Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiset har ett inkluderande perspektiv på identitetsbegreppen och vill att samtliga ska synliggöras. Regeringskansliet och flertalet myndigheter verkar också i denna riktning, att inkludera samtliga identitetsbegrepp. I denna text ger vi en förklaring till de olika identitetsbegreppen utifrån självidentifikationsprincipen, för gruppen är inte homogen.

Tornedalingar (tornionlaaksolaiset på meänkieli) Rörelsen för att bevara språket meänkieli som tidigare benämnts tornedalsfinska, växte under 1980-talet i Tornedalen och när man hunnit så långt som till riksdag och regering hade begreppet ”tornedaling” naturligt befäst sig som benämning av folkgruppen. Själva benämningen tornedalingar är egentligen inte heltäckande för vår folkgrupp. Många som inte bor eller har rötter i området men delar vår kultur och vårt språk känner sig uteslutna av begreppet på grund av geografisk koppling.

Kväner (kväänit på meänkieli) är en ursprunglig befolkning med historisk utbredning i norra Norge, Sverige och Finland där ättlingar än idag bebor området och kallar sig för kvän/kvääni, lantalainen och/eller tornedaling. Kvänerna omnämns för första gången på 800-talet då de skildras i en reseberättelse för konung Alfred den store i England av handelsmannen Ottar från Norge. Levnadssätt och traditioner som lever än idag om än i moderniserad form är småjordbruk ofta kombinerat med renskötsel österut (renbönder), jakt på både småvilt och högvilt (vildrensjakt utdöd) samt fiske. Traditionellt båtbygge som historiskt omnämns existerar också än. Hantverk och slöjd är i hög grad levande i kulturen. I den norska Sannings- och försoningskommissionens slutbetänkande som offentliggjordes i juni 2023, kan man läsa att invandringen av kväner till Norge skedde under 1500-talet från bland annat svenska Tornedalen.

Lantalainen/lantalaiset är en ursprunglig egenbenämningen på meänkieli för kvän/kväner. Direkt översättning skulle kunna tänkas vara ”landlänningar”. Även meänkielitalande samer använde/använder begreppet vid syftning av meänkielitalande icke-samer med rötter i samma område. Sannolikt uppstod identitetsbenämning då det fanns tillfällen man behövde särskilja det nomadiserande folket från den bofasta befolkningenLantalainen används främst av den meänkielitalande folkgruppen som inte identifierar sig som tornedalingar av geografiska skäl då man har sina rötter i Malmfälten och inte i Tornedalen. Att lantalainen inte används lika flitigt i de sydöstra delarna av ursprungsområdet för meänkieli där man också har mer anknytning till Finland och finska kan bero på den felaktiga tron att ordet ”lanta” syftar till ett finskt ord som betyder ”gödsel”. På meänkieli heter gödsel ”sonta”.

 

SIDAN ÄR UNDER BEARBETNING