Nästa steg i minoritetspolitiken?

Träffa regeringens utredare Lennart Rohdin.

Fredag 14 juli kl 13.30-14.30

Plats: Matarengivägen 21, Övertorneå

Vi bjuder på kaffe med doppa! Tervetuloa!

Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiset i samarbete med ABF Norr Övertorneå.

För mer information om utredningen se Pressmeddelandet från regeringens utredare och hela utredningen hittar du här Nästa steg? Förslag för en stärkt minoritetspolitik

 

Språkcentrum för meänkieli och ny myndighet ska rädda misslyckad minoritetspolitik

Lennart Rohdin, regeringens utredare inom minoritetspolitiken, blir intervjuad av samisk journalist om bristerna inom minoritetspolitiken. Foto: Susanne Redebo

Regeringen har misslyckats med delar av sin minoritetspolitik. Majoriteten av kommuner och landsting jobbar inte aktivt med det grundskydd som minoritetsbefolkningen har rätt till. Därför föreslår nu en utredning signerad Lennart Rohdin åtgärder. Bland annat bör minoritetsfrågorna införlivas i Skollagen och Socialtjänstlagen för att få tyngd. Ett speciellt språkcentrum för meänkieli kan också komma att prioriteras.

Lennart Rohdin har sedan i höstas, på uppdrag av regeringen, jobbat med en översyn av minoritetspolitiken för att stärka de nationella minoriteternas rättigheter. I delbetänkandet, som presenterades 15 juni, framgår att det finns en rad punkter som behöver förbättras för att Sverige ska leva upp till sin minoritetspolitik.

– Vi är inne i ett kritiskt skede angående språken, säger Lennart. För meänkielis del ser det sämre ut i dag än för tio år sedan när det gäller ungdomars studier av språket. Vi måste fånga upp möjligheten att bygga språkbroar mellan generationer för annars raseras hela språkpolitiken. Och nu är det bråttom.

Största problemet med minoritetspolitiken i sin helhet är att majoriteten av kommuner och landsting inte tagit till sig grundskyddet som alla fem minoriteter har rätt till. Trots att lagen kom till för sju år sedan.

– Det är ett misslyckande. Nu kräver vi att alla kommuner och landsting i hela landet ovillkorligen informerar om minoritetsrättigheterna till sina medborgare.

Ny myndighet tar över

Samtliga kommuner och landsting ska också vara skyldiga att sätta upp mål och riktlinjer för sitt minoritetspolitiska arbete och följa upp det. För att göra denna nystart behövs en ny uppföljningsmyndighet som tar över uppgifter som hittills skötts av Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget. Den nya myndigheten ska också ha befogenhet att trycka på när förändringsarbetet går långsamt.

En tydligare lagstiftning inom förskola och äldreomsorg är a och o för att få rätsida på språksidan, påpekar Lennart. Här föreslås att frågor om minoritetsspråken flyttas från minoritetslagen till Skollagen respektive Socialtjänstlagen för att få större tyngd.

– Den yrkesgrupp som är bäst insatt i minoritetsfrågorna är bibliotekspersonalen. De vet precis vad som står i Bibliotekslagen – att de ska jobba med minoritetsspråken.

Kommuner ska enligt utredningen bli skyldiga att fråga vårdnadshavare om önskemål när det gäller förskola och informera äldre som ansöker om omsorg om deras rättigheter.

Idag är kunskapen om de fem nationella minoriteterna i vårt land låg. Här behöver Skolverket göra en översyn av sina läromedel och granska hur minoriteterna framställs samt se till att kunskapen om dem förs vidare.

I lärarutbildningen ska kunskap om de nationella minoriteterna ingå.

Minoritetsspråken bör få utvidgad plats i public service och annan media. Här vill man att journalister utbildas i ämnet och att journalister under sin utbildning backas upp för att bli tvåspråkiga.

Dessutom lyfter utredningen fram de kulturbärande institutionerna där de nationella minoriteterna bör synas mer; Riksantikvarieämbetet, Kungliga biblioteket, Riksteatern med flera.

Positiva upptäckter

Utredningen lyfter också fram en del positiva signaler. Till exempel har antalet kommuner som ingår i förvaltningsområde för finska, meänkieli eller samiska fördubblats på bara fem år från 38 till 75. Ytterligare ett tiotal står på tur.

De samiska språkcentrumen i Tärnaby och Östersund utgör värdefulla bidrag för att revitalisera samiska.

Bland annat på grund av det kommer delbetänkandet fram till att ett inrättande av språkligt centrum även för meänkieli och finska borde komma till stånd.

– Här finns redan en förstudie hos regeringen, så man har kommit en bra bit på väg. Vi föreslår att ISOF, Institutet för språk och folkminne, utreder formerna för detta.

Två ställen för Språkcentrum

– Språkcentrumet ska placeras där minoriteten finns, det vill säga i Tornedalen förstås. Kanske blir det aktuellt med två platser eftersom det finns olika varieteter av meänkieli? Här kan staten göra en besparing genom att utlokalisera någon myndighet och dela på lokalkostnader med Språkcentrum.

Nu går delbetänkandet ut på remiss och efter det redovisas ett slutbetänkande 15 november. Efter nyår ska frågan upp på riksdagens bord för beslut.

Utredningen i sin helhet kan laddas ner på regeringens hemsida, du hittar den här  Nästa steg? Förslag för en stärkt minoritetspolitik (SOU 2017:60)  och regeringens pressmeddelande samt sammanfattning av förslagen hittar du här Nästa steg i minoritetspolitiken?

Fotnot: Grundskyddet innebär bland annat att förvaltningsmyndigheterna är skyldiga att informera om minoriteternas rättigheter och ge dem inflytande i frågor som berör dem. Minoritetsspråken samt minoritetskulturerna ska också skyddas och främjas. Barns utveckling av en kulturell identitet ska främjas särskilt. 

Lagen om minoritetsspråk i förskolor bör lyftas från Minoritetslagen till Skollagen. På så vis får den större tyngd. Foto: Pexels

”Hur får vi kommunerna att inte strunta i lagen?”

Lennart Rohdin har fram till juni 2017 på sig att föreslå hur minoritetspolitiken ska förbättras. Foto: Susanne Redebo

-Det är ingen tvekan om att kultur- och demokratiministern Alice Bah Kuhnke har ambitioner att stärka minoriteternas rättigheter, säger Lennart Rohdin apropå att han fått uppdraget att reda ut hur minoritetspolitiken ska stärkas. Men frågan är hur vi får kommunerna att inte strunta i grundskyddet som alla minoritetsgrupper har rätt till?

I början på september presenterade regeringen nyheten om att det nu kommer att göras en utredning om hur lagen om de fem nationella minoriteterna efterlevs. I uppdraget ligger också en begäran om att presentera förslag på hur rättigheterna ska säkras. Förre riksdagsledamoten Lennart Rohdin har utsetts till utredare bland annat för att han är sakkunnig och har ett stort engagemang i ämnet.

-Jag fick frågan redan i våras, säger Lennart när vi når honom på mobilen uppe i Ljusdal där han har sitt andra hem. Då var jag ganska skeptisk inledningsvis. Jag insåg att det blir svårt att hinna med så mycket innan nästa val (2018).

Han var också orolig för att direktiven skulle vara för snäva. Det visade sig vara tvärtom. De är väldigt vida och frågan är om han hinner med alla delar fram till juni 2017 som är satt som stoppdatum.

-Jag får göra vad jag kan, det här är trots allt en viktig fråga.

Majoriteten av kommunerna sköter sig inte

Arbetet inleds med att Lennart sätter sig med ministern för att utröna vilka punkter som ska prioriteras. I uppdraget ingår bland annat att visa på styrkor och utmaningar i minoritetspolitiken, lämna förslag på hur efterlevnaden ska säkras, hur statliga uppföljningen ska organiseras samt se över behovet av insatser för att öka samhällets kunskap om minoriteterna.

Utredningen är ett resultat av att det riktats kritik mot hur minoritetslagen efterföljs. Innan fler förvaltningskommuner utses vill regeringen se över bristerna. Undersökningar visar till exempel att av landets 290 kommuner jobbar inte ens hälften för att kunna uppfylla det lagstadgade grundskyddet för minoriteterna (rättighet till information och delaktighet).

-När det gäller plan- och bygglagen kan kommunens tjänstemän aldrig säga att de inte känner till förändringar i lagstiftningen. Men det gör de när det gäller lagen för minoriteternas rättigheter.

Vad hoppas du utredningen leder till?

-Två områden har störst problem. Det ena är skolsidan med modersmålsundervisning, lärare, läromedel och så men den biten utreds i utbildningsdepartementet. Den andra biten, som ligger inom mitt område, är grundskyddet.

Hos de 75 kommuner som ingår i något förvaltningsområde för de tre språken meänkieli, finska och samiska fungerar minoritetspolitiken hyfsat, framhåller Lennart. Men av de övriga kommunerna är det bara en handfull som tagit i frågan trots att sju år gått sedan lagen kom till.

Grundskyddet är den stora utmaningen

-Hur ska man få alla kommuner att inse att lagen gäller dem också? Här behövs mycket dialog och stöd för hur man ska gå tillväga.

-Om det kommer en ny plan- och bygglag säger ju kommunerna aldrig att ”den lagen hade vi ingen aning om.” Men det gör de med minoritetslagen.

Skrämmande är också den stora okunskapen i samhället kring minoriteterna. Samtidigt finns en nyfikenhet och ett intresse när folk väl får ta del av informationen, säger Rohdin.

-Okunskapen finns inte minst i regeringskansliet. Skolan har lagt en så effektiv våt filt över våra minoriteters historia att folk inte känner till den alls.

Metavisi återkommer längre fram för att rapportera hur arbetet med utredningen går.

kultur-och-demokratiminister-alice-bah-kuhnke-vid-vasikkavuoma-sommaren-2016-foto-maja-mella

Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke vid Vasikkavuoma sommaren 2016. Foto: Maja Mella

”Om tornedalingarna själva vill kan meänkieli räddas”

Bland tornedalingar finns en stark vilja att meänkieli ska överleva, säger Lennart Rohdin, före detta riksdagsledamot.

Det faktumet gör att det finns framtidsutsikter för ett språk som samhället under lång tid behandlat styvmoderligt.

Lennart Rohdin var tidigare chef för minoritetsenheten på Länsstyrelsen i Stockholms län och fascineras över den kraft som finns bland tornedalingarna. Han är därför övertygad om att språket kommer att överleva.

 

Upptäckte språket 1996

Det finns de som är av uppfattningen att språket kommer att dö ut?

– Jag är säker på att det går att rädda eftersom det finns en vilja att göra det.

Fram till 1990-talet hade Lennart på olika sätt engagerat sig i de fyra andra minoriteterna. Så sent som 1996 blev han varse att det fanns ett språk och en kultur uppe i Tornedalen.

Det säger en del om hur okunniga folk varit i vårt land om minoriteterna.

-Det som fascinerat mig är vilken styrka som funnits i Tornedalen trots det osynliggörandet och den skambeläggning som samhället åstadkommit genom att till exempel förbjuda språket i skolan under så lång tid. Att det ändå funnits en vilja där uppe att slå vakt om språket och kulturen. Den kraften gör att jag är helt övertygad om att det går att rädda meänkieli. Så länge människorna själva vill.

 

Viljan måste finnas – annars är det kört

Numera finns som bekant en lag som säger att skolorna har skyldighet att se till att instrumentet för bevarandet finns.

-Men även om vi har en perfekt lagstiftning och lärare som kan lära ut språket så krävs det att människor också vill lära sig sitt modersmål.

 

En del tornedalingar tycker inte att meänkieli är ett riktigt språk utan kallar det köksbordsfinska?

-Ja, den svenska skolpolitiken som regerade under andra halvan av 1800-talet och in på 1900-talet lyckades med att få folk att tycka så. Det är en fråga om hur våra minoriteter behandlats. Om man ser på hur minoriteter i andra länder hanterats av sina regeringar så handlar det ofta om fysiskt våld och övergrepp. Det har inte vi haft. Vad våra regeringar istället gjort är att få våra grupper att själva skämmas för sin bakgrund och därmed göra sig osynliga och inte ställa krav.

 

Äldre har påverkats av skammen

Lennart påpekar att den hållningen har många äldre tagit till sig genom att de idag inte tycker att meänkieli är ett riktigt språk.

-Men det där är lite underligt för även språkvetare har slagit fast att meänkieli är ett eget språk.

Och så berättar Lennart om en händelse han var med om i sitt jobb.

Jag deltog i en Tornedalsfest i Luleå när jag jobbade på Länsstyrelsen i Stockholm. Då kom en kvinna fram och undrade vad vår myndighet gjorde där. Vi förklarade vad det handlade om. Då fick kvinnan ett utbrott och sa att vi omedelbart skulle sluta med det för meänkieli var inget riktigt språk.

Finns ambitioner att till och med utöka antalet meänkieli-talande?

-Nej. Minoritetspolitiken syftar till att ge folk möjlighet att använda och utveckla sitt språk i den utsträckning de själva vill. Tornedalingarna avgör själva i vilken utsträckning de vill utveckla och behålla det men samhället har en skyldighet att se till att verktygen finns för att uppnå det.