Marianne ger ut naturbok på två språk

Marianne Berglund jobbar idag halvtid som journalist på Haparandabladet. Foto: Linda Danhall

Journalisten Marianne Berglund ger ut en naturbok på meänkieli och svenska som passar både unga och gamla. I centrum står det rika djurlivet sett från hennes kameralins. 

-Det finns nästan inga fotografiska bilder i barnböcker, bara tecknade, säger Marianne.

”Djuren nära oss” (Elläimet meän ympärillä) är rikt illustrerad med Mariannes egna bilder från vackra Tornedalen.

Redan 2010 gav hon ut fotoboken Naturligt fångat i samarbete med författaren Bengt Pohjanen. Nu, sex år senare, står samma förlag, Barents Publisher, bakom utgivningen och Bengt har också översatt texterna till meänkieli.

Marianne fick bidrag från kulturrådet för att ge ut djurboken eftersom staten har ett gott öga till produktion av litteratur på minoritetsspråken. Särskilt meänkieli är eftersatt i bokform, så här finns en del att göra.

Marianne är i grunden utbildad förskollärare och lågstadielärare – men även journalist. De flesta känner henne som just journalist och redaktionschef på Haparandabladet.

-Jag fick lust att använda mitt kunnande inom barnpedagogiken i mitt nya bokprojekt.

Omslag Djuren nära oss. Foto Privat.

Uppslag Djuren nära oss. Foto Privat.

Djuren nära oss (Elläimet meän ympärillä) är Mariannes andra bok med koppling till naturen. Foto: Privat

Minnesträning för äldre

Även om Djuren nära oss passar bra för barn på förskolor och skolor så är den lika lämplig för äldreboenden, påpekar hon.

-De som har svårt med minnet kan säkert komma ihåg olika djur när de ser bilderna och läser de korta texterna. Kanske kan det inspirera till eget berättande också?

Bokens bilder har tagits fram under många år. En hel del är från fågelbordet vid Mariannes hem i Hedenäset. Hon har ett särskilt gott öga till fåglar. Men även djur vid strandkanten mot Torneälv har förevigats liksom fyrfota vänner i hagar och på bondgårdar. Här finns renar, lamm och kor. Korta texter på svenska och meänkieli berättar om djurens liv.

Boken kan dels användas som litteratur för dem som vill lära sig meänkieli men också för dem som vill veta mer om olika fågel- och djurarter.

Layouten står Marianne själv för och utgivningen är planerad till mars eller april.

Djurboken är sannolikt inte Mariannes sista. Hon har planer på fler fotoböcker framöver. Kanske någon som är mer renodlat riktad till den äldre befolkningen? Mer än så vill inte Marianne avslöja.

Fakta: Djuren nära oss kommer att kosta 180 kr (exkl frakt) och kan förbeställas från marianne.berglund@haparandabladet.se

 

 

 

 

 

 

Svenskan riskerar att dö men meänkielin lever vidare

Författaren Bengt Pohjanen fantiserar om Tornedalen om hundra år. Vilka bor i dalen? Vad talas för språk? Finns Ikea kvar?

Haparandabon Bengt Pohjanen är en stark förespråkare för meänkielin och också en man med stora historiska kunskaper om gränsbygden.

Därför känns det extra roligt att be honom spåna kring hur det ser ut i Tornedalen om hundra år. Och han gör det med glatt hjärta. I det historiska kan man som bekant få ett hum om vad som väntar runt hörnet.

-Hundra år är inte en så lång tid om man ser till en kultur och ett språk, men principiellt är det så att när ett språk dör så dör ett folk. Om språket försvinner här uppe blir Tornedalen en del av svensk kultur på samma sätt som Överkalix och Piteå.

Bengt tror att så länge det finns en öppen gräns mellan Sverige och Finland kommer ett speciellt språk att finnas på platsen. Meänkielin lever kvar även om det inte blir i samma omfattning som när han själv var ung på 1940-talet. När Bengt från Pajala började skola i Haparanda som tonåring hade 98 procent av Pajalas studenter meänkieli som modersmål. Tio år senare var siffran nere på tre procent.

-Möjligen är det på sikt främst på finska sidan som folk fortsätter prata meänkieli.

Bengt är tveksam till att svenskan överlever på sikt. Engelskan tar allt större plats på universitet och i olika medier och de små språken är hotade i världen.

-Svenskan är hotad. Jag har hört att 50 små språk försvinner i världen varje år.

Är statens arbete för att bevara meänkieli avgörande för överlevnaden?

-Det bidrar men det avgörande är det som sker hemma i köket. Att språket används.

Bengt tycker också att det inte enbart är negativt att regeringen hejdat sig och vill se över hur det fungerar i nuvarande förvaltningskommuner och först därefter släpper in Luleå för att ge luleborna större resurser i meänkielins bevarande.

-Luleå borde ha fått ekonomiska medel i år men leder översynen till förbättringar så är det bra. Jag har själv inte så väldigt bra erfarenheter från förvaltningskommunerna, man får nästan aldrig svar på en fråga från de ansvariga till exempel.

Vad lever befolkningen i Tornedalen av om hundra år?

-Basnäringarna finns kvar som skogen och gruvorna – vi har oerhört mycket metaller här uppe.

Besöksnäringen kommer att utvecklas positivt, det går bra att sälja stillhet. Jordbruket har också en framtid och fisket blir kvar.

Urbaniseringen fortsätter och landsbygden utarmas även under de närmaste åren, men Bengt tror att det sedan vänder – och blir inflyttning igen.

Vilka bor i Tornedalen?

-Med den globalisering som är nu tror jag det kommer hit mycket folk från hela världen, med nya inslag.

Sätter den nuvarande folkvandringen över gränsen spår?

-Självklart. Flyktingarna kommer att stanna kvar, bo här och verka här.

Han drar paralleller till vallonerna som emigrerade till Sverige under 1600-talet och bidrog med ökade kunskaper om smide. Det som händer nu med flyktingar från krigshärjade länder är en naturlig utveckling.

Fortsätter tornedalingarna vara en minoritet?

-Det finns meänkielispråkiga tornedalingar, svenskspråkiga tornedalingar och finskspråkiga tornedalingar. Jag är oerhört rädd för att det annars blir som i Tyskland under andra världskriget med Blut- und Boden-tanken.

-Lite sådana tankar finns också här uppe idag om att har man bott här uppe eller har en gård här så tillhör man en minoritet även om man inte har meänkieli som språk.

Regeringen har beslutat att var och en själv får bestämma om de är tornedaling?

-Ja. Jag förbjuder ingen att anse sig tillhöra en minoritet. Men jag anser att språket ska vara minoritetsgrundande.

Finns Ikea om hundra år?

-Nej. Jag har inget emot Ikea och idén är genial för Ingvar Kamprad själv men det lär inte finnas kvar i sin nuvarande form.

IKEA

I Bengt Pohjanens framtidsvision om Tornedalen finns inte Ikea kvar vid gränsen