I Mariannes kappor möts Tornedalen och Stockholm

Marianne Funck jobbar fram sina textilier i en vävstuga i Bagarmossen. Hennes firma heter Stockholm Handmade. Foto: Privat

Vi är alla levande konstverk på gatorna och det vill jag göra synligt, säger textilkonstnären Marianne Funck från Övertorneå.

– Processen bakom mina produkter är mötet mellan Tornedalen och Stockholm.

Därför har Marianne anmält sig till en distanskurs i meänkieli. Kanske får hon via språket ny inspiration till vackra kappor och fantasifulla vävnader? 

– Det är något som fattas när man inte kan språket där uppe, så vi får se om det händer något med mina textilier efter att jag gått kursen, skrattar Marianne.

Marianne Funck är född i Övertorneå i en kreativ miljö. Farmor och mormor har bägge haft en kreativ sida och pappa Jim tar gärna fram nål och tråd när saker behöver fixas.

Själv har hon alltid varit modemedveten och brunnit för det estetiska hantverket. Efter gymnasiet flyttade hon till London för att gå frisör- och designutbildning och därefter Stockholm där hon fick anställning hos kändisfrisören Björn Axén.

Ett halssmycke i form av en sköld av garnrester och pärlor, made by Marianne. Foto: Privat

Klipper sönder ranor

Intresset för vävnader och textil har följt henne som en röd tråd genom hennes 50-åriga liv och idag jobbar hon två dagar i veckan med textilt hantverk. Senast ställde hon ut sina kappor på Formex-mässan i Älvsjö.

–  Jag väver och syr kappor av ranor i ull från Tornedalen. En typ av folklorekappa. Det kanske inte är så kul att jag klipper sönder ranorna, men det är väl bättre att de kommer till användning än bara ligger?

– Textilier kan vara lite tråkiga om de bara hänger på väggen, men om de bärs på kroppen så skapar man en textil utställning utomhus.

Hon jobbar mycket med återvinningsmaterial i både tyger och garner och en del garn färgar hon själv. Marianne syr också gärna upp kappor av ullfiltar som folk kommer till henne med. Ullen är varm och står emot fukt, ett ypperligt material. Kapporna har vackra udda detaljer och det finns bara en av varje.

Målet är inte att sälja så många plagg som möjligt, påpekar Marianne, utan skapandet ska ses mer som konstprojekt.

En kappa sydd av en tornedalsk rana. Foto: Privat

Meänkieli som inspiration

I sina verk knyter hon ihop sitt ursprung i Tornedalen med sina många år i Stockholm.

Hon har därför anmält sig till distanskurs i meänkieli vid Umeå universitet för att via språket få inspiration till sitt skapande.

– Textil har öppnat upp min förståelse för mitt eget kulturarv och hur mycket vi människor påverkas av olika miljöer. Mina första år i Stockholm upplevde jag stor ensamhet trots stadens alla utbud. Så processen med mina produkter är att föra samman, gemenskap och sammanhållning.

Mariannes utgångspunkt i sina kläder bygger på att vi alla blir synliga på gatan, likt ett levande galleri.

-Vi är alla levande konstverk.

Hennes produkter är färgstarka och feminina, med en fot i den folkloristiska stilen.

På Övertorneå bibliotek finns idag två textilier av Marianne kopplade till Tornedalen. En av dem är ett improviserat hantverk i garnrester som döpts till Hemlängtan.

– Jag älskar Tornedalen lika mycket som jag älskar Stockholm, säger hon.

Handvävd kappa i ull. Mariannes senaste skapelse i folkloristisk stil inspirerad av de egyptiska kopterna. Foto: Privat

Språkcentrum för meänkieli och ny myndighet ska rädda misslyckad minoritetspolitik

Lennart Rohdin, regeringens utredare inom minoritetspolitiken, blir intervjuad av samisk journalist om bristerna inom minoritetspolitiken. Foto: Susanne Redebo

Regeringen har misslyckats med delar av sin minoritetspolitik. Majoriteten av kommuner och landsting jobbar inte aktivt med det grundskydd som minoritetsbefolkningen har rätt till. Därför föreslår nu en utredning signerad Lennart Rohdin åtgärder. Bland annat bör minoritetsfrågorna införlivas i Skollagen och Socialtjänstlagen för att få tyngd. Ett speciellt språkcentrum för meänkieli kan också komma att prioriteras.

Lennart Rohdin har sedan i höstas, på uppdrag av regeringen, jobbat med en översyn av minoritetspolitiken för att stärka de nationella minoriteternas rättigheter. I delbetänkandet, som presenterades 15 juni, framgår att det finns en rad punkter som behöver förbättras för att Sverige ska leva upp till sin minoritetspolitik.

– Vi är inne i ett kritiskt skede angående språken, säger Lennart. För meänkielis del ser det sämre ut i dag än för tio år sedan när det gäller ungdomars studier av språket. Vi måste fånga upp möjligheten att bygga språkbroar mellan generationer för annars raseras hela språkpolitiken. Och nu är det bråttom.

Största problemet med minoritetspolitiken i sin helhet är att majoriteten av kommuner och landsting inte tagit till sig grundskyddet som alla fem minoriteter har rätt till. Trots att lagen kom till för sju år sedan.

– Det är ett misslyckande. Nu kräver vi att alla kommuner och landsting i hela landet ovillkorligen informerar om minoritetsrättigheterna till sina medborgare.

Ny myndighet tar över

Samtliga kommuner och landsting ska också vara skyldiga att sätta upp mål och riktlinjer för sitt minoritetspolitiska arbete och följa upp det. För att göra denna nystart behövs en ny uppföljningsmyndighet som tar över uppgifter som hittills skötts av Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget. Den nya myndigheten ska också ha befogenhet att trycka på när förändringsarbetet går långsamt.

En tydligare lagstiftning inom förskola och äldreomsorg är a och o för att få rätsida på språksidan, påpekar Lennart. Här föreslås att frågor om minoritetsspråken flyttas från minoritetslagen till Skollagen respektive Socialtjänstlagen för att få större tyngd.

– Den yrkesgrupp som är bäst insatt i minoritetsfrågorna är bibliotekspersonalen. De vet precis vad som står i Bibliotekslagen – att de ska jobba med minoritetsspråken.

Kommuner ska enligt utredningen bli skyldiga att fråga vårdnadshavare om önskemål när det gäller förskola och informera äldre som ansöker om omsorg om deras rättigheter.

Idag är kunskapen om de fem nationella minoriteterna i vårt land låg. Här behöver Skolverket göra en översyn av sina läromedel och granska hur minoriteterna framställs samt se till att kunskapen om dem förs vidare.

I lärarutbildningen ska kunskap om de nationella minoriteterna ingå.

Minoritetsspråken bör få utvidgad plats i public service och annan media. Här vill man att journalister utbildas i ämnet och att journalister under sin utbildning backas upp för att bli tvåspråkiga.

Dessutom lyfter utredningen fram de kulturbärande institutionerna där de nationella minoriteterna bör synas mer; Riksantikvarieämbetet, Kungliga biblioteket, Riksteatern med flera.

Positiva upptäckter

Utredningen lyfter också fram en del positiva signaler. Till exempel har antalet kommuner som ingår i förvaltningsområde för finska, meänkieli eller samiska fördubblats på bara fem år från 38 till 75. Ytterligare ett tiotal står på tur.

De samiska språkcentrumen i Tärnaby och Östersund utgör värdefulla bidrag för att revitalisera samiska.

Bland annat på grund av det kommer delbetänkandet fram till att ett inrättande av språkligt centrum även för meänkieli och finska borde komma till stånd.

– Här finns redan en förstudie hos regeringen, så man har kommit en bra bit på väg. Vi föreslår att ISOF, Institutet för språk och folkminne, utreder formerna för detta.

Två ställen för Språkcentrum

– Språkcentrumet ska placeras där minoriteten finns, det vill säga i Tornedalen förstås. Kanske blir det aktuellt med två platser eftersom det finns olika varieteter av meänkieli? Här kan staten göra en besparing genom att utlokalisera någon myndighet och dela på lokalkostnader med Språkcentrum.

Nu går delbetänkandet ut på remiss och efter det redovisas ett slutbetänkande 15 november. Efter nyår ska frågan upp på riksdagens bord för beslut.

Utredningen i sin helhet kan laddas ner på regeringens hemsida, du hittar den här  Nästa steg? Förslag för en stärkt minoritetspolitik (SOU 2017:60)  och regeringens pressmeddelande samt sammanfattning av förslagen hittar du här Nästa steg i minoritetspolitiken?

Fotnot: Grundskyddet innebär bland annat att förvaltningsmyndigheterna är skyldiga att informera om minoriteternas rättigheter och ge dem inflytande i frågor som berör dem. Minoritetsspråken samt minoritetskulturerna ska också skyddas och främjas. Barns utveckling av en kulturell identitet ska främjas särskilt. 

Lagen om minoritetsspråk i förskolor bör lyftas från Minoritetslagen till Skollagen. På så vis får den större tyngd. Foto: Pexels

Pressmeddelande Regeringen brister i effektivt deltagande för nationella minoriteter

Idag har fyra minoritetsorganisationer skickat en skrivelse till Europarådet som granskar Sveriges åtaganden när det gäller nationella minoriteter. Organisationerna påpekar i sin skrivelse att den svenska regeringen inte säkerställer effektivt deltagande i den pågående utredningen om förbättrade möjligheter för elever att utveckla sitt minoritetsspråk. 

Skrivelsen till Europarådet bifogas: Additional comments Lack of Effective Participation for the National Minorities in Sweden

Presskontakt:

Dennis Barvsten, ordförande

Sverigefinska ungdomsförbundet-Ruotsinsuomalaisten nuorten liitto

+358 46 9609346 (t.o.m 18/6), 076-418 21 16 (fr.o.m 19/6) 

Maja Mella, verksamhetsledare

Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiset

070-582 40 74