Passion och gruvnäring i tornedalsk jätteproduktion

LK (Göran Forsmark), JussiJussan (David Forsberg) och entreprenören Veikko (Markku Köngäs) konspirerar mot den sovande Gruvan (Tuulikki Jauhojärvi). Foto: Regina Veräjä

Tornedalsteaterns 30-årsjubileum blir en jätteproduktion med premiär 18 augusti. I ”Malmens väg” får mänskliga karaktärer gestalta gruvan, LKAB, marknaden och rosten. Det blir både passion och girighet på scen, lovar projektledaren Regina Veräjä.

-Nu börjar det kännas som efter en lång graviditet, det är dags att barnet kommer ut och börjar leva sitt eget liv, säger Regina Veräjä som levt med föreställningen i ett par års tid.

Totalt är runt 70 personer involverade i musikteatern som har premiär i Luleå och sedan vandrar vidare till Malmberget, Kiruna, Pajala och finska Pello fram till 25 augusti.

Manuset är skrivet av Petri Tuominen, han har lyckats bryta ner järnmalmsindustrin till mänskliga förhållanden. Handlingen kretsar kring LK och hans hustru Gruvan där passionen slocknat för länge sedan. Ett strävsamt par där Gruvan föder barn, LK tar hand om dem, Marknaden kräver och Rosten tär. När Entreprenören dyker upp iscensätts en konspiration tillsammans med andra män för att komma åt Gruvans barn. Regina berättar att det här är ett verk där köksbordsrealism vävs ihop med surrealistiska karaktärer.

Ett inlägg i debatten

Alla norrbottningar kan relatera till järnmalmsindustrin i norr. Oavsett om vi lever i ett samhälle där staden måste flyttas eller om vi finns på en ort där järnverket är en stor arbetsgivare, menar Regina.

-Vi måste göra uttag från naturen för att kunna bo och verka, men måste vi även göra insättningar?

-Det här är en generationsberättelse om hur vi förhåller oss till naturresurser som vi bor och verkar vid.

Just nu är den stora teaterproduktionen inne i slutfasen inför de fem föreställningarna. Med på turnén följer digitala kulisser (filmade och stillbilder) som projiceras på dukar, till exempel illusionen av ett bergrum.

Teatern är ett samarbete mellan alla länskulturorganisationer i Norrbotten, vilket är ovanligt i sig. Norrbotten NEO deltar på hela turnén med nykomponerad klassisk konstmusik där slagverk kommer att få en framträdande roll.

– Det kommer att bli pampigt.

Tornedalsteatern får NSDs Kulturpris 2015.

Carina Henriksson, konstnärligt ansvarig hos Tornedalsteatern och Regina Veräjä. Fotograf: Pär Bäckström

Största utmaningen för dig som projektledare?

-Att få ihop ett bra manus. Sedan är det ett stort format, så jag har arbetat en hel del med att se till så uttrycken tillför varann något och inte bara finns där för att det är maffigt. Jag tycker att vi lyckats.

-Jag vill ändå påstå att det inte varit någon räkmacka att jobba med Malmens väg, ha ha.

Flera språk på scen

Som om det inte vore nog med projicerade bilder, koreograferad dans, klassisk musik och många ansikten på scen, till det kommer lokala körer på varje ort. Bara Pellokvartetten hänger med på hela turnén.

Dialogerna på scen hålls på svenska och meänkieli på ett randat sätt för att alla ska förstå allt, även de som inte är tvåspråkiga. Det är totalt fyra språk i föreställningen.

Produktionen utgör en mix mellan amatörer och proffs på scen, vilket blivit lite av Tornedalsteaterns signum. Amatörer bjuder på ett naturligt uttryck. Blandningen proffs/amatör befruktar varandra, har regissören och operasångaren Håkan Starkenberg tidigare sagt.

”Svårast var att släppa ifrån sig texten”

Författaren Lina Stoltz har fått se sin bok om missbruk som teaterpjäs. Här berättar hon om våndor och glädje kring föreställningen I morgon är allt som vanligt.

40-åriga Lina har skrivit flera barn- och ungdomsböcker sedan debuten 1998. Men det är första gången hennes böcker omvandlats till teater.

I veckan som gick spelades I morgon är allt som vanligt på flera orter vid gränsen, både inför vuxenpublik och i skolor. Pjäsen, som Tornedalsteatern turnerar med, handlar om två systrar som lever med en alkoholiserad mamma. 11-åriga Lilian är huvudpersonen. Hon och hennes syster lever med oro och ångest och försöker på alla sätt dölja för omgivningen hur läget är hemma. Strax efter urpremiären i Luleå är Lina nöjd:

-Jag tycker regissören och skådespelarna gjort ett mycket bra jobb.

Hon står själv för omvandlingen till manus, hennes pappa Bengt Pohjanen har sedan översatt det till meänkieli.

Svårt att inte peta.

Vilken var utmaningen med att gå från bok till manus?

-Svårast var att våga släppa iväg texten till regissören och ensemblen. Att inte ge för mycket scenanvisningar.

Hon är glad för att regissören Carina Henriksson tagit sig friheten att bortse ifrån författarens petningar, det har pjäsen vunnit på. Lina har själv erfarenhet från det svåra hon beskriver i boken. Hennes far är sedan 25 år nykter alkoholist.

-Många berättelser om missbruk blir misär-berättelser, allt är svart och tragiskt. Jag vill visa att det är mer komplicerat än så. Missbruk finns också i familjer som har mycket kärlek och omtanke.

Pjäsen påminner oss om att det är viktigt att lärare och ungdomar är vaksamma på när någon i omgivningen inte mår bra. Lina uppmanar: Visa att du bryr dig och våga ställa frågor – men gör det med fingertoppskänsla.

– Att göra ingenting leder ju till ingenting, konstaterar hon.

Hon jobbar själv som lärare och ser signaler hos elever där det kan finnas missbruk i hemmen. Barn som lever i den miljön har ofta svag självkänsla.

-Jag har vävt in läraren Viktor i boken. Han ser signalerna från Lilian men har inte så lätt att hantera dem.

Lina säger att hon själv var en duktig och tyst flicka i skolan. Hon syntes inte särskilt mycket. Kanske hade hon behövt någon som vågade ställa frågor till henne, funderar hon. Pjäsen spelas fram till 10 december, då skolturnén avslutas.

Huomena uusi päivä 1. Foto Tornedalsteatern

Tornedalsteatern turnerar i flera gränskommuner med Lina Stoltz manus Imorgon är allt som vanligt.

 

Foto: Rabén & Sjögren samt Tornedalsteatern.