HB:s chefredaktör: ”Meänkieli är en bro ut i världen”

Det finns en man i Haparanda som jobbar för att det nya gymnasiet på gränsen mot Finland ska få en språkprofil med bland annat finska och meänkieli. Mannen är Örjan Pekka, Haparandabladets chefredaktör.

-Det är en konkurrensfördel att kunna flera språk, säger han.

METavisi, bilagan på meänkieli som tidigare följde med Haparandabladet, har ändrat form. Numera läggs alla artiklar ut på nätet via STR-T:s hemsida under vinjetten METavisi. Varje artikel finns på två språk för att inte stänga ute någon läsare.

-För Haparandabladets del innebär förändringen att tidningen fått hitta en annan form för att nå meänkieli-talande personer. Örjan Pekka har valt att producera 0,5-1,5 sida per tidning på meänkieli.

-Det är inte mycket men det tillför ändå ett värde. Men meänkieli är som bekant ett omdebatterat ämne, kanske ännu mer vid gränsen än söderut. Språket kallas på sina håll för ”köksbordsfinska”, berättar Pekka, och anses inte i alla kretsar vara ett språk.

-Det här är en känslomässigt hårt rotad fråga, har jag förstått. Men nu när vi kommit så långt i Tornedalen att vi fått ett eget språk, är inte det en fantastisk marknadsföringsgrej? Vi har två valutor, vi rör oss över gränsen och vi har ett eget språk.

Örjan tycker det är ett problem att språkfrågan på regeringsnivå lyder under Kulturdepartementet. Han tycker Näringslivsdepartementet vore den rätta hemvisten – för här handlar det om pengar.

-Var fjärde invånare i Haparanda har finskt medborgarskap och kan inte svenska så bra. Många Haparandabor klagar över att finnarna inte kan svenska. Men jag tycker det är fantastiskt att de flesta invånarna kan både finska/meänkieli och svenska för de som är flerspråkiga lockar kunder från båda länder. Han ger exempel där språk är viktigare än kultur. Det lokala företaget Polarica opererar över hela gränsen med sina produkter (bär och vilt, bland annat). För företagare söderut i både Finland och Sverige tar marknaden stopp vid gränsen.

-Men Polarica springer åt alla håll uppe i norr. Företagsledningen har berättat att språkkunskapen har varit absolut avgörande för att kunna bedriva handel på Nordkalotten. Företaget omsätter idag runt en miljard kronor. Pekka påpekar att en av anledningarna till att Sverige varit så framgångsrikt efter andra världskriget är just språkkunskaperna.

– Varför skulle då inte meänkieli vara en bro ut i världen för tornedalingar?Barents Center i Haparanda är på tapeten just nu, det är bestämt att det ska byggas en gymnasieskola på gränsen mot Finland.

-Inget är mer naturligt än att skapa ett gymnasium med språkinriktning. Flerspråkigheten är naturlig hos oss och en del i exportframgången, det öppnar för jobb överallt och det rustar ungdomarna för framtiden. Nya gymnasieskolan ska inte bara ha inriktning svenska-finska utan också vara inriktad på kinesiska och ryska, anser Pekka.

Själv var han och Haparandabladet på bettet när Ikea förberedde sin ankomst till gränsstaden.

– Vi byggde annonspaket ihop med tidningar på finska sidan. Helt plötsligt hade vi en upplaga på 150 000 exemplar som vi kunde erbjuda Ikea. Den här konkurrensfördelen hade vi gentemot de stora annonsmakarna runt Stureplan i Stockholm och vi såg till att nyttja den.

Susanne Redebo

Luleås planer för meänkieli skjuts på framtiden

Luleås ansökan om att bli förvaltningsområde för meänkieli läggs på is sedan kulturministern stoppat alla ansökningar inför 2016.
– Det är förödande, säger Lennart Rohdin, som jobbat med minoritetspolitik på regeringsnivå.

Lennart Rohdin, före detta riksdagsledamot, är på krigsstigen efter att kulturminister Alice Bah Kuhnke meddelat att regeringen avvaktar med att godkänna fler kommuner i landet till förvaltningskommuner inför 2016. Hon meddelar att först ska en översyn göras hur minoritetspolitiken fungerar i praktiken. För tornedalingarnas del innebär chockbeskedet som kom i september att Luleå, som står på tur härnäst, troligen får vänta till 2018 innan det kan sluta sig till de övriga förvaltningskommunerna (Kiruna, Gällivare, Pajala, Övertorneå, Haparanda och Kalix). En förvaltningskommuns främsta uppgift är att erbjuda sina invånare inom barnomsorg och äldrevård meänkielitalande personal.
Att beslutet dröjer betyder att Luleå inför nästa år inte får förhöjt statsbidrag på 500 000 kronor för att stötta meänkieliutvecklingen i kommunen.
– Luleå kan ju bygga upp sin service ändå men jag har hittills aldrig sett någon som tagit på sig det med tanke på det kärva ekonomiska läget som råder idag, fastslår Lennart Rohdin.
– Fördröjningen är förödande för vi vet att det inte varit någon enkel väg för Luleå att ansöka om att bli förvaltningsområde. Nu tappar de fart igen och allting skjuts framåt i tiden. Saker faller i glömska och personal inom omsorgen byts ut.

Varför vill då regeringen göra en översyn av hur minoritetspolitiken fungerar? Jo, det finns kritik mot att kommunerna inte kan efterleva lagen eftersom det saknas språkkunnig personal inom både äldreomsorg och skola. Det här gäller inte bara meänkielitalande personal utan samma utmaning står sverigefinnarna, romerna, judarna och samerna inför.

Brist på språkkunnig personal har på sina håll lett till att föräldrar som önskat att deras barn ska få tala och lära sig sitt modersmål i skolan ofta får hjälpa till att hitta någon som kan undervisa.
– Men observera att det här problemet finns inte hos de kommuner som redan är förvaltningskommuner utan hos de övriga som inte ingår där, säger Rohdin som själv undersökt hur lagen efterföljts på uppdrag av regeringen.

Lennart tycker också att skolorna utanför de sex förvaltningskommunerna tar lite väl lätt på lagen om invånarnas rätt till sitt modersmål.
– De borde jobba hårdare med att hitta någon som kan det minoritetsspråk som efterfrågas.

Så vad händer nu? Rohdin påpekar att det knepiga är att det blir svårt för regeringen att backa från sitt senaste beslut eftersom det inte lagts in några pengar i budgeten för att sjösätta nya förvaltningskommuner nästa år.
– Jag hoppas ändå att de lyssnar på minoritetsorganisationerna som nu bett om att få träffa kulturministern och prata om det här. Det finns säkert någon teknisk lösning för att komma runt det. Kanske kan pengarna läggas in i tilläggsbudgeten under våren? Det är i alla fall vad jag hoppas på.