Bland tornedalingar finns en stark vilja att meänkieli ska överleva, säger Lennart Rohdin, före detta riksdagsledamot.
Det faktumet gör att det finns framtidsutsikter för ett språk som samhället under lång tid behandlat styvmoderligt.
Lennart Rohdin var tidigare chef för minoritetsenheten på Länsstyrelsen i Stockholms län och fascineras över den kraft som finns bland tornedalingarna. Han är därför övertygad om att språket kommer att överleva.
Upptäckte språket 1996
Det finns de som är av uppfattningen att språket kommer att dö ut?
– Jag är säker på att det går att rädda eftersom det finns en vilja att göra det.
Fram till 1990-talet hade Lennart på olika sätt engagerat sig i de fyra andra minoriteterna. Så sent som 1996 blev han varse att det fanns ett språk och en kultur uppe i Tornedalen.
Det säger en del om hur okunniga folk varit i vårt land om minoriteterna.
-Det som fascinerat mig är vilken styrka som funnits i Tornedalen trots det osynliggörandet och den skambeläggning som samhället åstadkommit genom att till exempel förbjuda språket i skolan under så lång tid. Att det ändå funnits en vilja där uppe att slå vakt om språket och kulturen. Den kraften gör att jag är helt övertygad om att det går att rädda meänkieli. Så länge människorna själva vill.
Viljan måste finnas – annars är det kört
Numera finns som bekant en lag som säger att skolorna har skyldighet att se till att instrumentet för bevarandet finns.
-Men även om vi har en perfekt lagstiftning och lärare som kan lära ut språket så krävs det att människor också vill lära sig sitt modersmål.
En del tornedalingar tycker inte att meänkieli är ett riktigt språk utan kallar det köksbordsfinska?
-Ja, den svenska skolpolitiken som regerade under andra halvan av 1800-talet och in på 1900-talet lyckades med att få folk att tycka så. Det är en fråga om hur våra minoriteter behandlats. Om man ser på hur minoriteter i andra länder hanterats av sina regeringar så handlar det ofta om fysiskt våld och övergrepp. Det har inte vi haft. Vad våra regeringar istället gjort är att få våra grupper att själva skämmas för sin bakgrund och därmed göra sig osynliga och inte ställa krav.
Äldre har påverkats av skammen
Lennart påpekar att den hållningen har många äldre tagit till sig genom att de idag inte tycker att meänkieli är ett riktigt språk.
-Men det där är lite underligt för även språkvetare har slagit fast att meänkieli är ett eget språk.
Och så berättar Lennart om en händelse han var med om i sitt jobb.
–Jag deltog i en Tornedalsfest i Luleå när jag jobbade på Länsstyrelsen i Stockholm. Då kom en kvinna fram och undrade vad vår myndighet gjorde där. Vi förklarade vad det handlade om. Då fick kvinnan ett utbrott och sa att vi omedelbart skulle sluta med det för meänkieli var inget riktigt språk.
Finns ambitioner att till och med utöka antalet meänkieli-talande?
-Nej. Minoritetspolitiken syftar till att ge folk möjlighet att använda och utveckla sitt språk i den utsträckning de själva vill. Tornedalingarna avgör själva i vilken utsträckning de vill utveckla och behålla det men samhället har en skyldighet att se till att verktygen finns för att uppnå det.
