En av grundarna, Mona Mörtlund medverkade i arrangemanget.
Den 25 oktober 1981 samlades ett tiotal engagerade tornedalingar i Tornedalens folkhögskola i Övertorneå. Syftet var att bilda en organisation som skulle stärka meänkieli, kulturen och identiteten.
Den dagen grundades Svenska Tornedalingars Riksförbund – Tornionlaaksolaiset (STR-T).
Oro för språkets framtid blev starten
Bakom initiativet stod Mona Mörtlund, Bertil Isaksson och Björn Eklöv. De tillhörde en generation som vuxit upp med både svenska och meänkieli (tornedalsfinska) och som, efter att ha tillbringat tid utanför Tornedalen, började reflektera över sitt ursprung och sin identitet.
De såg hur det egna språket hade låg status och oroade sig för dess framtid. Samtidigt inspirerades de av andra minoriteters arbete för språk och kulturella rättigheter, inte minst samernas långvariga organisering.
Det allra första årsmötet hölls på Tornedalens folkhögskola i Övertorneå. Till ordförande valdes Mona Mörtlund. Hon berättar om drivkraften bakom bildandet:
– Vi var väldigt oroliga för språket. Det hade fortfarande ganska låg status. Vi tänkte att man måste göra det tillsammans. Om många människor är med kan man förändra någonting.
”Vi är faktiskt värda någonting”
De första åren präglades av ett intensivt ideellt arbete. Företrädarna reste runt, deltog på marknader, ordnade konferenser, besökte skolor och förde samtal med människor runt om i Tornedalen.
Mona Mörtlund beskriver känslan som en pionjärtid:
– Det var nog känslan av att vi faktiskt var värda någonting och att vårt språk var värt någonting som var kärnan i det hela och som vi ville sprida.
Många samtal med engagerade tornedalingar, men även med motståndare inom minoriteten. Mona Mörtlund tror att det beror på att många tornedalingar under lång tid hade kämpat för att bli accepterade i det svenska samhället och hade erfarenheter av att det egna språket nedvärderats eller förbjudits. Kanske väcktes negativa känslor upp igen.
Men stödet var ändå starkt, många uttryckte glädje över att någon äntligen tog upp minoritetens språk, kultur och identitet.
Samverkan var viktig, kontakter togs även med kväner i Norge som arbetade för sina rättigheter och synlighet där.
Kulturens kraft
Från början var kulturen en självklar del av arbetet. Musik, sång, litteratur och berättelser blev viktiga verktyg för att stärka identiteten.
Redan före bildandet av STR-T hade Mona Mörtlund och andra engagerat sig i kulturfestivalerna i Kangos, där tornedalsk kultur lyftes fram tillsammans med samiska och finska kulturuttryck. Gruppen Sisaret, där Mona Mörtlund medverkade, började sjunga traditionella visor på meänkieli. Samtidigt växte ett allt starkare kulturellt självförtroende fram i Tornedalen.
Under 1980-talet blomstrade också folklig musik, teater och annan kulturverksamhet. Tornedalsteatern etablerades, folkdanslag bildades och allt fler började se det tornedalska kulturarvet som något att vara stolt över.
Från marginalisering till nationell minoritet
Mona Mörtlund berättar att hon var på en konferens på Färöarna 1981 för nationella minoriteter i Norden och senare på en liknande konferens i Trieste i Italien för nationella minoriteter i Europa. I många länder var nationella minoriteter ett etablerat begrepp, men i Sverige var det få som talade om nationella minoriteter när STR-T bildades.
I dag ser situationen annorlunda ut. År 2000 erkändes tornedalingar som en av Sveriges nationella minoriteter och meänkieli som ett nationellt minoritetsspråk. var detta en historisk milstolpe.
– Det kändes att det här är en viktig milstolpe för vår minoritet. Och det var det ju. Det har betytt kolossalt mycket.
Även synen på meänkieli har förändrats. Det språk som en gång hade låg status har idag en självklar plats i utbildning, media och kulturliv. Samtidigt återstår utmaningar för tornedalingar, kväner och lantalaiset. Arbetet med ökad synlighet kampen för våra rättigheter och att bli inkluderade i sammanhang där vi har rätt att finnas med.
Kampen fortsätter
När Mona Mörtlund ser tillbaka på de mål som skrevs in i STR-T:s första programförklaring konstaterar hon att mycket har uppnåtts, men långt ifrån allt.
Framför allt lyfter hon fram behovet av att fler barn och unga får möjlighet att möta meänkieli i skolan.
– Jag tycker att alla borde få åtminstone basundervisning i språket. Attityderna har blivit mycket bättre, men kunskaperna går ändå ner för varje generation.
Samtidigt ser hon positiva tecken. Det finns ett stort intresse att lära sig meänkieli idag.
– Jag tror att det handlar om längtan efter tillhörighet, det sitter ganska djupt att vilja känna att man är en del av sitt eget folk och språket är ofta nyckeln till det.
Ett arv att bygga vidare på
När de unga grundarna samlades på Tornedalens folkhögskola hösten 1981 kunde de knappast ana vilken betydelse deras initiativ skulle få. Under 45 år har STR-T varit en drivande kraft för språk, kultur, rättigheter och synlighet för tornedalingar i Sverige.
Mycket av det som i dag tas för givet har vuxit fram genom det arbete som påbörjades den där oktoberdagen för 45 år sedan.
Målsättningarna från 1981 är fortfarande aktuella. Kampen fortsätter.
Läs gärna också en artikel om det första årsmötet 1981, skriven av Lennart Rhodin:
Så började det – grundarna tycker och tänker 34 år senare – STR-T
