Trädkramare från Kangos jobbar med markanvändning i Stockholm

Lisa Mörtlund, 33, är uppväxt i Kangos och jobbar i dag med mark- och vattenfrågor i Stockholm. Foto: Privat

I Tornedalen borde lagen om strandskydd vara mer tillåtande än i storstäderna eftersom landsbygdens tillgång är att kunna nyttja naturen och närheten till vattendrag.

Det tycker Lisa Mörtlund, borgarrådssekreterare för V i Stadshuset i Stockholm. Hon har en syn på mark- och vattenfrågor som säkert påverkats av uppväxten i Kangos.

Lisa Mörtlund, 33 år, flyttade från Tornedalen när hon var 16 år för att gå gymnasiet i Luleå. Sedan bar det av till Göteborg och Stockholm. Men 33-åriga Lisa har inte släppt taget om sin bakgrund och föräldrarna, Berit Kruuka och Göran Mörtlund, bor kvar i Kangos.

Och jo, Lisa är släkt med författaren Mona Mörtlund om nu någon undrar över det. Mona är Lisas faster.

Lisa är sedan 2014 anställd som borgarrådssekreterare på bostads- och demokratiroteln i Stockholm stad. Tjänsten fick hon i samband med att det blev maktskifte i Stadshuset och V tog över efter borgarna tillsammans med S, MP och FI.

– Att de anställde mig handlar nog mer om att jag är insatt i bostadsförsörjningsfrågor och har jobbat med strategisk planering än att jag tillhör vänsterpartiet.

Trädkramande betongvänster

Lisa har alltid varit politiskt intresserad och tyckte det var dags att engagera sig i ett parti inför valet 2010. Det blev Vänsterpartiet. På Twitter kallar sig Lisa ”Trädkramande betongvänster från Tornedalen”.

– Jag har främst engagerat mig på aktivistnivå, ordnat flygbladsutdelningar, arrangerat kampanjer och så.

– Vi var en grupp för något år sedan som ordnade mycket aktiviteter i stan. Vi byggde till exempel upp ett vardagsrum på Hötorget för att visa på bostadsbristen.

Efter det började hon plugga samhällsplanering och gick med i organisationen ”Jag vill ha bostad.nu”. Efter studierna började hon arbeta åt Sigtuna kommun som samhällsplanerare.

En av de stora frågorna just nu i Stockholms stad är att ta fram en ny översiktsplan för kommunen. Lisa deltar i förhandlingar från vänsterpartiets sida. Planen är ett vägledande styrdokument för all mark- och vattenanvändning i en kommun.

”Var generös med tillstånd”

– Markanvändningsfrågor tycker jag är intressanta även när det gäller Tornedalen och Norrland där skogsbruk, turism och gruv- och rennäring ska samsas. I norr finns väldigt många konflikter som rör markanvändning.

En het fråga för många kommuner i norr är regleringen av strandskydd. Hur nära en sjö ska man egentligen få bygga?

– Jag kan tycka att man i glesbygd borde vara mer generös med byggelse vid vatten. I Stockholm finns många hus väldigt nära vatten eftersom det funnits industrier där tidigare. I norr får man inte bygga intill en sjö trots att det knappt finns några grannar alls i närheten, det tycker jag är märkligt.

Lisa anser att man borde vara mer mån om strandskyddet i storstäder jämfört med i glesbygd där det finns jättemycket plats och lite folk.

– Värdet med landsbygd är ju att ha mycket vatten omkring sig och kunna nyttja det.

– Jag tror att jag har ett annat perspektiv på strandskyddsfrågan jämfört med mina kollegor här nere eftersom jag kommer från Tornedalen.

2-3 gånger per år åker Lisa hem till föräldrarna i Kangos och njuter av naturen. Som här vid stranden till Särkijärvi. Foto: Privat

Finlandsinstitutet satsar på litteratur på meänkieli

Bibliotekarie Anna-Leena Forsberg på Finlandsinstitutet välkomnar fler tornedalingar till Finlandsinstitutet som ligger i höjd med Birger Jarlsgatan. Foto: Susanne Redebo

Finlandsinstitutets bibliotek tänker köpa in en stor mängd litteratur på meänkieli. Samtidigt välkomnar bibliotekarie Anna-Leena Forsberg tornedalingar till lokalerna vid Stureplan i Stockholm.

 Det går också bra att fjärrlåna från oss via era egna bibliotek i länet eftersom vårt klassas som folkbibliotek, säger hon.

Finlandsinstitutets lokaler från 1890-talet ägdes av Kristna föreningen för unga män innan Finska föreningen köpte dem.

På 1970-talet inrättades biblioteket som idag har Sveriges största finskspråkiga boksamling.

 Vi är ett specialbibliotek som fungerar som folkbibliotek. Alla som bor i Stockholms län är välkomna att använda det.

Innanför väggarna ryms cirka 19 000 medier. Största delen av materialet, cirka 90 procent, är på finska och resten på svenska. Sverigefinska böcker har en egen hylla. I biblioteket finns även en bred samling av svenskspråkig litteratur, finsk och sverigefinsk skönlitteratur och facklitteratur om Finland.

Sedan förra hösten finns en särskild hylla för litteratur på meänkieli. Ännu är den inte så stor.

 Men vi har säkert fler titlar utspridda på andra håll i lokalerna, säger biblioteksassistent Eija-Liisa Knuutinen som har fått i uppgift att samla ihop dem.

När lokalavdelningen Tornedalingar i Stockholm besökte biblioteket i april var samlingen ganska blygsam, kanske ett 40-tal titlar, men Anna-Leena Forsberg flaggade för att det bara är början.

Inte bara böcker på meänkieli är intressanta att fånga upp utan även litteratur på svenska som har en handling från gränstrakterna. Och böcker som är skrivna av författare med rötter i Tornedalen. Till exempel Katarina Kieri, Tove Alsterdal, Gunnar Kieri, Mona Mörtlund …

Hyllan med litteratur på och om meänkieli är inte så stor idag men är tänkt att växa framöver. Foto: Susanne Redebo

Kan fjärrlåna böcker

  Vi har tänkt att hyllan ska växa och bli riktigt lång.

De som använder biblioteket mest idag är sverigefinnar.

 Det skulle vara kul om även tornedalingarna kom till oss, för jag vet att många bibliotek har väldigt små samlingar av böcker på meänkieli.

Så kallade transportlådor gör det möjligt för låntagare att fjärrlåna, det vill säga beställa böcker från ett bibliotek i Stockholms län och lämna tillbaka dem i ett annat.

Finlandsinstitutet står nu i grepp att gå igenom vilka förlag som har böcker på meänkieli och kontakta dem.

Biblioteksassistent Eija-Liisa Knuutinen, berättar att det är ett detektivarbete att få fram vilka förlag som marknadsför litteratur på meänkieli.

Anna-Liisa Forsberg har fått uppfattningen att det är få som skriver ny litteratur på minoritetsspråket.

Kanske kan du tipsa personalen om var de kan hitta nya och gamla böcker på meänkieli? Mejla bibliotek@finlandsinstitutet.se

STR-T:s medlemmar Tuula och Kurt Kalander från Haparanda/Torneå ser fram emot att fördjupa sig i meänkieli. Foto: Susanne Redebo

Pelle byggde enmansbastu åt sin fru

Pelle Andersson i Stockholm byggde en enmansbastu i lägenheten åt sin fru Maria som älskar bastubad. Foto: Privat

Bor du trångt i en lägenhet mitt i stan och längtar efter att bada bastu? Bygg en enmansbastu! Det gjorde bokförlaget Ordfronts vd Pelle Andersson av kärlek till sin hustru Maria från Tornedalen.

Paret bor i centrala Stockholm intill Slussen sedan många år, och har alltid älskat bastubad. Maria Nyström är delvis uppväxt i Hedenäset vid finska gränsen, och hennes vurm för varm ånga har smittat av sig på stockholmaren Pelle.

Sedan några veckor står därför en liten enmansbastu i parets badrum efter en del jobb från Pelles sida. Den är inte större än en knapp kvadratmeter och laven mäter 60 centimeter på längden.

 Det är lite tråkigt att inte vi får plats i den båda två, men vi får väl basta i skift. Vill vi göra det tillsammans får någon av oss stå upp, skrattar Pelle.

Maria, som i höstas fick tjänsten som bibliotekschef i Övertorneå, har alltid drömt om en liten bastu i lägenheten. Så kom det sig att de fick nys om en hemmasnickrad i Haninge som var till salu. Ett tidigare kommunalråd i kommunen (uppväxt i Lappträsk) ville sälja sin som han byggt själv och Pelle och Maria fick möjlighet att ta över den. Bastun består av tre väggar, en dörr och ett bastuaggregat som är lite överdimensionerat med tanke på storleken på bastun.

 Den kommer att bli varm på bara några sekunder, tror Pelle som när det här skrivs inte hunnit testa den ännu.

Enmansbastun mäter 120×80 centimeter och har inget eget golv. Foto: Privat

Nackdelen med dess nya placering är att ena bastuväggen står lite väl nära toastolen, men Pelle planerar att vrida på stolen så småningom. Lyckligtvis har han har jobbat både som byggnadsarbetare och vvs-försäljare tidigare, så han verkar veta vad han talar om.

– Innan vi byggde upp bastun fick vi kolla extra vad ventilationssystemet klarade av så det inte skulle bli fuktskador i huset. Det var hyresvärden noga med.

Elen har också installerats av proffs.

Pelle uppskattar att det tagit cirka 2,5 år från köp av bastu tills den väl stod på plats. En hel del tid har gått åt till att vänta på olika tillstånd och hantverkare: hyresvärd, installationsfirma, rörmokare, elektriker … Under tiden har saunan stått nedmonterad i en klädkammare.

Maria Nyström från Hedenäset får äntligen bada bastu i lägenheten i Stockholm. Foto: Övertorneå kommun

Skulle du rekommendera andra att bygga en egen bastu?

-Absolut. Det är inte svårare än att snickra ihop tre isolerade väggar med tak…Jag tror också det är lättare att bygga en bastu utifrån ett badrum man redan har än att försöka anpassa en färdigbyggd bastu till ett visst utrymme.

Så här säger Maria om bygget:

-Att basta är det bästa som finns, man blir mjuk och snäll av det. Om alla gjorde det skulle vi inte ha några krig på jorden.

Priset för paret Andersson/Nyströms bygge ligger på cirka 10 000 kronor inklusive installation.