Pajalas bibliotek ska bli störst i landet på meänkieli

Pajalas bibliotekschef Fredrik Paganus satsar friskt mot landets största samling av meänkieli-litteratur. Foto: Privat

På många bibliotek i Sverige finns väldigt få böcker på meänkieli. Pajala utgör ett undantag. Här finns runt 150 titlar och nu finns ambitionen att skapa landets största meänkielisamling.

 Vi kämpar för att språket ska bevaras här uppe, då duger det inte att gömma undan litteraturen, säger bibliotekschef Fredrik Paganus.

Fredrik Paganus är uppväxt i Märsta utanför Stockholm av föräldrar från Tornedalen. I förskingringen har han upplevt språket och som vuxen jobbar han hårt för dess bevarande. När Fredrik tillträdde som bibliotekschef i Pajala såg de ut som på många andra håll i landet: en liten undanskymd hylla med böcker på meänkieli.

– Men vi befinner oss i hjärtat av Meänkieli-land. Vi måste synliggöra tydligt att vi kämpar för att språket ska bevaras.

En annan orsak till satsningen mot landets största samling är att personalen ser hur antalet böcker stadigt ökar.

Låser fast böckerna

 En del av litteraturen låser vi fast på biblioteket eftersom de är så sällsynta. Folk får komma hit och läsa dem, helt enkelt.

Paganus berättar att all minoritetslitteratur lyfts fram i biblioteket, men meänkielin har fått ett eget hörn som sakta expanderar.

Vår ambition är att ha all litteratur som någonsin getts ut på meänkieli. Snart kommer vi också gå ut med en vädjan till folk om att lämna in litteratur till oss som kan vara svår att få tag i.

Ett annat stort arbete som står för dörren är att katalogisera gammal litteratur om predikanten Lars Levi Laestadius. Böckerna kommer från det nedlagda muséet. Samlingen utgör ett spännande stycke kulturhistoria om Tornedalen och laestadianismen, påpekar Paganus.

Norrköping vill ha minoritetsavdelning

Metaviisi har även varit i kontakt med andra bibliotek i landet för att höra hur personalen ser på tillgången av barnlitteratur på meänkieli.

Frida Rönnbäck, Umeå stadsbibliotek:

 Under det år jag har jobbat här har jag fått någon enstaka fråga om böcker på meänkieli … 24 av våra 28 titlar har varit utlånade någon gång under det senaste året, så böckerna används.

 Jag har själv rötter i Tornedalen så för mig känns det väldigt givande att få spela en liten roll i att barn ska få med sig språket. Vi håller också på att köpa in ett litet basbestånd på minoritetsspråken till alla biblioteksfilialer i Umeå.

Frida Rönnbäck i Umeå ser att barnböckerna på meänkieli lånas ut då och då. Foto: Privat

Emil Enbuska, Norrköpings stadsbibliotek:

Vi har inga barnböcker på meänkieli och ingen efterfrågan heller.

 Frånvaron av böcker på meänkieli är inte särskilt svårmotiverad. Så vitt jag kan se finns ingen märkbar samling tornedalingar som ber om litteratur på meänkieli. Skulle det ske är det snabbt gjort att låna hit titlar från närliggande bibliotek, eller fjärrlåna.

 Jag är själv född och uppvuxen i Pajala, till tornedalsfinska föräldrar, och har jobbat nära samiska och tornedalska kulturfrågor. Bland annat som föreståndare på Laestadiusmuseet. Arbetet med minoritetsspråk på biblioteket här i Norrköping har dessvärre fått ligga på is, eftersom min huvudsakliga syssla tagit all tid. Men min ambition är att samla ihop till en särskild minoritetsspråkavdelning.

 I ett ytterligare steg hoppas jag att vi lyckas knyta återkommande kulturverksamheter runt minoritetsavdelningen. Det skulle vara en dröm att få presentera till exempel Bengt Pohjanen och Katarina Kieri för vår publik. Och varför inte Tornedalsteatern!?

Emil Enbuska har tidigare jobbat på Laestadiusmuseet i Pajala men finns nu på biblioteket i Norrköping. Foto: Privat

Nytt bakslag för Umeå som vill lyfta meänkieli

Foto: Umeå kommun/Sara Stenberg

Ska Umeå som första kommun utanför Norrbotten bli förvaltningsområde för meänkieli? Nej, inte ännu, säger kommunfullmäktiges politiker efter att ha avslagit en motion från Liberalerna.

-Om våra egna politiker sagt ja hade Umeå stått på tur den dagen regeringen släpper på för nya förvaltningskommuner, säger en besviken Kerstin Salomonsson, ordförande i Tornedalingar i Umeå.

Fullmäktiges ledamöter har avslagit motionen med hänvisning till den utredning som regeringen utför om en översyn av minoritetslagen och minoritetsspråken. En utredning som förre riksdagsledamoten Lennart Rohdin står bakom och som förväntas bli klar till sommaren 2017. Innan dess utser regeringen inga fler förvaltningsområden i meänkieli.

-Det känns tråkigt med avslaget, säger Kerstin. Det finns ett symbolvärde i att säga ja för det visar att politikerna vill ha med oss på tåget.

Umeå är den kommun utanför Norrbotten som har flest antal invånare med rötter i Tornedalen och som talar meänkieli.

-Många tornedalingar studerar här och stannar i kommunen. Med mer pengar skulle revitaliseringen av språket ta bättre fart.

Det är inte första gången en begäran om att bli förvaltningsområde får avslag av Umeås kommunledning. 2014 lämnade Kerstin Salomonsson in ett medborgarförslag i samma ämne – men fick nekande svar. Trots att Umeå redan då var förvaltningsområde för både samiska (2010) och finska (2012). Avslaget var kopplat till ekonomin. En kommun som är förvaltningsområde för två minoritetsspråk får extra anslag av staten, men kommer ett tredje in riskerar de andra två minoriteternas anslag att naggas i kanten, menade man. Vilket kunde leda till dragkamp om resurser.

Kerstin Salomonsson

Kerstin Salomonsson, ordförande i Tornedalingar i Umeå, är besviken efter avslaget. Foto: Privat

Minoriteter ställs mot varandra

Men Peter Sedlacek, som är en av de liberaler som står bakom höstens motion, menar att Umeå idag får större statligt anslag än andra förvaltningskommuner i Tornedalen som inte upplever denna dragkamp. Om situationen ändå skulle uppkomma yrkar Peter och hans liberala vänner att kommunen ber om en höjning av statsbidraget eller finansierar det med kommunala medel.

”Vi kan inte se varför vi inte i Umeå, som ändå har positiva erfarenheter i arbetet med minoritetsspråken, även fortsättningsvis kan stå upp i frågan och inte ställa minoritet mot minoritet”, skriver Peter Sedlacek, Peder Westerberg, Ulrica Westerlund och Emma Strömberg.

Umeå skulle i så fall bli det åttonde förvaltningsområdet för meänkieli i Sverige efter Gällivare, Kiruna, Pajala, Övertorneå, Haparanda och Kalix. 2014 har också Luleå kommun fattat beslut om att bli förvaltningsområde för meänkieli, men ansökan har inte behandlats av regeringen pga lagöversynen.

-Nu kan vi bara vänta och se vad som händer när utredningen om minoritetslagen är klar, säger Kerstin Salomonsson som inte tappat hoppet.

peter-sedlacek-foto-liberalerna

Peter Sedlacek, L, är en av de politiker i Umeå som lämnat in en motion om att utse kommunen till förvaltningsområde. Foto: Liberalerna

”Jag vill kunna göra affärer över gränsen”

Att kunna prata med släktingar och på sikt göra affärer över gränsen gör att William Körlén, 16 år, nu studerar meänkieli som modersmål.

-Jag har alltid uppfattat meänkieli som ett väldigt fint språk och för att kunna prata med mina äldre släktingar i Gällivare vill jag lära mig det. Jag började studera när jag gick i nian, berättar Umeåbon.

William har ett särskilt gott öga till Kilvo-dialekten, som är nära att dö ut. Bara äldre personer hanterar dialekten idag och Williams mål är att föra den vidare.

-Nu lär jag mig tornedalsfinskadialekten av min lärare Anders Emanuelsson och Kilvodialekten av min far.

William kunde väldigt lite meänkieli när han började läsa. Ordförrådet begränsades till räkneord och svordomar. Han hade lånat glosböcker för att komma vidare men tyckte det var svårt att lära sig på egen hand. I samma veva fick han veta att han hade rätt till modersmålsundervisning.

-I början var jag ensam i min årskurs om att läsa det.

Skolundervisningen går till så att Anders kommer till Dragonskolan, där William läser Ekonomiprogrammet, en gång i veckan för att undervisar 2-3 elever. Läroplanen är ungefär densamma som för de vuxna elever som läser vid Umeå universitet.

Williams pappa är uppväxt i Gällivare med meänkieli omkring sig och har på senare tid börjat använda språket med sonen sedan han visat intresse.

-Jag har lärt mig mycket på det här året, Anders är en riktigt bra lärare.

Vad är svårast?

-Det är så många ord och det är svårt att få glosorna att sitta. Många ord är ju finska och ligger långt ifrån svenskan.

Williams främsta mål med studierna är som sagt att hålla liv i Kilvodialekten. Grammatiken däremot har han inga större problem med.

-Jag ska se om jag kan få hyfsat flyt så den lever kvar ett tag till.

Williams sikte är inställt på att bli affärsman. Ett annat mål med studierna är att kunna prata med andra meänkielitalande personer och besöka Finland utan språkliga förbistringar.

-Kan man meänkieli så är inte steget till finska så långt.

Drömmen är också att en gång ha en stuga kring Gällivare och kunna prata med grannarna.

Varför läser så få meänkieli på din skola?

-Jag tror inte att de tycker att de har någon nytta av det. Jag känner flera som skulle kunna läsa det, men de känner väl att de vill göra annat av sin tid.

Förutom att prata meänkieli med pappa i hemmet lyssnar William ofta på Meänraatio.