Sofia och Jens ger upp Stockholm och flyttar norrut

Familjen Stridsman/Kärrman lämnar i sommar Mälardalen för att återvända till Sofias hemtrakter i Luleå och Tornedalen. Foto: Privat

Flyttlassen går – norrut! Nu lämnar två journalister Mälardalen för att bosätta sig i Luleå och få nära till Tornedalen. Sofia Stridsman och Jens Kärrman ser fram emot att barnen ska lära sig meänkieli.

Vi har tidigare berättat om Sofia eftersom hon i hemmet i Mariefred (nära Stockholm) tragglat meänkieli tillsammans med sina två barn som är i skolåldern. Hennes och barnens intresse för språket är stort och ambitionen är att lära sig det bättre.

Sofias föräldrar bor i Korva i Övertorneå (mamma heter Ann-Britt Stridsman) och själv bodde Sofia sina första tio år i Övertorneå innan det blev Boden.

Maken Jens Kärrman har gjort sig ett namn som journalist i Stockholm, senast i sin roll som politisk reporter på Dagens Nyheter. Men nu lämnar alltså familjen Mälardalen.

 Varför flyttar ni upp, Sofia?

– Vi har länge längtat norrut; efter riktiga vintrar, naturen och människorna. När det dök upp ett spännande jobb i Luleå sökte jag det – och fick det! Så då bestämde vi oss för att ta chansen.

– Jag ska arbeta som presskontakt på Luleå tekniska universitet och min man som frilansjournalist.

Vad ser ni mest fram emot?

– Det är många saker: Det blir ett äventyr i det lilla för hela familjen att komma tillrätta i en ny stad, med skola, förskola, fritidsaktiviteter och att lära känna nya vänner. Sedan ska det bli härligt att kunna åka mer skidor och att ha nära till barnens mommo och moffa. Vi kommer säkert åka mycket till Korva på helgerna.

Du körde med lite hemundervisning i meänkieli i vintras, vad tror du om möjligheterna att utveckla språket i Luleå?

– De ser jag som goda. Vår äldsta dotter har sagt att hon vill läsa meänkieli i skolan. Luleå är ju fullt av tornedalingar så jag tror att både barnen och jag själv kommer få tillfälle öva på meänkielin på ett helt annat sätt än i Mälardalen.

Vad kommer du att sakna mest från södra Sverige?

– Alla fina vänner vi har fått i Mariefred.

Vad kommer du inte att sakna?

– Vintrarna! Fy så deppigt med slask i flera månader.

Vem eller vilka tror du är gladast över att ni flyttar upp?

– Hm, det är nog maken. Han är smålänning med längdskidåkning som främsta fritidsintresse och han har velat flytta norrut i åratal.

Utebastun i Korva. Foto Privat

Den fina utebastun i Korva i närheten av Sofias föräldrar kommer att få många besök framöver. Foto: Privat

 

 

Sofia lär sina barn meänkieli vid köksbordet

Då och då sätter sig Sofia Stridsman med sina barn hemma vid köksbordet i Mariefred och  tragglar meänkieli.

-Jag märker att de är intresserade och lär dem ramsor och glosor. Hevonen on häst och pappi on präst, liksom.

Sofia Stridsman, 38, föddes i Luleå men bodde i Korva norr om Övertorneå tills hon var elva år. Då flyttade hon med syskon, mamma Ann-Britt Stridsman och pappa Stig Nulu söderut. Det stora faluröda barndomshemmet (Stigs släktgård) intill även fortsatte dock att vara ett nav i familjens liv.

Idag jobbar Sofia som journalist, bor i Mälardalen och har egen familj med make och två barn. Hon stortrivs söderut – men åker ofta upp till barndomshemmet där barnens mormor och morfar återigen bor permanent.

”Korva är hemma för mig”

-Korva är hemma för mig. När man är där uppe är man ledig och behöver inte sitta vid datorn någonting, säger Sofia som vistas flera veckor varje sommar i Tornedalen.

När hon föddes 1977 var det ingen status att prata meänkieli i skolan. Riksfinska fanns som hemspråk men Sofia nekades att ta lektioner eftersom hennes föräldrar hade svenska som förstaspråk. Däremot pratade mamma och pappa meänkieli med varandra och Sofia fick med sig ett rikt ordförråd trots att föräldrarna inte riktade språket till henne.

Även på vintern och vårvintern tar de sig upp för att åka skidor och uppleva friheten i naturen. Sofia säger att trots att hon bor 120 mil från sina rötter känns kopplingen idag starkare än någonsin.

-Jag förstår mycket men brister i att bygga egna meningar.

När kom du på att du ville föra vidare det till barnen?

-Korva är en viktig plats för dem. Barnen är aldrig så fria som där uppe. De springer runt på samma stigar och ängar som jag gjorde, leker på isen på älven … Jag vill att de även framöver ska känna en samhörighet med Tornedalen.

Äldsta dottern Maja är sju år och visar intresse för meänkieli. Sofia uppskattar och uppmuntrar det.

Försöker ge dem ord

-Vi håller inte på i någon stor utsträckning med inlärning hemma, men mamma har gett barnböcker på meänkieli till barnen. Och Maja har greppat en del ord. Hon har väldigt bra uttal. Jag försöker ge barnen ord eftersom jag inte kan prata grammatiskt rätt.

Sofia har planer på att ansöka om meänkieli som modersmål för barnen. Friskolan de går på idag jobbar utifrån finsk pedagogik och hon vet att rektorn uppmuntrar språkval. Finns det ingen lärare i ämnet tror Sofia att det går att lösa via digitalt lärande eller via finskspråkig personal på skolan. Sofia sörjer att hon inte fick läsa meänkieli under sin egen skoltid.

-Men det gläder mig mycket att meänkieli numera uppmuntras på skolor och förskolor i Övertorneå.

Via Facebook och nätet följer hon utvecklingen i sin hemkommun och gillar det hon ser: att meänkieli fått en upphöjd status och äntligen får ta plats.

12283292_10153663374636132_306938921_n