Följet av kyrkledsvandrare. Foto: Alf Klippmark
Följet av kyrkledsvandrare. Foto: Alf Klippmark
Den 13 juli invigdes kyrkstigen mellan Narken och Korpilombolo kyrka. Det blev en vandring som förr i tiden med en präst, från kapellet i Narken med båt över älven för att slutligen komma fram till Korpilombolo kyrka.
–Det bästa med vandringen var den härliga vänliga stämningen bland deltagarna och att alla hjälptes åt. Det är i och för sig inget konstigt i de här trakterna, man är alltid vänlig och hjälps åt. Men eftersom jag hade ont i ett knä kunde jag inte gå hela kyrkleden, utan fick avbryta och då värmer det extra med omtanke, säger Åsa Abelin från Göteborg.
Hon har rötter i området på sin mors sida och äger tillsammans med sin syster ett hus i Korpilombolo. Åsa var en av alla nyfikna som invigningsvandrade den färdigröjda kyrkstigen och hon tänkte som van fjällvandrare att den skulle bli lätt att gå.
–Men nu har jag verkligen ännu större respekt för dem som förr i tiden tog sig hela vägen från Narken till Korpilombolo under hårda förhållanden.
Trots det onda knät blev det en fin vandring.
–Vi började med båt över Kalixälven, vi såg en bäver i vattnet och träd fällda av bävrarna. Första delen gick på vackra lättpromenerade stigar, men sen blev det snårigare för mig, särskilt ute på kalhyggena, som tyvärr finns numera där den gamla leden går fram, berättar hon.
Alf Klippmark från Korpilombolos kulturförening deltog också i vandringen. Han har lett arbetet med att röja och återställa den gamla kyrkstigen.
–Det var en person som tipsade oss om stigen, han hade själv försökt att hitta den, men det var svårt på grund av kalhyggen och skogsbruket.
Kyrkstigen från Narken till Korpilombolo är 19 kilometer lång och skapades i slutet av 1850-talet när Korpilombolo blev kyrkby. Förr fanns det bara en kyrka i Övertorneå. Under en kyrkhelg brann stora delar av Korpilombolo by ner och arbetet med att bygga en egen kyrka satte i gång – i slutet av 1850-talet stod kyrkan klar. Narken uppgick då i Korpilombolo nya församling och kyrkstigen blev färdväg för narkenborna till kyrkan.
Själv har Alf kört skoter vintertid över stigen, men aldrig tänkt på att det fanns en gammal kyrkstig där. För att lösa gåtan om var stigen gick har Alf haft många kontakter med äldre personer som minns leden, särskilt jägare som har jaktstugor i området som har berättat att de har gått utmed delar av stigen. Vissa av dem har också varit med i röjningsarbetet. Under arbetets gång har utmaningen varit att hitta den rätta stigen som egentligen är ett nätverk av små stigar från byarna runtomkring.
–Kalhyggen har tagit bort stigen och spångar som gått över myrarna har sjunkit. Det har varit mycket uppskattat av de äldre som har varit med, de kände till platser där stigen har gått och vissa myrövergångar. Till exempel finns ett sameviste och skoghuggarkojor utmed vägen.
Stigen går över tallhedar, över myrar och kalhyggen och tre kilometer utmed älven.
–Där var det svårt eftersom det finns så många stigar utmed älven där bland annat fiskare har vandrat och där det även finns en skoterled, berättar Alf.
Trots bra kartor från Lantmäteriet och gamla historiska kartor var det en utmaning, fortsätter han.
–Stigen fanns inte med någonstans. Det finns generellt lite nedskrivet om vår byggd. Alla källor vi har om kyrkstigen är från levande människor.
Bristen på källor gör att de inte vet hur lång tid det tog att vandra stigen eller var kyrkbesökarna bodde under färden. Några gamla bostäder längs leden finns heller inte längre kvar. Nu är stigen markerad med vandringsstolpar och pilar och det finns grillplatser, kallkällor och informationstavlor. Det går också att köpa två guideböcker med intervjuer av äldre personer som berättar om minnen kopplade till stigen.
Responsen på den färdigröjda stigen har varit mycket positiv, säger Alf.
–Kanske för att tidigare försök har misslyckats. Det har varit stor nyfikenhet och förvåning att vi kom i mål.
Totalt finns det 16 mil av gamla färdvägar i området och kulturföreningen fortsätter röja och återställa andra stigar och cykelstigar – och i arbetet behöver de hjälp från dem som minns de gamla färdvägarna. Korpilombolos kulturförening har också startat Korpilombolos tidning där de skriver om lokalhistoria och där många äldre delar sina minnen och berättelser från förr.
–Vi gör det här för oss själva, men också för dem som har flyttat härifrån. Det här är en chans att lära sig om bygden och vi hoppas också att det kan locka turister som vill lära sig mer om Tornedalens historia.
Skribent: Karin Skoglund
