Tornedalingar delades in i lång- och kortskallar


Curt Persson. Foto: Kjell Öberg

Vad tänkte människor i Tornedalen som blev utsatta för skallmätningar för att ingå i ett svenskt rasbiologiskt system? Curt Persson, filosofie doktor i historia, har forskat om det och vill lyfta fram den lilla människan.

Kirunasonen Curt Persson jobbar som landsantikvarie i Norrbottens län men forskar just nu vid Luleå tekniska universitet i teknisk historia.

Hans utgångspunkt i forskningen om rasbiologin i Sverige under början på 1900-talet har varit den lilla människan. Hon som blev utsatt och den lokala befolkningen som gjorde insamlingen av data möjlig.

-­Rasbiologin i sig är inget problem men när vetenskap kombineras med politik blir det farligt, den här rasbiologin övergick till rashygieniskt arbete med förödande konsekvenser, säger Curt.

I gamla läroböcker ser vi foton på människor som ska föreställa till exempel Norrbottensfinnar och finska typer.

Maria Kristina Larsson f Isaksdotter. Foto Torsten Dahllöf Sr

Curts mormorsmor Maria Kristina Larsson f Isaksdotter (1871-1940). Maria blev mätt och bedömd som Norrbottensfinne. Foto: Torsten Dahllöf Sr.

Auktoriteternas maktspråk

Maria (bilden) är Curts mormorsmor från Kurrajärvi och hon fick illustrera Norrbottensfinne. Hon visste inte vad som pågick när hon blev mätt och fotograferad för i hennes hem pratade man inte svenska.

-Auktoriteterna hade sitt maktspråk och kommunicerade via tolkar. Klassificeringen utfördes som en befallning från staten.

Carl von Linné anser vi vara en föregångare och landsfader. Men det var han som lade upp klassificeringssystemet med koppling till raser. Exempelvis kom han fram till att indianer var röda, koleriska, enkla och stridslystna.

Rasbiologins erkännande som vetenskap sammanföll med många andra historiska händelser, till exempel industrialiseringen, att vi förlorade Norge och Finland och måste bygga upp vår egen nationella bild.

Framtidslandet i norr handlade bland annat om vetenskap och om en exotisk syn på det nordliga rummet (Luleå och Torne lappmarker) och dess invånare.

De viktiga bärarna

Den Dicksonska expeditionen som Nordenskiöld stod bakom för att upptäcka Grönlands inland hade aldrig kunnat genomföras utan till exempel samen Pavas Lars Tuorda. Men det är det få som känner till.

De som hjälpte vetenskapsmännen sågs som andra klassens medborgare och betraktades som lastdjur.

Institutet för rasbiologi i Uppsala grundades med hjälp av två föreningar som körde hård lobbyverksamhet gentemot politikerna: Svenska sällskapet för rashygien och Mendelska sällskapet i Lund.

1920 skrevs en motion till riksdagen i ämnet och världens första institut för rasbiologi startades efter det.

Människor ur alla fem nationella minoriteter i Sverige har blivit mätta och klassificerade vid den här tiden, inte minst tornedalingarna.

-Men det är samerna som fått störst uppmärksamhet.

Svenska turistföreningens gästgiveri i Kurravaara.

Svenska turistföreningens gästgiveri i Kurravaara, där Storfinansens vandring tog in. Gästgiveriet drevs av Olof ”Vuolevi” Tornéus (1828-1917).

Curt hade sorterats ut

Inventeringskorten som fylldes i under hembesöken angav bland annat kön, hårfärg, längd, färg på könshår och hudfärg. Man använde genomsnittsvärden från värnpliktiga som ett index och jämförde människorna i byarna med värden från i princip unga atleter.

Skallindexet innebar att man delade in folk i grupperingarna långskallar och kortskallar.

-Hade man ett index på mer än 80 var man kortskallig, ju lägre index desto närmare den nordiska ariska rasen.

-Om man skulle mäta mig, Curt Persson från Kurravaara, i dag så skulle det komma fram att jag är en kortskalle. Hade jag levt i Tyskland på 30-talet hade jag sorterats ut ganska snabbt.