Pajalas bibliotek ska bli störst i landet på meänkieli

Pajalas bibliotekschef Fredrik Paganus satsar friskt mot landets största samling av meänkieli-litteratur. Foto: Privat

På många bibliotek i Sverige finns väldigt få böcker på meänkieli. Pajala utgör ett undantag. Här finns runt 150 titlar och nu finns ambitionen att skapa landets största meänkielisamling.

 Vi kämpar för att språket ska bevaras här uppe, då duger det inte att gömma undan litteraturen, säger bibliotekschef Fredrik Paganus.

Fredrik Paganus är uppväxt i Märsta utanför Stockholm av föräldrar från Tornedalen. I förskingringen har han upplevt språket och som vuxen jobbar han hårt för dess bevarande. När Fredrik tillträdde som bibliotekschef i Pajala såg de ut som på många andra håll i landet: en liten undanskymd hylla med böcker på meänkieli.

– Men vi befinner oss i hjärtat av Meänkieli-land. Vi måste synliggöra tydligt att vi kämpar för att språket ska bevaras.

En annan orsak till satsningen mot landets största samling är att personalen ser hur antalet böcker stadigt ökar.

Låser fast böckerna

 En del av litteraturen låser vi fast på biblioteket eftersom de är så sällsynta. Folk får komma hit och läsa dem, helt enkelt.

Paganus berättar att all minoritetslitteratur lyfts fram i biblioteket, men meänkielin har fått ett eget hörn som sakta expanderar.

Vår ambition är att ha all litteratur som någonsin getts ut på meänkieli. Snart kommer vi också gå ut med en vädjan till folk om att lämna in litteratur till oss som kan vara svår att få tag i.

Ett annat stort arbete som står för dörren är att katalogisera gammal litteratur om predikanten Lars Levi Laestadius. Böckerna kommer från det nedlagda muséet. Samlingen utgör ett spännande stycke kulturhistoria om Tornedalen och laestadianismen, påpekar Paganus.

Norrköping vill ha minoritetsavdelning

Metaviisi har även varit i kontakt med andra bibliotek i landet för att höra hur personalen ser på tillgången av barnlitteratur på meänkieli.

Frida Rönnbäck, Umeå stadsbibliotek:

 Under det år jag har jobbat här har jag fått någon enstaka fråga om böcker på meänkieli … 24 av våra 28 titlar har varit utlånade någon gång under det senaste året, så böckerna används.

 Jag har själv rötter i Tornedalen så för mig känns det väldigt givande att få spela en liten roll i att barn ska få med sig språket. Vi håller också på att köpa in ett litet basbestånd på minoritetsspråken till alla biblioteksfilialer i Umeå.

Frida Rönnbäck i Umeå ser att barnböckerna på meänkieli lånas ut då och då. Foto: Privat

Emil Enbuska, Norrköpings stadsbibliotek:

Vi har inga barnböcker på meänkieli och ingen efterfrågan heller.

 Frånvaron av böcker på meänkieli är inte särskilt svårmotiverad. Så vitt jag kan se finns ingen märkbar samling tornedalingar som ber om litteratur på meänkieli. Skulle det ske är det snabbt gjort att låna hit titlar från närliggande bibliotek, eller fjärrlåna.

 Jag är själv född och uppvuxen i Pajala, till tornedalsfinska föräldrar, och har jobbat nära samiska och tornedalska kulturfrågor. Bland annat som föreståndare på Laestadiusmuseet. Arbetet med minoritetsspråk på biblioteket här i Norrköping har dessvärre fått ligga på is, eftersom min huvudsakliga syssla tagit all tid. Men min ambition är att samla ihop till en särskild minoritetsspråkavdelning.

 I ett ytterligare steg hoppas jag att vi lyckas knyta återkommande kulturverksamheter runt minoritetsavdelningen. Det skulle vara en dröm att få presentera till exempel Bengt Pohjanen och Katarina Kieri för vår publik. Och varför inte Tornedalsteatern!?

Emil Enbuska har tidigare jobbat på Laestadiusmuseet i Pajala men finns nu på biblioteket i Norrköping. Foto: Privat

Kraftig ökning av passagerare för Pajalaflyget

Flygplatschefen Arnfinn Bönå är glad över att allt fler väljer flyget till Pajala. Foto: Privat

Antalet passagerare ökar kraftigt för Pajalaflyget. Sedan 2015 har antalet resenärer på sträckan Luleå-Pajala dubblerats.

– Servicen är jätteviktig för bygden och för att hålla uppe intresset för att bo där, säger Mattias Eriksson, flygchef på Jonair.

Flyget vid gränsen håller på att återhämta sig efter en rejäl svacka som inträffade under förra året.

För att göra en lång historia kort: 2014 var gruvan i Kaunisvaara fortfarande igång och det dåvarande flygbolaget Avies, som hade avtal för att flyga, fungerade hyfsat. Men sedan kollapsade gruvan och Avies haltade in i 2015 med betydande problem innan Trafikverket stängde av dem abrupt i mars. Inställda flyg och förseningar gjorde att förtroendet för flyget föll dramatiskt. Så var läget när Jonair tog över trafiken i mars 2015 med tre dagars varsel. Samma år drog Pajala kommun ner på tjänsteresor med flyg.

– De här tre händelserna medförde stora förluster för flyget, berättar flygplatschefen Arnfinn Bönå.

Marknaden återhämtar sig

Nu har det gått 1,5 år sedan Jonair tog över och marknaden har börjat återhämta sig.

– Vi får vara glada för att det utvecklas så bra det här första året. Men vi behöver en lika bra tillväxt nästa år för att visa fina siffror för Trafikverket. Utan det statliga bidraget skulle det inte gå att driva den här flygplatsen.

Varje flygstol är idag kraftigt subventionerad av staten som ändå bedömer att flyglinjen är viktig.

Flygchefen Mattias Eriksson:

-Syftet med linjen är att knyta ihop landsdelen med övriga Sverige. Intresset ligger på att skapa en förbindelse och det här är en del av infrastrukturen. Precis som det måste finnas småvägar även om få kör på dem så måste det få finnas flyglinjer med få passagerare.

Flygplanen som trafikerar sträckan Luleå-Pajala avgår två gånger om dagen (utom lördagar) och har sex passagerarsäten. Avgångstiderna är anpassade efter Stockholmsflyget i bägge riktningar.

Guldåret 2014

Avtalet med Trafikverket säger att Jonair ska tillhandahålla 6000 stolar per år fördelade på cirka 1000 avgångar.

Under ”guldåret” 2014 flög 4318 passagerare mellan Luleå och Pajala. Året därefter, efter att gruvan stängts och flygbolaget Avies fäktats med problem, var antalet nere i 1025. I år har fram till och med september 1193 personer tagit luftvägen mellan de båda orterna.

Antalet passagerare per månad har under 2015 pendlat mellan 54 (juli) och 174 (september), vilket ger ett snitt på fem personer om dagen.

– Det är få passagerare men det vi kan visa för Trafikverket är att flyget fyller ett behov, påpekar Arnfinn Bönå.

Nästa analysperiod som Trafikverket ställer in siktet på gäller 2019-2023.

– Jag hoppas de har förståelse för vad som hänt här uppe och tar med sig det i analysen. Arnfinn säger att bättre flygbolag än Jonair kunde inte Pajala fått, bolaget har så när den bästa punktligheten i hela Sverige.

Fotnot: Biljettpriset mellan Luleå och Pajala ligger från 349 kronor upp till 955 kronor per enkelresa.

jonair-tog-over-flyglinjen-foto-jonair

Jonair tog över flyglinjen Luleå-Pajala för drygt ett år sedan. Avgångstiderna är anpassade efter Stockholmsflyget. Foto: Jonair

Förskola i Pajala vill byta personal med finska Kolari

Johanna Collén i Pajala. Foto: Privat

I Pajala planerar man för något som kan bli en världsnyhet. Här vill man införa personalutbyte mellan förskolor på båda sidor om gränsen för att uppmuntra språkutvecklingen.

-Det behöver inte kosta mer än 500 kronor i månaden om vi byter personal med Kolari två dagar i månaden, säger idékläckaren Johanna Collén.

Pajala är förvaltningskommun för både finska och meänkieli. Johanna Collén tillträdde i november 2015 som samordnare för minoritetsspråken och har nya fräscha idéer om hur gränsspråken kan bevaras och utvecklas.

En av dem är detta med personalutbyte mellan förskolor. Till Kolari på finska sidan är det bara 2,5 mil och det var under ett utbytesbesök i december mellan språkförskolan Lillskogen och en finsk förskola i Kolari som idén uppstod.

-Jag var med på resan och upptäckte att alla hade så kul ihop, både barnen och personalen. Så jag började fundera vidare på det.

Lillskogens förskola. Foto Johanna Collen

Språkförskolan Lillskogen ligger i framkant när det gäller språkutbyte över gränsen. Foto: Johanna Collén

Vikarierar för varandra

Tanken mynnade ut i att någon ur den pedagogiska personalen på båda sidor om gränsen ”vikarierar” för den andra två dagar i månaden. Rent praktiskt skulle det gå till så att en förskollärare från Lillskogens förskola lånar en av kommunens bilar och kör till Kolari samtidigt som en person från förskola i Kolari gör samma resa i motsatt riktning.

Lön har de redan från sina respektive arbetsgivare så merkostnaden handlar enbart om bensinpengar, påpekar Johanna.

-Jag tycker vi ska utnyttja det faktum att vi bor så nära gränsen. Det här är ett jättebilligt sätt för kommunen att få språkbad för både personal och barn.

Tanken är att utbytet sker två gånger i månaden under en försöksperiod på fyra månader.

-Vi skulle vilja testa och se om det funkar.

Syftet med utbytet för Pajalas del är att skapa språkbad för personal och barn i finska och meänkieli.

Men vad ger utbytet Kolaris förskolebarn och pedagoger?

– Jag kan tänka mig att de vill att vår personal pratar en del svenska. Men jag tror den största nyttan för dem är att personalen får se hur vi arbetar med utlandsfödda barn.

Sverige har som bekant en mer omfattande erfarenhet från integrationsarbete än Finland och helt klart finns en nyfikenhet på hur vi tacklar mångfalden.

Om allt går i lås inleds samarbetet i augusti.

Fotnot: Språkförskolan Lillskogen har både finsk- och meänkielitalande personal på sina avdelningar. Här finns språkinspiratörer som aktiverar språket i naturliga sammanhang och lustfyllda aktiviteter för barn.

Lillskogens förskola 2. Foto Johanna Collen.

Lillskogen. Foto: Johanna Collén