvis kommer också yngsta sonen upp till våren, så är det tänkt.

Maria är uppväxt i Kalix, men har som liten även bott i Hedenäset. Hon spenderade nästan all sin lediga tid hos mormor och morfar, Viola och Oskar Krantz, som hade sitt hus ganska nära Hietaniemi kyrka. Som vuxen har hon fortsatt åka upp flera gånger per år för att hälsa på. Somrarna har också varit vikta för Tornedalen.

– Jag kommer att bo i Mommos hus, som nu är min morbror Eriks, och som är byggt som ett generationsboende.

– Min Mommo har alltid varit min stora kärlek. Vi har stått varann väldigt nära.

Trött på- betongen

Mormodern gick bort för sex år sedan men många släktingar finns kvar i Norrbotten.

-Vare sig jag eller min man är stadsbor. Och jag har känt mer och mer att jag inte har någon lust att traska runt här i betongen.

Tjänsten hon fått i Övertorneå är tudelad: dels får hon ansvar för biblioteksverksamheten och dels ska hon ägna sig åt de kulturpedagogiska verksamheterna som ska utvecklas.

Maria pratar meänkieli och det var en bidragande orsak till att hon fick tjänsten. En annan viktig bit var att hon jobbat som fritidspedagog i elva år innan hon slog sig in på journalistiken.

– Det är viktigt att få upp barn och ungdomars intresse för litteratur.

På Kulturskolan kommer Maria också att starta dans och teater. Kanske kan det bidra till att unga, inte minst tjejer, stannar kvar i Tornedalen? Maria ser också fram emot att jobba tillsammans med flyktingarna i kommunen, framför allt de ensamkommande flyktingbarnen.

-Vad ska biblioteken utvecklas till i framtiden? funderar Maria. Jag hoppas de tar större plats, blir en central punkt i samhället.

Marias uppgift blir också att jobba för är att bygga upp ett minoritetsspråkcentra i meänkieli i Övertorneå, något som kulturminister Alice Bah Kuhnke uttalat sitt stöd för.

-Jag har jättemycket idéer och jag har ju lite stockholmstempo i mig, så jag får hålla i mig lite så jag inte skenar iväg. Men det här känns som ett helt rätt steg att ta i livet.

maria-kommer-att-bo-i-sin-mormors-hus-i-hedenaset-nu-nar-hon-flyttar-upp-foto-privat

Maria kommer att bo i sin mormors hus i Hedenäset nu när hon flyttar upp. Foto: Privat

Anders kufiska jägare sprids i Norden

Anders sitter vid ett ljusbord och ritar. I lägenheten i Kiruna växer både 91:an och Viltliv fram. Foto: Richard Lantto

Nu sprids Tornedalens populära jägare Bosse och Gnustäpp över hela Norden. Serietecknaren Anders Skoglind från Pajala har fått fart på serien Viltliv.

-Ett danskt förlag har fått ensamrätt på den, säger 42-åringen som precis släppt Viltlivs första album på svenska.

Saittarovabon Anders, som har sju mil till tätorten Pajala, har tecknat ett avtal med ett danskt förlag, PIB, om ensamrätt att sprida Viltliv i hela Norden. Det betyder att de två figurernas eskapader i skogen sprids även till våra grannländers tidningar. I Sverige är det framför allt NSD, 91:an och Jakt & Jägare som hittills publicerat serien.

– Det känns jätteroligt. Jag har börjat rita om helsidorna till halvsidor för att de ska vara mer lättplacerade.

Viltliv är Anders egen serie som föddes 2001. Nya albumet ”Laddat för skottår” som kom ut i oktober har delats in i fyra årstider med jägarna Bosse och Gnustäpp som huvudrollsinnehavare.

-Det vimlar av bipersoner i serien som finns på riktig men Bosse och Gnustäpp vill jag ha fristående. Jag vill ge dem egenskaper utan att riskera att stöta mig med någon.

Gnustäpp tillhör den gamla sortens jägare och har ett stort självförtroende, berättar Anders. Han är storviltjägare och Sveriges svar på Hemingway.

-Det är ingen slump att Gnustäpp har en hatt med leopardfläckar på.

Anders är själv inte jägare men har inga problem med att fånga dråpliga situationer från älgskogen på papper.

-Alla i Saittarova jagar utom jag men jag har följt med i skogen sedan jag var liten.

seriealbumet-viltliv-om-jagarlivet-i-norr-har-kommit-ut-i-handeln-och-kan-bland-annat-kopas-via-bokus

Seriealbumet Viltliv om jägarlivet i norr har kommit ut i handeln och kan bland annat köpas via Bokus.

Uttryck från Tornedalen

Anders är känd för att vara detaljrik och noga när han tecknar. En hel del tornedalska uttryck i Viltliv avslöjar också tecknarens ursprung.

-Fast jag brukar inte ha med så mycket svordomar, däremot lite ortsnamn som jag skojar till.

Miljöer från Norrbotten dyker också upp titt som tätt, bland annat från Kiruna.

-Bosse och Gnustäpp håller till i Saittarova, men rätt vad det är får byn ett lekland eller en sportbutik. Min lilla by på 50 personer är en expanderande bygd i serievärlden.

Anders hoppas på att det ska klirra till i kassan efter att albumet nu släppts. Men det slutar inte med det.

-Jag har material till åtminstone tio album till av Viltliv.

Anders tecknar även 91:an. Den serien har han jobbat med sedan 2009 och framöver kommer han även att rita en hel del Åsa-Nisse.

anders-skoglind-har-ritat-sig-sjalv-foto-privat

Anders Skoglind har ritat sig själv.

Varifrån kommer din gåva?

-Jag hade ganska tråkigt som barn och då blir man kreativ. Jag var ensam i min klass för det fanns inga andra i min ålder i skola. Vi var nio elever i årskurs 1 till 6 och man fick roa sig bäst man kunde. Papper och penna fanns ju alltid till hands.

Anders är också utbildad konstsmed och tillverkar allt från yxor till ljuskronor. När detta skrivs slöjdar han på yxskaft.

-Jag har hittat en bra balans i livet mellan att teckna och smida.

anders-skoglind-ar-bade-smed-och-serietecknare-foto-privat

Anders Skoglind är både smed och serietecknare. ”Jag har hittat en bra balans livet”, säger han. Foto: Privat

Fagervall startar hälsoresor till Spanien

Markus Fagervall och OS-medaljören Lars Frölander är värdar för nystartsresan till Spanien i november. Foto: TM Real Estate Group

Idolvinnaren Markus Fagervall från Tornedalen ger sig in i hälsobranschen. Tillsammans med OS-medaljören Lars Frölander startar han hälsoresor med fokus på yoga och att varva ner. 22-27 november håller de i ett nystartsläger i Spanien.

Markus, som är född i Övertorneå och vann Idol 2006, tycker inte att hälsa är en så avlägsen koppling i hans liv. Efter att ha turnerat som musiker och artist i många år har han slagit rot i värdet av träning och bra mat. Nyligen avslutade han en kockutbildning i Umeå.

-Jag har alltid varit intresserad av träning, säger den förre ishockeyspelaren. Hälsa har kommit i samband med att elitsimmaren Lasse och jag träffades under inspelningen av Stjärnor på is 2008. Där blev vi vänner.

Lasse är en hälsoprofil med inriktning på växtbaserad kost. För ett år sedan fick Markus frågan från Lasse om han kunde sno ihop några recept på smoothies och juicer. Sedan vävdes det uppdraget ihop med bolaget i spanska Mar de Pulpi (Almeria) med inriktning aktiv semester.

Det är främst som kock deltagarna kommer att möta Markus på campen i Spanien.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Campen Mar de Pulpi, Almeria, i Spanien blir destinationen för Markus Fagervalls och Lars Frölanders hälsoresa. Foto: TM Real Estate Group

Konceptet Camp by the sea går ut på att ge sig själv en nystart i livet. Kanske lever du ett stressigt liv med lite slarvig mathållning? Kanske längtar du efter att ta det lugnt och låta kropp och själ komma i fatt?

-I fem dagar äter vi bara flytande föda, säger Markus. Så lätt som möjligt för att kroppen ska ta upp näringen. Vi kommer att ligga runt 2000 kalorier per dag så det handlar inte om någon fasta.

Men likafullt: enbart smoothies, juicer och soppor serveras. Yoga och meditation blir dagliga inslag liksom föreläsningar av bland annat doktor David Stenholtz som är kunnig i mat och dess koppling till hälsa. Han är ordförande i Läkare för framtiden.

-Syftet med resan är att komma ner i varv.

-Vi ser också till att ha väldigt lite socker i kosten. Så äter du mycket fett och socker i din vardag kan det bli kämpigt under resan, för du kommer få abstinens.

Å andra sidan kan det vara ett steg i rätt riktning att känna skillnaden.

För att det ska bli så bra upplevelse som möjligt får alla som anmäler sig rekommendationer innan resan (med schemastart 8 november), något som följs upp av en matplan fyra veckor efter hemkomsten.

Markus fru är vegan, själv är han inte det men säger att han är medveten om vad han stoppar i sig. Han undviker processad mat och gör bättre matval idag jämfört med för några år sedan.

-Tror man att kosten har någon som helst inverkan på hälsan så tycker jag man ska ta chansen och följa med på nystartsresan.

Campen kommer att upprepas våren 2017.

Vill du veta mer? Gå in på Marholidays.net Max 30 personer får plats.

overtorneabordiga-markus-fagervall-foto-privat

Övertorneåbördiga Markus Fagervall är numera utbildad kock och satsar på hälsa och meditation. Foto: Privat

Seijas glada retrokläder sprids över landet

Seija Waara älskar stormönstrat och färgglatt i allt hon gör. Foto: Privat

Återbrukade retrotyger i plagg som följer 1960- och 70-talens modeller har blivit affärsidé för Seija Waara i Pajala. På Instagram och Facebook har sömmerskan gjort succé. Beställningarna rasar in.

-Varje plagg är unikt, jag syr enligt gamla skolan och handfållar allt, säger Seija.

Nästan alla tyger hon ger sig i kast med är använda och tidens tand kan ha satt sina spår i dem, men Seija försöker undvika eventuella skavanker när hon lägger mönster. Mönster lägger hon 3-4 gånger per vecka då en ny klänning eller väska ska födas i hemmet i Kaunisvaara.

-Den populäraste modellen jag får beställning på är klänning i A-modell från 1960-talet med lång ärm, berättar Seija vars företag går under namnet Siskoretro.

Seija är född i finska Pello och har bott i Sverige i 40 år. Hon gick sömmerskeutbildningen på 1970-talet och lärde sig vissa saker då som hon lever efter fortfarande, till exempel att handfålla.

-En handfållad klänning faller mycket snyggare än en som sytts med maskin.

Hon gör också infodringar för att ge stadga i urringningar.

seija-waara-nyproducerar-i-gammalt-tyg-foto-privat

Seija Waara nyproducerar i gammalt tyg. Foto: Privat

seija-handfallar-alla-sina-plagg-foto-privat

Seija handfållar alla sina plagg. Foto: Privat

Motsatsen till snabbtillverkning

Man kan säga att Seija är motsatsen till dagens snabbtillverkande textilindustri. Hon jobbar sex dagar i veckan med beställningar från Facebook och Instagram. På sina konton lägger hon upp nya modeller hon sytt och sitt lager av färggranna tyger som kunden kan välja ur.

Företaget Siskoretro kännetecknas av glada tyger med stora mönster, typ Marimekko. Trenden färgstarkt och stormönstrat upplever för övrigt en ny vår bland unga retromänniskor och kvinnor som passerat 40. Inte sällan får Seija en bit tyg från någon kund som i sin tur fått den från sin mamma eller mormor. Att bära ett plagg i tyg från sin barndom ger en extra känsla.

-På 60- och 70-talen tyckte ingen det var konstigt att man var färggrann, säger 59-åriga Seija. Alla såg ju ut så på den tiden.

en-skotvaska-a-la-siskoretro-foto-privat

En skötväska á la Siskoretro. Foto: Privat

Gamla tyger håller god kvalitet

Seija har en massa tyger hemma som hon kommit över via hemsidor och Facebookgrupper. 50 år gamla tyger tillverkade i Sverige och Finland håller generellt sett mycket högre kvalitet än dagens snabbproducerade, berättar Seija.

-Om det inte vore för kvalitetens skull, att de håller i både material och färger, så skulle det inte vara någon idé att satsa på återbruk. Jag vill inte lägga ner så mycket tid på något som inte håller.

Seija har inte alltid jobbat som sömmerska. Efter utbildningen 1975 blev det istället jordbruket ihop med maken som fick sin tid och när det lades ner gick hon vidare till hemtjänst och äldreomsorg. För fyra år sedan tog hon upp sömnaden igen och startade firman Siskoretro.

Hon sitter mest hemma och syr men har synts på Pajala marknad ett par gånger.

-Jag hinner inte åka runt och visa mina grejer. Jag syr ju bara på beställning och har inte tid att sy extra för att sälja. Jag har fått flera förfrågningar från firmor som vill ta in och sälja vidare mina kläder, men det passar inte mitt sätt att jobba.

en-stadrock-fran-1950-talet-ar-hogsta-mode-nufortiden-foto-privat

En städrock från 1950-talet är högsta mode nuförtiden. Foto: Privat

Ann-Sofis kortfilmer utmanar bilden av Tornedalskvinnan

Ann-Sofie Taavo från Svanstein har hittat ett sätt att uttrycka sig på via instakontot esterii1. Foto: Privat

Figuren Esterii från Svanstein har 900 följare på instagram. Humorn i de korta webbklippen lockar allt fler som älskar Ann-Sofi Taavos självutlämnande rollfigur. Bland jobbiga husrenoveringar och balettsteg på vinden finns också en underton av allvar som stavas psykisk ohälsa.

-Sedan jag var liten har jag drömt om att underhålla, förmedla budskap och få folk att skratta. Om jag den vägen kan nå ut till folk och berätta hur det är att i 30 år ha levt med psykisk ohälsa är jag nöjd, säger Ann-Sofi.

På instagramkontot esterii1 presenterar hon sig och sitt alias som en galen kärring med humor och kristen livssyn. Här får man följa henne i vardagens små krumbukter. Till exempel under en dans på vinden där Esterii, med såg och rotting monterade i städrocken, låter världen veta att hon är avundsjuk på att inte få delta i SVT:s prisade Bastubaletten. ”Men en sann Tornedalskvinna klarar sig alltid ändå för hon hittar sina egna vägar.” konstaterar Esterii frejdigt.

-Rollfiguren är en del av mig, mitt arv och min kultur. Jag tycker det är dags att plocka fram Tornedalskvinnan – brudarna som stannar här uppe är rätt tuffa av sig och klarar det mesta.

-Humorn har räddat mig ofta. Genom Esteriis förehavanden på vinden hemma i byn får jag utlopp för mitt behov av att stå på scen.

Dags att sluta skämmas

Ann-Sofi föreläser ibland på olika event om psykisk ohälsa och då brukar hon också ta med sin rollfigur, för att det inte ska kännas för tungt.

– Men det är inte lätt att gå ut i ett litet samhälle och tala om att man är psykiskt sjuk, säger Ann-Sofi. Ändå är det en av landets största folksjukdomar och jag tycker det är dags att sluta skämmas för det.

Hon berättar att hon inte har någon vetenskap att luta sig tillbaka mot. Men hon har vettskap: ett ord hon själv myntat och som betyder ”det som livet har gett”.

Med Esterii vill hon också förmedla att det går att skapa fast man upplever att man inte har något.

-Har du bara dig själv så kör på det! Esterii uppstod faktiskt ur ingenting.

esterii-i-baktagen-i-ett-tornedalskt-kok-foto-privat

Esterii i baktagen i ett tornedalskt kök. Foto: Privat

Godkänt av familjen

Ann-Sofis man och barn brukar tillfrågas i de fall inslagen berör dem innan de läggs ut. Accept från dem är viktigast, påpekar hon, kritikerna försöker hon strunta i. Ann-Sofi är uppväxt i den laestadianska församlingen och är själv kristen så Esterii kan förstås för vissa uppfattas som provocerande.

-Jag är ganska tokig och svamlig som person också så det här uttrycket passar mig bra. Och jag älskar Tornedalen, har aldrig bott någon annanstans och är en stark lokalpatriot.

I ett webbklipp inspelad i trädgården vid Torne älv drar hon på sig en naapukka och konstaterar: ”På torsdag vill det sig att jag ska till Stockholm. Känns som att jag ska åka till Australien. Vi syns, alla jag känner! Inte för att jag känner någon, men ändå.”

rollfiguren-esterii-framstar-som-en-lite-galen-men-stark-tornedalskvinna-foto-privat

Rollfiguren Esterii framstår som en lite galen men stark Tornedalskvinna. Foto: Privat

EM-trea: ”Jag tränar mycket mer än alla andra.”

Svenska landslaget tog nyligen brons i EM i dart i Holland. Det bästa resultatet för landslaget på 26 år! Tony står längst till höger. Foto: Svenska herrlandslaget

En av Europas toppspelare i dart bor i Övertorneå. Tony Alanentalo har precis plockat hem en bronspeng ihop med svenska dartlandslaget.

-Min styrka är att jag tränar mycket mer än andra, säger 46-åringen. Det gäller även de som är med i landslaget.

Han bor i centrala Övertorneå med fru och fyra barn och gör inte mer väsen av sig än någon annan. Men han för ett udda liv. De perioder det är lågsäsong på Rektab i Juoksengi står han på övervåningen i villan på Matarengivägen och kastar pil. Sex till åtta timmar per dag. Dart har varit hans grej sedan 1992 och nu tillhör han alltså de bästa i Europa. Men någon yra över bronset har han inte direkt efter tävlingen.

-Vi hade läge på silvret, men det tog engelsmännen genom att slå Holland i lagfinalen. Så vi fick nöja oss med bronset, konstaterar ”Hullu ruottalainen” (Tokige svensken) som är Tonys smeknamn.

På det personliga planet hamnade han på femte plats i EM-dubbel med Daniel Larsson och femte plats även i lagspelet.

Tävlar uppe på vinden

Att överhuvudtaget bli uttagen till EM överraskade Tony även formen varit fin länge. Vårens världsrankingtävling i Finland vann han och direkt efter det blev han kontaktad av landslaget. Mestadels tävlar Tony i elitserien i Finland, där sporten är stor. Där vann han också poängligan förra året. Sina tränarkompisar har han annars i Aavaksa och Ylitornio. Men vanligare är att han kör webbcamstävlingar hemma i huset via datorn mot deltagare i hela världen.

-Jag har en kamera en meter från tavlan och vi kör i realtid. Vi utmanar varann och det ger bra matchträning, man blir lite nervös.

Men rik blir han inte på detta. Alla tävlingsresor måste han betala ur egen ficka.

-Man måste ha en förstående fru och smöra för henne så man får åka iväg och tävla, skrattar Tony.

tony-alanentalo-tavlar-i-swedish-open-2016-foto-privat

Tony Alanentalo tävlar i Swedish open 2016. Foto: Privat

Bäst i världen

Hans egen drivkraft sitter i känslan av att vinna.

-Efter vinst i en stor turnering känner man sig bäst i världen fast man kanske bara är bäst i Finland.

Redan första gången Tony tog pilar i sin hand och började sikta upptäckte han att han nästan alltid hamnade rätt eller väldigt nära rätt. Efter det började han träna 4-5 timmar om dagen och ett år senare klättrade han in som en av de tio bästa i finska Lapplands rankinglista. Samma sak hände på svenska sidan.

Hemligheten med all träning är att allt ska sitta automatiskt vid kastet.

-Du ska inte behöva tänka på hur du står eller hur du ska kasta, det är muskelminnet du tränar. Ju enformigare rörelser, desto bättre.

Det han kan variera är att träna på ”dubbar” eller ”tripplar” eller bulls eye som ger olika poäng beroende på var pilen hamnar. Han kan också variera hur snabbt han ska kasta.

En bra egenskap som Tony har är att han inte räds att förlora.

-Jag gillar att visa att jag är bäst och är inte rädd för ledningen. Är du rädd för att förlora så blir du nervös och har svårt att vinna. Dart är väldigt mycket en nervsport.

Tornedalen förvandlas till Viskornas dal

Åsa Rosén har alltid tecknat och skrivit i sitt liv. Nu står Tornedalen på tur att komma ut i bokform. Foto: Helena Mettävainio

Under 2017 kommer en fantasyroman ut som tilldrar sig i de tornedalska skogarna. Författaren Åsa Rosén, med rötter i Övertorneå, vänder sig till ungdomar i en ny trilogi.

-Romanerna kommer att handla om vittror och kufiska figurer, säger hon.

Åsa, som bor i Stockholm, har hittills kallat sig barnboksförfattare efter att ha gett ut tre böcker om Cirkus Caramba. Cirkusvärlden har alltid fascinerat henne. Så till den grad att hon numera har papper på att hon är eldslukare! Senaste cirkusboken kom ut förra hösten.

49-åriga Åsa flyttade från hemmet på Krookskavägen vid 20-årsålder direkt till San Fransisco där hon gick konstskola innan det blev Konstfack i Stockholm. Åsa slog sig senare in på webbdesign och animationer och jobbade med utbildningsmaterial för SVT.

-Jag skrev en del spelmanus till Bolibompas webb också.

Även läromedelsspel på Natur&Kultur blev hennes födkrok innan hon bestämde sig för att det var författare och illustratör hon ville vara.

Kontrakt med Rabén & Sjögren

Tack vare ett uppdrag i Skrivarakademin för några år sedan började hon skissa på en fantasyroman som utspelar sig i de tornedalska skogarna. Nu har hon skrivit kontrakt med Rabén & Sjögren om tre böcker i en serie med arbetsnamnet Viskornas dal.

-Berättelsen kom plötsligt till mig om skogen där älvor och vittror lever sina äventyr.

-Förläggaren tyckte det lät spännande med en miljö som det inte har berättats så mycket om tidigare, om den tornedalska mystiken.

Väver du in ditt eget liv i böckerna?

-Absolut. Jättemycket, det är ju inte rent självbiografiskt men mina figurer bygger ofta på någon jag träffat där uppe. Ibland växer berättelserna fram utifrån legender jag hört när jag var liten.

Köket i ditt barndomshem har skämtsamt kallats sambandscentralen?

-Ja, och så är det fortfarande.

Smugglare, musiker, jägare och tullare har under alla år samlats för att dra sina historier. Åsas man tyckte det var märkligt i början av deras förhållande när han om morgnarna upptäckte att det satt en okänd människa i köket utan att någon av föräldrarna var hemma. Kanske väntade personen på en kopp kaffe?

Vad saknar du från Tornedalen?

-Jag kan sakna snön. Vårvintern där uppe älskar jag också.

-Tornedalen känns ibland som en annan planet med olåsta dörrar och stor tillit till andra. Den där tilliten har jag fått med mig. Folk är mer rädda här nere utan att de för den skull varit med om någonting.

Åsas familj bor strax utanför Stockholm i ett hus som tidigare kallades Bagare Bengtssons bageri. Kanske kan det bli en ny barnboksserie med det namnet så småningom?

cirkus-caramba-foto-privat

Tre barnböcker om Cirkus Caramba har det blivit från 2013 till 2015. Foto: Privat

Skuggrapport inlämnad till Europarådet

Sverigefinländarnas delegation och Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiset har inlämnat en skuggrapport till Europarådet. Fokusområden i rapporten är förvaltningsområden, myndighetsstyrning, utbildning och media.

Rapporten hittar du här Lost momentum – Minority voices on the implementation of minority rights in Sweden 2016

”Haka inte upp dig på dräktpoliser – bär Tornedalsdräkten som du själv vill.”

Elisabet Martinsson tycker det är viktigare att man bär sin dräkt än att man låter sig hämmas av dräktpolisernas strikta regler. Foto: Privat

-Det viktigaste är att du bär Tornedalsdräkten som du själv vill. Haka inte upp dig på dräktpoliser som kritiserar detaljerna i din dräkt, säger Luleåbon Elisabet Martinsson, Svenska folkdansringen, som är expert på folkdräkter i Norrbotten.

Historien om Tornedalsdräktens tillkomst finns samlad av Elisabet Martinsson i skriften Dräkter i Norrbotten. När jag ringer henne för en intervju slår hon direkt fast att det egentligen inte finns något som heter Tornedalsdräkt. Däremot kan hon berätta om Norrbottensdräkten som gjordes i flera varianter 1912 efter inrådan från en kommitté i Luleå.

Kommitténs ledamöter bestämde att klädseln skulle få olika färgskiftningar beroende på geografisk tillhörighet. Man valde grönt för Tornedalsdräkten, sandelfärgade toner i Luleåområdet och blått i Piteå. Blått fick även Kiruna.

– Det blå för Kiruna var något som Hjalmar Lundbohm bestämde.

Kvinnodräkten blev oerhört populär och den användes i såväl arbetsstugor som skolor – alla barn hade dräkterna på sig.

1956 ville Hemslöjden förändra den eftersom de tyckte att den blivit förfulad under kriget. De gjorde en ny Norrbottensdräkt men hann bara med kvinnans klädsel innan bråket bröt ut.

-Det blev ett ordentligt krig mellan Hemslöjden och de äldre föreningarna i Norrbotten som höll den gamla dräkten väldigt högt.

56:an blev en parentes

Elisabeth kallar inte 1956 års dräkt, som är avskalad i sin form och påminner om en husmodersdräkt, för Tornedalsdräkt. Nej, den går under namnet 56:an kort och gott.

-56:an betraktas som en parentes i historien, den är också opraktisk med vitt förkläde som lätt blir fläckigt.

Efter att 1912-års dräkt fyllt 100 år har den upplevt ett uppsving. Många äldre människor vill sälja sina och en del unga vill skaffa en.

-Jag tycker att intresset ökat lite grann, särskilt i Tornedalen där den på något sätt verkar skilja Tornedalingen från andra norrbottningar.

-I Tornedalen finns också en särskild känsla för ursprung.

56an-foto-svenska-folkdansgillet

56:an kallades den här ljusa dräkten som fick utstå mycket kritik. Den konkurrerade aldrig ut 1912 års gröna dräkt. Foto: Svenska Folkdansringen

Hur noga ska man vara med att bära de rätta detaljerna till Tornedalsdräkten?

-Du ska bära den som du vill bära den. Har du ingen hålblus så kan du köpa en vanlig vit skjortblus. Det viktiga är att du bär den och tycker att du är fin i den.

Kommersiella skäl har under årens lopp gjort att detaljer lagts till som egentligen inte hör dit. Till exempel den gröna sjalen. Det finns också olika varianter på huvudbonader där valet står mellan en vit huvudduk eller en broderad hätta. Svarta skor såsom pumps eller kängor passar till.

-Man måste absolut inte ha näbbskor.

Köp din dräkt på återvinning

Vad kostar en Tornedalsdräkt? En hemvävd kreation går loss på mellan 10 000 och 20 000 kronor men du kan också hitta dräkter på olika köp- och säljsajter för 3 000 kronor eller mindre beroende på skick och vad som ingår.

-Tänk på att både kjol och liv enkelt kan sys om till din storlek och ny blus kan du köpa till.

Övre Norrlands distrikt inom Folkdansringen håller dräktåtervinning där folk som vuxit ur sina dräkter kan sälja dem hela eller i delar. Återvinningen nås via hemsidan www.folkdansaren.se

Elisabet tycker att folk- och bygdedräkter kan bäras i många olika sammanhang.

-På bröllop, dop, nationaldag, högtider, både i sorg och i fest.

Däremot är hon irriterad på dräktpoliser med starka åsikter.

-Vi har haft så många dräktpoliser under åren som sagt hur en riktig Tornedalsdräkt ska se ut. Att det måste vara en hätta till, att det måste vara en grön sjal över axlarna … Vi försöker föra fram att det måste få finnas variationer, man kan bära dem på olika sätt och det finns inga rätt eller fel här.

illustration-tornedalsdrakten-david-redebo

Så här ser Tornedalsdräkten ut som skapades 1912. Kjolens bottenfärg i grönt och rött har en broderad ficka på sidan. Illustration: David Redebo

Pressinbjudan Riksdagens konstitutionsutskott besöker Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiset

Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiset, STR-T, har inbjudit riksdagens konstitutionsutskott, KU, att besöka Tornedalen. Konstitutionsutskottet ansvarar i riksdagen för politiken som rör Sveriges fem nationella minoriteter, varav tornedalingarna är en. Syftet med besöket är att fördjupa KUs kunskaper om de utmaningar tornedalingar och meänkieli står inför.

Under två dagar, 7-8 oktober, kommer KU att få se och uppleva kulturen längs delar av älvdalen och möta människor.

Press inbjuds att delta i programmet enligt nedan:

Fredag 7 oktober

Ca 10.00-11.30 Besök Tornionlaaksonmaakuntamuseo-Tornedalensmuseum i Haparanda Tornio .

Lördag 8 oktober

Ca 13.00-14.00 Avslutande ord från KUs ordförande Andreas Norlén samt Bengt Niska, ordförande för STR-T. Plats: Tornedalens Folkhögskola

Anmäl gärna ert deltagande på förhand till Maja Mella 070-582 40 74. Programmet i dess helhet hittar du här: program-ku-besoker-str-7-8-oktober-160928

Presskontakter:

Bengt Niska, ordförande Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiset

Tel: 070-327 60 89

Maja Mella, verksamhetsledare Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiset

Tel: 070-582 40 74