Publicerat på

Modersmålslärare i meänkieli arbetar i motvind

Modersmålsläraren Mervi pratar alltid meänkieli med sonen Aron, 5 år.

 

Brist på undervisningsmaterial, för få lärarledda timmar och föräldrar som inte pratar meänkieli hemma. Modersmålslärarna i meänkieli jobbar i motvind, visar en uppsats som Mervi Erkheikki står bakom.

Det behövs framförallt lagändring om fler undervisningstimmar inlagda i ordinarie scheman för att språket ska räddas, tror Mervi Erkheikki, modersmålslärare i meänkieli och finska.

Mervi, som bor i Salem, blev klar med sin kandidatuppsats ”Man lär sig inte språket i skolan, man måste lära det överallt” i vintras då hon var knuten till Umeå universitet. I uppsatsen har hon intervjuat fyra lärare som undervisar i meänkieli. Två av dem finns i förvaltningskommuner och två jobbar i icke förvaltningskommuner.

– Jag ville se om det fanns någon skillnad mellan dem; hur meänkieli betraktades i respektive kommun. Man tror ju att stödet kring språket är större i förvaltningskommuner.

Mervi förvånades över resultatet.

-Jag fann att man inte tar mer hänsyn till minoritetsspråket i förvaltningskommunerna. Det verkar snarare vara så att meänkielilärarna i de här kommunerna arbetar i motvind. Det var överraskande att upptäcka det.

Uppmanas offra sina lektioner

De två lärare det handlar om ger flera exempel på hur de behandlas både av ledning och personal. De riskerar att få sämre lokaler för sina timmar och utsätts också för påtryckningar från kollegor att ”offra” sina lektioner för andra ”viktigare” ämnen. En av de intervjuade hade till och med hört en kommunal chef säga att meänkieli inte är ett språk.

Gemensamt för alla lärarna är att de riktar kritik mot att det saknas undervisningsmaterial. Det mesta måste de arbeta fram själva på sin fritid. Det för med sig att elever blir försökskaniner på material som läraren inte vet funkar i praktiken.

-Det blir lite ”learning by doing” med mycket lösa papper. Det är heller inte optimalt med en enda lärobok till alla årskurser i grundskolan – som det är nu. Boken Mervi syftar på, Meänkieli, passar till exempel inte dem som är helt nya på språket. Dessutom saknas idag läromedel för elever på gymnasienivå.

 

Mervi Erkheikki flyttade nyligen till Salem i Stockholm från Umeå. Hennes kunskaper i finska och meänkieli är eftertraktade söderut.

 

Minst tre timmar behövs

De intervjuade är överens om att en undervisningstimme i veckan är alldeles för lite. Det måste till minst tre timmar för att ge resultat. Speciellt om eleverna inte pratar språket hemma.

-Visst lär man sig något på en timme men som lärare får man börja om nästa gång man ses och repetera. Har du bara en timme i veckan och inte får hjälp hemifrån är det nästan omöjligt att lära sig ett nytt språk. Oavsett hur duktig pedagog du har.

Största hotet mot språket?

-Tidigare skulle jag säga attityder, men det håller på att förändras. Nu finns en större lust kring meänkieli, något elever och vuxna vill lära sig och många tycker att det är ett coolt språk. Istället är problemen idag kopplade till lagstiftningen, anser Mervi.

-Det räcker inte med att vi kämpar själva utan vi måste få stöd uppifrån och då måste det till lagändringar.

-Om vi får igenom lagförslaget som ligger att minoritetsspråk ska ingå i skolornas ordinarie scheman, är det ett stort steg i rätt riktning. Idag förläggs många modersmålstimmar utanför ordinarie skoltid och då tävlar meänkieli med barnens fritidsaktiviteter.

Statens bidrag försvinner

Mervi tycker också att det är på sin plats att undersöka vart minoritetspengarna som kommunerna får från staten tar vägen. Hon har flera exempel på kommuner som slussat bidragen till helt andra områden i organisationen, bara för att ingen bevakat frågan.

En annan viktig synpunkt som kom fram i uppsatsen var föräldrarnas betydelse.

-De måste ta sitt ansvar och prata meänkieli med sina barn. Flera lärare berättar att språket hemma hos deras elever nästan alltid är svenska, trots att föräldrarna kan meänkieli. Överraskande nog verkar föräldrarna i icke förvaltningskommuner mer engagerade i sina barns språkkunskaper än de som bor i förvaltningskommunerna där språket talas och hörs överallt.

 

Publicerat på

Låt meänkieli bli obligatoriskt i skolan

Krister Wennberg och sonen Isak läser båda meänkieli. Pappa Krister på distans vid Umeå universitet, Isak får modersmålsundervisning på Ingarö utanför Stockholm. (Foto: Susanne Redebo)

 

Hos familjen Wennberg i Värmdö pluggar både pappa Krister och sonen Isak meänkieli. Pappa vid Umeå universitet och Isak som modersmålsundervisning 50 minuter i veckan.

– Jag brukar säga till Isak att vi har ett hemligt språk, han och jag, som nästan ingen annan förstår, säger Krister.

Hans önskan är att meänkieli blir obligatoriskt ämne för grundskoleelever i Tornedalen.

 

På så vis riskerar det inte att dö ut och politikerna visar att de tar frågan om minoritetsspråken på allvar

47-årige Krister Wennberg pluggar fortsättningskursen (B) i meänkieli på distans vid Umeå universitet. Sonen Isak, 11 år, läser samtidigt meänkieli som modersmål på Brunns skola på Ingarö.

Krister föddes i Ruokojärvi i Övertorneå men flyttade tidigt med familjen till Korpilombolo, där han gjort sin skolgång. 2001 gick flyttlasset till Stockholm.

– Som liten förstod jag meänkieli ganska bra, mina föräldrar pratade ju med varann men aldrig med oss barn. Det tycker jag idag känns väldigt tråkigt.

Som vuxen försöker han ta till sig språket han växte upp med. Målet för honom är att lära sig tala språket, att kunna skriva på meänkieli känns inte lika viktigt.

 

Isak i klassrummet tillsammans med modersmålsläraren Kristina Hedström. (Foto: Privat)

 

Obligatoriskt ämne i skolan

Krister önskar att meänkieli blir obligatoriskt ämne för eleverna i Tornedalen, på så vis skulle mycket vara vunnet för kommande generationer.

-Frivillig undervisning bygger på att föräldrarna vill att barnen ska lära sig språket. Men unga föräldrar är kanske inte så intresserade av det, först när man kommer upp i åren vaknar intresset för rötterna.

Vad har du för personligt mål med dina studier?

-Att lära mig tala meänkieli, både med sonen och med mina syskon.

Vad är svårast med meänkieli?

– Att skriva, det får jag inte alls att fungera. Det känns ologiskt att det ibland är dubbla konsonanter och ibland dubbla vokaler. Jag skulle helst vilja gå en kurs i att endast lära mig tala det för jag kommer i alla fall inte att skriva så mycket framöver.

-Jag peppar Isak med att det inte är alla som kan språket. Det här blir mer mitt och sonens, något som vi har tillsammans. ”Det hemliga språket”, det är så jag försöker hålla intresset vid liv.

Isak har läst meänkieli i nästan två år och har kommit så långt att han i sin tur lär ut en del ord till sina klasskompisar.

-Men visst är det en kamp för honom att greppa hela meningar när jag försöker prata med honom.

Kristers tröst blir då att förklara att det var precis så han själv hade det som liten, att det går att snappa upp ord här och där för att i alla fall greppa ämnet.

Isaks faster som bor i Kiruna brukar också prata meänkieli med Isak när han hälsar på henne 1-2 gånger per år.

 

En av läroböckerna som används under Isaks lektioner: systrarna Nylunds Meänkieli.

 

Ansvar att hålla liv i språket

Krister märker att allt fler ur den äldre generationen faller ifrån, personer i hans närhet som ledigt uttryckt sig på meänkieli.

– Då måste vi andra ta över och hålla det vid liv. Vi har ett ansvar där.

Isak har modersmålsundervisning 40 minuter i veckan.

– Det är bättre än inget men ändå alldeles för lite.

I Gubbängsskolan i Stockholm, där sonen gick först, var det trögt att få till undervisning i början på grund av brist på lärare i meänkieli. Krister är själv IT-samordnare och jobbar dagligen med tekniska hjälpmedel på Saco och anser att det borde gå att köra utbildning på distans.

– Skolan kan inte komma undan med att skylla på brist på lärare för hela Tornedalen är ju fullt med kunnigt folk.

Han ser stora möjligheter med distansutbildning via till exempel webbkameror och skype.

Ett annat sätt att få fart på undervisningen skulle kunna vara högre lön för pedagoger med kunskap i minoritetsspråk.

 

Susanne Redebo

 

Publicerat på

Unga kvinnor i majoritet bland studenter i meänkieli

Det går att hålla liv i meänkieli även om du inte använder det i vardagen. Det berättar Anders Emanuelsson, lärare i meänkieli vid Umeå universitet som här ger sina tips.

 

Anders Emanuelsson är egentligen modersmålslärare i finska och meänkieli på grundskolor i Umeå och född i Kiruna. I somras blev han kontaktad av Umeå kommun för att ta sig an högskolestudenter vid universitetet.

Till höstens nybörjarkurs i meänkieli, som omfattar 7,5 högskolepoäng, sökte drygt 150 personer varav 80 kom in.

Idag är elevantalet nere i drygt 50.

-Många som går distanskurser är taggade i början men sedan kanske de märker att det tar mycket tid. Att ha drygt 50 kvar anses vara bra för ofta brukar nästan hälften hoppa av på den här typen av kurser, säger Anders.

Utbildningen omfattar tio timmars studier i veckan.

-Alla våra elever har anknytning till Tornedalen men deras kunskaper i meänkieli skiljer sig väldigt mycket.

Uttalet är akilleshälen

En del stapplar sig fram, andra kan språket flytande och går utbildningen bara för att få ett formellt papper inför fortsatta studier.

Eleverna är utspridda i hela landet, de flesta är kvinnor och unga. En del har precis avslutat gymnasiet, medelåldern i gruppen ligger klart under 40-strecket.

Många av Anders elever har vuxit upp i tornedalska hem och försöker ta igen förlusten av ett språk.

Vad har eleverna svårast för?

-Helt klart uttalet.

Vokalerna sitter på ett annorlunda sätt i munnen i meänkieli än i svenska och diftongerna är en särskild utmaning.

Du ska försöka få meänkieli att överleva och är viktig för språkets bevarande?

-Ja, det låter stort. Jag ser inte mig själv som en missionär även om jag förstår att min roll är viktig. Det jag gör är viktigt även för min egen personliga del för att revitalisera språket.

Anders har haft meänkieli i träda under många år efter att hans mamma gick bort. Hon var finska och pratade en blandning mellan finska och meänkieli med Anders pappa som uttryckte sig på svenska och meänkieli.

Håll liv i språket!

Numera har Anders ingen att prata meänkieli med på hemmaplan. Likadant är det för många andra tornedalingar i förskingringen. Men det finns hopp, säger han. Det går att hålla liv i språket på olika sätt: lyssna på radio (Meänraatio), gå in på SVT:s arkiv, lyssna på musik (till exempel Norrlåtar), se på filmer, prata i telefon och åka upp till Tornedalen för att prata med släkt och vänner.

Meänkieli är inget standardiserat språk idag. Det finns olika varianter och ord beroende på var man är uppväxt vilket kan vara en utmaning för en universitetslärare.

-Så fort du börjar skriva ord- och grammatikböcker och undervisa så blir det ju en form av standardisering. I det läget måste du vara konsekvent, annars plockar du bara ändelser och ord från olika håll. Men jag vill ändå inte gå så långt att jag säger till Gällivareborna att ”nä, nu får ni ge er, så där får det inte låta.”

En bok i kursplanen

Kursens litteraturlista är kort. Den innehåller bara en bok: systrarna Nylunds bok Meänkieli.

Kan man lära sig meänkieli på egen hand via den boken?

-Boken är bra, ett väldigt bra lexikon, men du behöver handledare. Texterna är ganska svåra redan inledningsvis.De som vill gå universitetskursen i meänkieli för nybörjare får vänta till hösten 2016 eller möjligen våren 2017. Det beror på att ämneslärarutbildningen i meänkieli flyttas från Stockholm universitet till Umeå nästa höst och den förändringen upptar en del tid för de inblandade.

Anders berättar att utbildningen är i behov av väldigt enkla arbets- och läroböcker som är anpassade till universitetsnivå. Barnböcker finns men de behandlar ju inte grammatiken.