Växthus-Gunnars barnbarn – känd matkreatör i Stockholm

Sara Wicklin är barnbarn till Gunnar Hietala som startade Hietalas handelsträdgård. (Foto: Privat)

Sara Wicklin satt som liten i Hietalas Handelsträdgård i Korva och följde morfar Gunnars arbete med gurkor. Idag är hon känd matkreatör i Stockholm och kan tacka sin morfars ekologiska tänk för sitt yrkesval.

-Absolut att morfar påverkat mig, säger 39-åriga Sara som varje sommar som barn vistades i Korva med mamma och pappa (som kom från Sri Lanka). Där uppe fanns inget mer spännande än älven och växthusen.

Sara minns särskilt de gula färska mandelpotatisarna.

Så här skriver Sara på sin hemsida: ”Min morfar var en prisbelönt trädgårdsmästare och en sann pionjär inom ekologisk odling. Med en sådan start i livet är det inte konstigt att jag blivit kräsen gällande råvarornas kvalitet. Mitt starkaste matminne är när morfar serverade små mandelpotatisar direkt från landet med hackad lök och smör i en sprucken kaffekopp och ett segt tunnbröd bakat på kornmjöl, tillsammans med morfars gravade lax.”

Sara odlar egna gurkor. Foto Privat

Sara odlar egna gurkor i lägenheten i Stockholm, precis som morfar Gunnar gjorde. (Foto: Privat)

Dopp-i-kopp på Saras vis

-Dopp i kopp är mitt starkaste matminne. Jag har faktiskt plockat in det i några finare sammanhang som vuxen då jag serverat smördränkta potatisar med smör och lök i små paket.

Saras mamma heter Inger och hon i sin tur har flera syskon vilket lett till att Sara har en mängd kusiner på mammas sida. Bröderna Hans och Ulrik Hietala, som i dag driver handelsträdgården i norr, är två av dem.

Sara visste tidigt vad hon ville bli och ganska snart fick hon arbete hos Cajsa Warg på Söder i Stockholm. Hennes passion ledde till att hon började komponera menyer, öppnade restaurang i Paris, jobbade i London och nu bor i Stockholm där hon driver firman Sara Wicklin, Urban Chef. I julas fick hon uppdraget att arrangera ett veganskt julbord för Dagens Nyheters räkning.

Gjort kokböcker och reklam

Denna ”kock” med rötter i Korva jobbar med produktioner, inspiration, kunskap och idéskapande inom mat.

-Jag arbetar med reklam och kokböcker, för tidningar som Hälsa och Baka samt med produktutveckling och catering.

Morfar Gunnars tänk passar så bra i dag då man ska odla småskaligt med de resurser man har. Jag brukar berätta rätt mycket om honom när jag håller kurser och pratar råvaror.

Sara jobbar en hel del med vegankost. Rent och ekologiskt ska det vara och proteinerna ska helst komma från växtriket.

-Jag kallar mig inte kock utan måltidskreatör. Allt fascinerar mig i matlagningen, inte bara att det ska smaka gott utan det ska vara gott för själen också.

Anisbröd från norr. Foto Privat

Anisbröd från norr är något som Sara plockat upp från sin barndom. (Foto: Privat)

Har du tänkt tanken att kombinera Hietalas handelsträdgårds verksamhet med ditt yrke?

-Absolut. Men just nu faller det på avståndet.

Sara har inte varit uppe i Korva sedan 1995, delvis på grund av att hon bott utomlands så länge och nu också har barn i skolåldern att ta hänsyn till.

”Jag får ro i själen när jag kommer upp”

Ulla Maaherra flyttade från Tornedalen när hon var 19 år. 40 år senare köpte hon sitt föräldrahem i Korva.

-Jag får ro i själen när jag kommer upp.

63-åriga Ulla gjorde som många andra efter att hon gått ut grundskolan: flyttade till Haparanda och sedan vidare till Stockholm.

-Som liten hade jag aldrig en tanke på att flytta. Men jag besökte min äldre syrra Greta i Stockholm – och då blev jag kvar.

Ulla fick jobb som vårdbiträde på Karolinska sjukhuset, där syrran också jobbade, träffade sin kärlek (stockholmare) och fick tre barn. Efter det utbildade hon sig till förskollärare och idag äger hon en privat förskola.

Sambo med tornedaling

Under alla år har hembygden stått högt i kurs för Ulla. Varje jul och sommar har hon åkt hem och sedan hon träffade en ny man som har rötterna i Övertorneå (Per Tano) har det blivit lättare att vara uppe flera veckor i sträck eftersom han också trivs i trakterna.

När Ullas mamma gick bort får några år sedan stod föräldrahemmet intill älven plötsligt tomt. I grannfastigheten fanns dock en av Ullas systrar och en annan bodde i Juoksengi.

-Jag har alltid velat ha något att komma till så det var perfekt att ta över mammas hus.

Ullas föräldrahem i Korva

Ulla köpte sitt faluröda föräldrahem i Korva för några år sedan

 

Släkten betyder mycket.

Du och Per är fem veckor i Korva varje sommar. Vad gör ni då?

-Vi bara är, ha ha! Nej, det finns mycket att göra med en gammal kåk men det tar också en vecka efter att jag kommit upp att landa mentalt.Ulla pratar meänkieli utan problem eftersom hon och syrrorna alltid tilltalade mamma på meänkieli. Med pappa pratade barnen alltid svenska.

Släkt och vänner som bor kvar är förstås en viktig del i trivseln, mammas släkt finns kvar i finska Juoksenki och Ullas kusiner bor också nära barndomshemmet som för övrigt är granne med Hietalas handelsträdgård.

-Meänkielin sitter i ryggmärgen på mig.

Ulla säger att hon aldrig släppt taget om Korva. Hon har planer på att inom några år vistas mycket mer i Tornedalen än idag – och ha kvar en mindre lägenhet i Stockholm

Ulla badar gärna i Torneälv

Ulla badar gärna i Torne älv nedanför sitt föräldrahem. Korvas Riviera, kallar hon stället.