Skärmflygarna älskar friheten i Tornedalen

-Att börja flyga är det bästa jag gjort i hela mitt liv, säger Patrik Heikkilä från Övertorneå som är inne på sitt femte år som pilot. Foto: Privat

Sveriges största paramotorklubb räknat per capita finns i Övertorneå. De 18 medlemmarna i Tornedalens skärmklubb har tillgång till fritt luftrum och en hisnande utsikt över älven.

– Det är få begränsningar i luften vid gränsen och det är ovanligt att det är så, säger piloten Patrik Heikkilä, 28.

Enda begränsningen som finns inom tio mils radie är att hobbyflygarna inte får korsa gränsen till Finland. Däremot får de ta med sig utrustningen till grannlandet och starta där.

Patrik, som bor i Haapakylä, bestämde sig 2012 för att börja flyga efter att ha testat tandemflygning med en instruktör.

-Många tror att det är en dyr hobby men en bra begagnad utrustning kan du komma över för 40 000 kronor, säger Patrik som fick ta över pappa Mats grejer. Dessutom är det låga driftkostnader på 30-40 kronor i timmen för bensinen.

En paramotor är en motor med propeller som bärs med en sele på ryggen, till den kopplas en stor skärm.

-Jag behöver inte så lång startsträcka utan springer kanske 25-30 steg innan jag lyfter. Jag brukar åka ner till Haapakylänsaari och lyfta där.

Hastigheten i luften ligger mellan 25 och 70 km/h och de vanligaste höjderna är mellan 150 och 1000 meter. Motorn behövs för att ta höjd eller för att flyga rakt fram. Ska piloten landa behövs ingen motorkraft, då seglar han eller hon bara ner.

Hur långt kommer du på en tank?

– Den räcker i fyra timmar så i teorin skulle jag kunna flyga 16 mil utan avbrott.

Patrik är uppe i luften minst en gång i veckan året runt om vädret tillåter.

vag-99-foto-roger-anttila

Väg 99 mellan Övertorneå och Pajala kan se så här vacker ut en sen sommarkväll. Foto: Roger Anttila 

Du har gjort runt 400 starter. Har du inte sett Tornedalen snart?

– Ha ha, nej, känslan när man lyfter från marken är otrolig, pirret kommer tillbaka varje gång. Det är också en helt unik känsla att vara uppe på 500 meters höjd och sitta som i en trädgårdsstol, stänga av motorn, ta bort hörselskydden och lyssna på vindens sus i linorna.

– Sedan är det rätt så kul att flyga förbi en kompis också som sitter ute på altanen och grillar. Så det finns alltid något nytt att kolla på.

Patrik har flugit i både Frankrike och Tjeckien tillsammans med andra skärmflygare. Längsta turen hittills gjorde han över tjeckiska vingårdar.

Patrik tillhör Tornedalens skärmklubb som har 18 medlemmar.

– Räknar man per capita så är Övertorneå paramotortätast i Sverige. Det motsvarar 400 flygare i Stockholm.

overtornea-samhalle-foto-roger-anttila

Övertorneå samhälle med finska bron i horisonten. Patrik älskar synen av olika naturfenomen och högvatten. Foto: Roger Anttila 

Hur kommer det sig?

– Det är så fritt här uppe utan begränsningar. Flyger man i storstäderna är mycket av luftrummet avstängt på grund av flyget.

– I Tornedalen finns också fält överallt som vi kan starta och landa på.

Ibland ser Patrik något stort djur från luften och då brukar han gå ner och kika.

En gång fick han syn på en älg som stod mitt emellan två jägare på pass.

– Ingen av jägarna såg älgen men jag såg alla tre. Det var Haapakylä jaktlag som var ute så jag fick veta senare att älgen klarade sig. Det var en unik syn.

Högvatten, islossning och andra naturfenomen är annars Patriks favoritvyer.

Det händer också att han fotar hemgårdar och samhällen på uppdrag, men han påpekar att det är slumpen som gör att bilderna blir fina. Någon fotograf är han inte.

Tornedalens skärmflyg har en facebookgrupp med samma namn. Där lägger piloterna ut fina bilder från Tornedalen.

patrik-heikkila-ovanfor-sitt-hem-i-haapakyla-foto-privat

Patrik Heikkilä ovanför sitt hem i Haapakylä, Övertorneå. Sjön längst bort i bild är Särkijärvi. Foto: Privat

 

 

Tornedalsk gästfrihet ska locka inflyttare

Urpo Taskinen i Juoksengi vill utnyttja den tornedalska gästfriheten för att locka nya invånare. Foto: Per Loxbo

Hur ska kommunerna i Tornedalen vända trenden och få ökad inflyttning istället för att tappa invånare? Urpo Taskinen i Juoksengi har en idé som kallas Prova livet på landet.

– Vi vill använda oss av den tornedalska gästfriheten och bjuda in folk till våra byar för att uppleva hur det är att bo här, säger han.

Övertorneås befolkning har halverats på 50 år. Från drygt 8 000 invånare 1968 till drygt 4 000 i år. En återkommande fråga på den politiska agendan är hur man ska vända på den negativa trenden.

Vanligt är att de styrande i en kommun tror att faktorerna för att människor ska flytta tillbaka eller upptäcka kommunen handlar om arbetstillfällen och billiga tomter.

-I mitt projekt pratar vi inte om arbetstillfällen eller tomter för det är inte nödvändigt. Undersökningar visar att det är annat som lockar folk, säger Urpo.

De sociala faktorerna, kittet mellan människor, spelar mycket större roll, menar han. Människor flyttar helt till orter där de känner folk.

En annan viktig del för ökad inflyttning är det emotionella kapitalet. Det kan till exempel handla om flyktingmottagande; att politikerna visar empati för andra och för kommande generationer.

-För Övertorneås del tror jag att den viktigaste lockelsen är att leva upp till att vara det man utgör sig för att vara: en ekokommun. Det är en magnet i sig. Ingen kan ta bort att Övertorneå var den första ekokommunen i landet.

affaren-i-juoksengi-foto-privat

Affären i Juoksengi utgör byns hjärta. Kanske flyttar nya krafter till orten om Livet på landet blir verklighet? Foto: Privat

Projektpengar dödar

Urpo Taskinen jobbar åt Naturskyddsföreningen och brinner särskilt för miljö- och energifrågor.

– Man skulle kunna förstärka ekoprofilen för Övertorneå för att locka människor hit som kanske skapar jobb inom den sektorn. Men då krävs det att kommunledningen visar att man menar allvar med ekobegreppet.

Projektet Prova livet på landet föddes redan i början på 2000-talet i Nilivaara av Urpo som efter det flyttade till Juoksengi. 2013 ledde hans arbete till att det faktiskt flyttade in en person till Övertorneå kommun. Det blev dock en kortvarig vistelse, bara drygt ett år, för finlandsfödda Christina Myntti som idag bor i Småland där hon kom från. Men att låta unga barnfamiljer komma och bo hos gästfria tornedalingar en kort tid för att upptäcka fördelarna med livet vid gränsen tror han på. Kanske hälsar gästerna på grannar, tittar på hus som är till salu, deltar i någon föreningsaktivitet…

-Det behöver egentligen inte vara så märkvärdigt.

Nu tar Urpo projektet ett steg längre. Han tänker kontakta kommunen och be dem se över vad de kan bistå med de gånger gäster dyker upp via projektet.

– Men jag vill absolut inte ha några pengar av kommunen, min åsikt är att projektpengar dödar.

Nya vänner för livet

Urpo tycker att Tornedalen är optimal för den här typen av projekt eftersom det finns en uttalat stor gästfrihet i trakterna. En gästfrihet som ofta förknippas med landsbygden; man bjuder på kaffe och ber folk stanna över natten.

-Jag ser heller inte det här enbart som ett ”Rädda byn”-projekt utan blir det ingenting med en kontakt så kan det ändå leda till att man får nya vänner för livet.

Urpo söker nu efter folk som har lust att engagera sig i projektet. Har du lust att vara med? Kontakta Urpo på mejl urpo.taskinen@gmail.com

tornedalen-har-mycket-att-erbjuda-foto-privat

Tornedalen har mycket att erbjuda av det som många stadsbor saknar: en natur och en stillhet som ger lugn i själen. Foto: Privat

Spökhistorier om Tornedalen sprids via radion

Erik Kuoksu har skrivit spökhistorier om sin hembygd i Jukkasjärvi. Foto: Privat

Noveller från Tornedalen sprider skräck via Sveriges radios hemsida. Socionomen Erik Kuoksu från Jukkasjärvi står bakom berättelserna om övernaturliga händelser i Torne lappmark.

 -Historierna är ett resultat av min återupptäckt av platser jag var på som barn, säger 38-åringen.

Det handlar Creepypodden som kände Metro-journalisten Jack Werner står bakom. En podd är en samling nedladdade ljudfiler som lyssnaren kan ta del av när som helst på dygnet via internet. Just den här podden består av ett 50-tal spökhistorier av olika författare.

Erik Kuoksu från Jukkasjärvi har släktforskat sedan mitten av 90-talet. Han gav ut sin första bok 1998 och har sedan dess publicerat omkring 25 böcker och tidskriftsartiklar. Böckerna är huvudsakligen utredningar av Övre Tornedalens större släkter.

Sedan 15 år bor han i Göteborg men har hus i hembyn.

– Jag har alltid varit intresserad av äldre skräcklitteratur, berättar han.

För 15 år sedan började han skriva lätt parodiska skräcknoveller. De flesta publicerades i olika tidskrifter, framför allt i Kirunatidningen. Så småningom samlade han ihop dem till en bok: Autio och andra berättelser från Torne lappmark.

autio-och-andra-berattelser-fran-torne-lappmark

Creepypodden på Sveriges radios hemsida har två inlästa noveller från Erik Kuoksus bok Autio och andra berättelser från Torne lappmark.

Jack Werner ringde

I höstas blev han uppringd av Jack Werner som ville återge två av hans noveller i podden: ”Skräcken i Haukimaa” och ”Tallarna på Supasvaara”. Nu ligger de där och är omkring 60 minuter långa.

jack-werner-foto-sveriges-radio

Kände journalisten Jack Werner har lånat ut sin röst till Eriks noveller. Foto: Sveriges radio

Hur stor sanningshalt finns i dina berättelser?

– Haukimaa har ingen verklighetsförankring alls.

Enligt berättelsen omnämns Haukimaa första gången 1703 i en notis i en dombok i Kiruna. Ur denna notis växer en mystisk berättelse fram om en plats med skrämmande effekt på de som bosatt sig där. ”Tallarna på Supasvaara” handlar om två unga män som får höra om en plats med urgamla inristningar i tallarna en bit norr om Kiruna. De bestämmer sig för att ta reda på mer om det.

Erik har under många år gått igenom gamla släktforskarböcker från Tornedalen mellan 1500- och 1800-talen och lyckats fånga språket vilket gör berättelserna trovärdiga.

Vad är så lockande med skräck?

– Jag är ju socionom och jobbar med människor som har problem på olika sätt. Livets skuggsida är intressant och skräck är en grundläggande emotion hos oss människan.

För fem år sedan tog inspirationen till att skriva skräcknoveller tvärt slut för Erik.

– Nu skriver jag andra typer av texter.

Erik säger att det finns oerhört mycket släktberättelser att återge från Tornedalen.

– Alla är släkt med varann där uppe och släkterna är enormt stora. En stor del av invånarna kan man följa från vaggan till graven via domböcker, mantalslängder och kyrkobokföringar.

Har du själv varit med om något övernaturligt i Tornedalen?

– Jag har kommit till platser runt Jukkasjärvi som varit bekanta på något sätt. De har väckt en speciell känsla som är svår att förklara.