Berättelser om Tornedalen samlas in och blir till guld

Berättelser från Nordkalottens eget folk ska marknadsföra Tornedalen i ett nytt EU-projekt. Foto: ourstories.info

Har du något att berätta som ger en bild av Tornedalen? EU satsar nu tio miljoner kronor på att samla in historier som ska användas för att marknadsföra älvdalen. Turnén för insamlandet av ortsberättelser sker under februari utefter väg 99.

– Vi vill skapa en stolthet för våra egna historier och ett intresse för vår landsdel, säger Jan Johansson, musiker i folkmusikgruppen Jord som ska tonsätta Norrskensvägen.

          Visst berättas det om Tornedalen i olika sammanhang men ofta är det andras historier som ger en bild av vår landsdel. Det här ska bli vår egen historia.

Jord, tillsammans med norska och finska musiker, har fått uppdraget att tonsätta berättelser som samlas in i EU-projektet Our stories. En roadtrip i Tornedalen utgör själva kärnan. Den startar i Torneå/Haparanda 5 februari och rullar vidare till Pajala 6 februari innan den når norska Nordreisa 8 februari. Kilpisjärvi och Kolari finns också med som stopp liksom Enontekiö.

De gemensamma rötterna är själva grunden till arbetet. Torneälv med sina tio broar har i alla tider varit en naturlig farled som knutit ihop tre länder i en spännande smältdegel.

Människors livshistorier från detta område utgör essensen för nya låtar som bland annat Jord tonsätter – och en bok. Syftet är att bearbetat material ska användas fritt av företag och turistnäringen för att marknadsföra Tornedalen.

Halva Jord sjunger ihop med finska Visanordica under lanseringen av Our stories i Torneå. Foto: Martin Thelénius

Rebecka Digervall från The Magnettes är med och tonsätter berättelserna från Tornedalen. Foto: ourstories.info

Många språk i gemenskap

Här handlar det om att komma nära de boende och deras språk där finska, svenska, meänkieli, samiska och kvänska samsas under ett och samma tak. Inte bara de äldres historier är intressanta utan lika mycket de yngres, förklarar Johansson. Musikern Rebecka Digervall från The Magnettes i Pajala har också knutits till projektet för att bidra på ett spännande sätt.

Esa Rautiainen och Elina Söderström från Torneå tonsätter de historiska berättelserna medan Jord riktar in sig på nutiden. I april återsamlas alla musiker från de tre länderna för att gå igenom och bearbeta materialet som kommit in.

Vi hoppas att det kommer mycket folk till våra stopp under turnén, hälsar Johansson.

Om du känner att du eller en vän/släkting har något att berätta men inte kan åka till Torneå/Pajala de aktuella dagarna går det bra att gå in på hemsidan www.ourstories.info och skriva ner berättelsen eller ladda upp en film/inspelad ljudfil.

Redan nu har berättelser börjat strömma in. Emil Grym ger till exempel en förklaring till norrskenets gåta. Enligt folksägen handlar det mytomspunna skenet om svanar som navigerat fel och frusit fast i vattenfyllda gropar i Finnmarken. Under stjärnklara nätter ses skälvande vingslag på himlen i ett desperat behov av att bli befriade.

Kanske kan denna folksägen från förr omformas till musik?

Äldres och yngres berättelser är lika mycket värda för att ge en bild av kulturen i Tornedalen. Foto: ourstories.info

Största utmaningen för er som musiker, Jan?

– Avståndet på 75 mil från Haparanda upp till Norge. Och så har vi funderingar på hur många som kommer till våra träffar på turnén. Vi hoppas på många spontana besök. De oväntade historierna är ofta de mest spännande.

Projektet kommer att rundas av med en musikföreställning på olika platser i Tornedalen 2018-2019.

Jan Johansson från Jord ser fram emot att tonsätta Norrskensvägen ihop med musiker från Finland och Norge. Foto: Privat

Kiruna-konstnär gjorde succé i tv-debut

Joakim Karkea från Kiruna/Junosuando hamnade på delad andraplats i SVT:s tävlingsprogram Konstnärsdrömmen. Foto: Privat

Oj, vilken uppmärksamhet 33-åriga Joakim Karkea från Kiruna fått efter sin medverkan i SVT:s Konstnärsdrömmen.

 Efter varje avsnitt har mobilen vibrerat konstant hela natten, säger han apropå all positiv feedback.

SVT:s satsning Konstnärsdrömmen gick ut på att tio talanger från hela landet tävlade om att bli Sveriges bästa amatörkonstnär.

Deltagarna fick olika uppdrag under de sex programmen och deras verk bedömdes av en jury där bland annat Ernst Billgren ingick.

I sista avsnittet strax före jul utsågs en vinnare: Stina Gunnarsson från Göteborg. Men den 33-åriga takläggaren Joakim Karkea med rötter i Junosuando hängde med ända till finalen.

3 000 personer sökte till uttagningen och själv var Joakim först lite tveksam till att medverka eftersom han inte gillar att stå i rampljuset.

Jocke tog sig ända till finalen tillsammans med tre andra konstnärer. Här syns han tvåa från höger. Vinnaren står längst till höger: Stina Gunnarsson. Foto: Susanne Redebo

Fått en nytändning

Med facit i hand är han ändå glad över att han tog chansen.

 Det har varit otroligt kul. Jag har lärt mig så mycket, bland annat att vara bekväm framför kameran. Jag har också fått en nytändning, har inte målat så här mycket på länge.

Jockes skickligt utförda akvareller fick mycket beröm under seriens gång. Han kallas ljusets mästare eftersom han lyckas fånga till och med vilken tid på dygnet det är.

Kanske beror det på hans jobb som takläggare i Kiruna?

I sitt arbete har han nämligen sett flera soluppgångar och kända Kiruna-motiv skifta färg. Inspirerad av detta ljusspel i norr har han under flera år låtit det komma till uttryck i sin ateljé i gamla brandstationen i Junosuando.

 Jag vill synliggöra den vackra naturen i Tornedalen. Just nu är det mycket norrskensbilder jag skapar med stjärnhimlar och så. Det går åt mycket färg och stora papper så det blir rätt dyrt, ha ha.

Jocke har efter sin medverkan i tv fått erbjudanden från flera gallerister om att ställa ut. Under våren blir det därför en turné till Kalix, Överkalix och Luleå.

Hur kändes det att se sig själv i tv?

 Det var väldigt ovant att höra sin egen röst. Och jag var så nervös inför varje sändning hur de skulle klippa ner materialet. Jag tycker ändå att jag behöll lugnet, även om jag mot slutet bara ville hem. Jag var väldigt trött efter tre veckors filmande med upp till 16 timmars arbete per dag.

I finalprogrammet i december målade deltagarna en fyr. Jockes akvarell i mitten fick fin kritik av juryn. Foto: Joakim Karkea

Målade inför kamerorna

Joakim berättar att bland de största utmaningarna var att måla under tiden två kameror riktades mot duken. Han som aldrig vågat måla när andra tittat på.

 Det var egentligen en riktig mardröm, när jag tänker efter.

Frågan är om det går att tävla i konst? Joakim är tveksam till det men säger samtidigt att egentligen utgör nästan alla ansökningar en tävling i sig, oavsett om det handlar om stipendier, utbildningar eller utställningar man vill delta i.

Joakim är just nu ledig från jobbet som takläggare på grund av snö och kyla, och det ger honom mer tid i ateljén.

 Kanske blir det så att jag får sluta med jobbet som takläggare så småningom? Det vore ju toppen att få måla varje dag.

Jocke avbildar gärna motiv från Kiruna och Tornedalen i sina akvareller. Foto: Privat

Robinson-profil har blivit tornedaling

Robinson-deltagaren Björn Hernefeldt, 76, har hittat hem med hustrun Maj-Lis. Sedan november bor de i ett rött hus på Seskarö. (Foto: Privat)

En av Expedition Robinsons mest profilstarka deltagare har blivit tornedaling. Björn Hernefeldt, 76, bor numera på Seskarö.

– Sedan jag flyttade hemifrån som 17-åring har jag bara haft tillfälliga bostäder. Nu har jag äntligen kommit hem, säger Björn.

-Fast jag är inte kvän och inte kan jag någon meänkieli heller.

Tv-profilen har varit med två gånger i Robinson: 2001 och i ”Superrobinson” 2003.  Året därpå, 2004, valdes han till Alla tider Robinson i en omröstning.

Björn utmärkte sig genom att vara väldigt kunnig på överlevnad och lyckades hitta mat på mest oväntade ställen i djungeln. Men vann gjorde han aldrig. Andra gången var han tvungen att avbryta äventyret på grund av en skada i ena benet.

På den tiden var det runt två-tre miljoner svenskar som följde SVT1:s dokusåpa och såg Ängesträsk-profilens strapatser för att överleva.

Trots att det här var för länge sedan har han fortfarande kontakt med forna Robinsondeltagare bland annat via Facebook.

”Robinson har utvecklat mig”

Blir du fortfarande igenkänd som Robinson?

 Jodå, igår när jag var i Haparanda kom det fram ett äldre par, kvinnan plirade på mig och sa att hon kände igen mig. Så jag möter fortfarande folk som minns mig, en del kallar mig bara för Robinson.

Varför kommer folk ihåg dig?

 Tydligen har jag gjort stort intryck. På det personliga planet tycker jag att Robinson utvecklat mig, jag inte är så tillbakadragen av mig längre. Mitt självförtroende har också ökat för jag har märkt att jag kan konkurrera med yngre människor utan problem.

Björn kan också se tillbaka på en tid som sexobjekt.

– Herregud så många kvinnor som jagade mig under några år! Maj-Lis, min fru, tyckte det var kul, hon skrattade bara.

Björn Hernefeldt har en klippbok på 60 sidor tidningsartiklar från sina båda Robinson-äventyr. Hustrun Maj-Lis har under alla år stått vid hans sida. (Foto: Privat)

Älskar tystnaden på Seskarö

Vad gör Seskarö så speciell?

 Jag trivs med skog, natur och riktigt hav omkring mig och allt detta har jag här.

Han och hustrun bor i ett rött hus med tio minuters promenadsavstånd till campingen.

 Vi har 900 meter till vår båtplats, har inga grannar, inga gatlyktor … Här blir svart och tyst och det är härligt, jag älskar tystnad.

Björn och Maj-Lis (född Abrahamsson från Luppio, pappa hette Tyko) bodde tidigare i Kalix Bredviken men huset blev för stort, berättar Björn. Via hans tidigare jobb inom marinen hade han besökt Seskarö och slagits av den storslagna naturen i skärgården.

Hans nuvarande liv består av en hel del musik.

  Jag är trubadur och spelar bland annat på äldreboenden, senast uppträdde jag på Beagle-SM i Haparanda.

Ända fram till i somras syntes han också som knalle på marknader och mässor där hand bland annat sålt de berömda läderhattarna. Åtskilliga har träffat honom på Pajala marknad.

Farfar emigrerade till Amerika

Björn är liksom sin hustru tornedaling genom farfar karl-Johan Henriksson som kom från Hietaniemi församling (Hedenäset). Farfar emigrerade dock till Sydamerika i samband med gruvstrejken i Kiruna under tidigt 1900-tal men kom tillbaka efter några år. Björns pappa är född och uppvuxen i Kalix Nyborg.

Björn tycker inte att det är försent för ett återtåg till Robinson. Han var med på en ny uttagning för fyra år sedan men oturligt nog bröt han två revben och läkarna vägrade låta honom vara med.

Björns äventyr är dock inte slut i och med det. Han drömmer ibland på nätterna om strapatser på de öde öarna liksom om livet till sjöss.

– Jag har varit nära att förlora livet nästan 40 gånger. Senast i Kalix älv där jag låg tre timmar i vattnet, jag fick en båt över mig. Men nuförtiden är jag betydligt försiktigare av mig.

Utredningen om en stärkt minoritetspolitik (Ku 2016:02)

Detta är en enkät från Utredningen om en stärkt minoritetspolitik (Ku 2016:02) som har gjorts i samverkan med Svenska kyrkans flerspråkiga arbete, Svenska Tornedalingars Riksförbund – Tornionlaaksolaiset och Met Nuoret.

Regeringen har i september 2016 tillsatt en särskild utredare med uppdrag att göra en översyn och analys av lagen (2009:724) om nationella minoriteter och minoritetsspråk. Med utgångspunkt i översynen ska utredaren föreslå åtgärder i syfte att säkra efterlevnaden av de nationella minoriteternas rättigheter.

Denna enkät går ut till tornedalingar och meänkielitalande i landets kommuner i syfte att ge utredaren underlag att bedöma, hur de själva ser på hur minoritetslagens rättigheter tillgodoses i deras kommun.

Du svarar bara på de frågor du själv vill svara på.
Dina svar på denna enkät är anonyma.

Klicka här för att komma till enkäten

Svaren ska vara inne SENAST 10 februari 2017.

/Lennart Rohdin, särskild utredare om en stärkt minoritetspolitik (Ku 2016:02)

 

Kreativ galenskap i Korpilombolo

Linnéa Nylund, ordförande i Korpilombolo kulturförening. Foto: Privat

–  Det är fantastiskt att kunna möta världen i lilla Korpilombolo, säger Korpilombolo kulturförenings ordförande Linnéa Nylund apropå den nyss avslutade Nattfestivalen.

 Vi behöver inte åka någonstans för att se en finsk kantelekonsert, en fransk performance-artist eller möta syrianer som ställer ut konst.

Nattfestivalen lockar varje år 5 000 till 6 000 besökare till den lilla byn med drygt 500 invånare. När vintern är som mörkast och kylan är hård tänder byn ett tomtebloss i form av ett 80-tal kulturinslag under två veckor (1-13 december). Så har det varit sedan 2005.

Sydamerika har legat som grund till festivalen ända sedan den startade som en hyllning till den colombianske författaren León de Greiff.

Programmet är digert: musik, scenkonst, litteratur, seminarium, debatter, samtal och konst för alla åldrar.

Bakom arrangemanget står Korpilombolo kulturförening vars ordförande Linnéa Nylund fick Stora Landpriset 2009 för sin fantastiska gärning.

Fixar närservice i byn

Kulturföreningen har gjort att framtidstron spirar i byn på flera plan: medlemmarna ser till så närservicen på orten förbättras i form av livsmedelsbussar, snöplogning och gräsklippning. Och som avknoppning finns också ett hotell med restaurang.

Årets festival har varit väldigt lyckad med många glada människor, säger Linnéa Nylund. Jättefina möten mellan människor, både medverkande och byns befolkning, gäster och hemvändare.

Mest folk har konserterna med de välkända grupperna RajRaj-band och The Magnettes varit. Litterärt möte mellan författaren Mikael Niemi och Juan Vasquez lockade också publik.

Som en röd tråd genom festivalen löpte en föreställning varje kväll av en fransk performanceartist.

 Slumpen avgjorde vilken text och vilken specialskriven musik som kom ur högtalarna – och till det skulle han agera spontant. På scenen hade han gjort en installation med röda snören och lövruskor. Med ljusets hjälp påminde det om en lappkåta.

The Magnettes från Pajala drog storpublik under Nattfestivalen. Foto: Privat

Från vetenskap till populärkultur

Årets tema har varit sömn, drömmar och fladdermöss. Professorer har föreläst i dessa ämnen och bygdens folk har uppträtt med något de skrivit.

 Vi har hela registret från vetenskap till populärkultur. Många bidrar och det skapar en bra bredd.

Förra året påbörjades också Aniara-seminariet där man utgår ifrån hur vi ska rädda vår jord.

Vad driver dig att hålla på med festivalen år efter år?

 Ganska egoistiska skäl, tror jag. Jag själv berikas mycket av arbetet och det är fantastiskt att kunna möta världen i lilla Korpilombolo.

Någon besökare beskrev festivalen som en kreativ galenskap.

 Det är ett så bra uttryck för ibland undrar vi också om vi är galna när vi håller på så här.

Meningen är att festivalen kommer att fortsätta framöver så länge den kan finansieras.

Idag ligger budgeten på runt 600 000 kronor via bidrag från bland annat Kulturrådet, landstinget och Sparbanken Nord plus biljettintäkter och sponsring.

Författaren Mikael Niemi i ett möte med Julian Vasquez. Foto: Privat