Flera generationer fiskar not från stranden
Flera generationer fiskar not från stranden
Foto: Privat
Att dra not för att fiska sik är en gammal fiskemetod som var mycket vanlig förr. Då fanns det notfiskare i varje by och varje familj hade en egen not, berättar Jan-Erik Olofsson i Kiruna, yrkesfiskare med fiskelicens.
–Jag är uppväxt upp med notfisket. Det har alltid pågått i de här trakterna, mina förfäder drog not och livnärde sig på det.
Numera är han pensionär, men han har alltid haft notfisket som komplement till andra jobb tillsammans med sin fru. De drar not från midsommar till augusti-september i övre Kalix älvdal, från Nikkaluokta och ner.
Jan-Erik Olofsson är den enda i Kirunaområdet som har tillstånd från Hav- och vattenmyndigheten att bedriva notfiske i statens vatten. Det betyder att han också får sälja fisken.
Kan du berätta, hur fungerar notfiske?
–Notfiske är en typ av liten trål-princip. Man lägger ut ett cirka 200-300 meter långt nät från stranden. I mitten av nätet finns en påse och via linor drar man ihop påsen som fisken går in i. Nätet fungerar som en vägg för fisken och fiskarna går bakåt in i påsen. Man måste vara minst tre personer, två som drar och den tredje som tar emot påsen med fisk.
Själva noten kan ha olika storlekar, Jan-Erik har själv nät som är 150, 200 och 300 meter långa som är fästa på linor. Själva påsen där fisken samlas är cirka två meter lång.
–Man brukar göra två – tre kast per kväll och man ska gå ut när solen går ner så det inte är för ljust. Sen gammalt tillbaka sägs det att man får bättre med fisk då och det måste man ju lyssna på.
Förr drog man not även på vintern och då fick man göra hål i isen. Det går också att dra not mitt i sjön, men det är krångligare, menar han. Alternativet till att dra not är att fiska sik med vanligt nät, men det är jobbigare, menar Jan-Erik.
–Noten är mycket kraftigare, föser in fisken i påsen och den ger mer fisk.
Jan-Eriks förfäder drog not överallt, men numera har få tillstånd. Dock kan man fortfarande dra not i privata vatten. Och visst finns det en risk att notfisket försvinner, menar han. Till exempel finns många ord på meänkieli kopplade till notfisket som är viktiga att bevara.
–Det är en tradition att dra not och det har alltid varit som en fest och en sammankomst i byn. Ofta samlas man runt fisket, rensar, halstrar och kokar fisken vid stranden och har det gemytligt tillsammans. Det kallas tauro att koka fisken, då blir den lite spröd i köttet och man äter den direkt. Man sköljer fisken och delar den i tre delar innan man kokar den och det måste göras på en gång för att bli bra.
Jan-Erik minns de gånger då han fått så mycket sik att inte ens fyra-fem man har lyckats lyfta in fisken i båten.
–Då har vi suttit till klockan fem på morgonen och rensat fisk.
Foto: Privat
Jan-Eriks son har också fisketillstånd för notfiske och runt midsommar bjuder de in andra för att hålla traditionen vid liv.
–Vi brukar sprida ordet att nu far vi ut och drar not och då kommer det en massa människor till stranden och det blir diskussioner och gissningar hur mycket fisk det blir den här gången.
Skribent: Karin Skoglund
