Hjärnan bakom de musikaliska koncepten Raubtier och Bourbon Boys använder hemmiljön som idébank i sitt skapande – Korpikyläs Pär Hulkoff är en rockare som vänder hedonismen ryggen och söker helhet i liv och konst.
– När jag började spela fick jag alltid höra att man inte kan bli rockstjärna i Tornedalen. Att flytta till Stockholm var enda alternativet, säger Hulkoff.
Talang och hårt arbete har med tiden tystnat tvivlarna. Idag är det ingen som undrar varför han valt Korpikylä som hemort. Eller hur man kan kombinera jordbruk med en artistkarriär.
Men för Pär Hulkoff handlar det inte bara om att bo kvar. Han talar ofta om de släktingar och bybor som gått före. Livet i byn är inte bara solsken, bastubad och mandelpotatis – det är en tillvaro som stundom ställer hårda fysiska krav på individen.
Perspektiv
– Det vi har idag är ju resultatet av många generationers arbete. Jag vill föra det arvet vidare, inte vara den som bryter en kedja som löpt i släkten i många led.
Tankarna om tillvaron har mognat med åren.
– När jag var yngre kändes lantisarvet tungt och var något som man ville revoltera mot. Men utan ett ursprung blir man tom.
För en brinnande själ med rörligt intellekt är anfall bästa försvar. Istället för att gömma sina rötter, har Hulkoff gjort konst av dem. Detta med poetisk licens och osviklig känsla för drama.
Ett herrans liv
– Många av metaforerna jag använder mig av i Raubtiers texter är sprungna ur erfarenheter jag haft hemmavid. Låt vara lite skruvade, ler han.
En polarisering som skrämt många. I ett ganska jolmigt inhemskt musikklimat, sticker Pär Hulkoff ut som ett brutet finger.
– Jag får inspiration av motstånd och konflikt, så är det bara.
Med Bourbon Boys utforskar han en mer glädjefylld sida av det nordliga varandet, i en svängig och countryinfluerad rockmusik av traditionellt snitt.
– Det har förbryllat många som vill placera mig i ett fack. Men publiken gillar det vi gör och det berättar att vi är på rätt väg.
Lasse Stenman
