Tove Alsterdal har sina rötter i Karungi. Foto: Annika Marklund
Författaren Tove Alsterdals rötter i Karungi norr om Haparanda färgar av sig i hennes böcker. Så även i deckaren ”Vänd dig inte om” som kom ut i höstas.
-Alla mina böcker utspelar sig i ett gränsland, säger Tove.
Toves mamma Elsa Bolin (född Bucht) är uppväxt på Kyrkholmen i Karungi och det är dit Tove och hennes familj återvänder när de åker norrut. Mamman flyttade visserligen därifrån redan som 17-åring men hennes barndomshem står kvar. Tove har idag fullt med kusiner utefter gränsen. Inte minst landsbygdsminister Sven-Erik Bucht på Kyrkholmen som är just en kusin.
I Toves bok ”I tystnaden begravd” (2012) rörde sig dramat i Tornedalen och Ryssland med utgångspunkt i en av mamma Elsas kusiner som emigrerade till Ryssland på cykel. Men den här gången finns ingen direkt koppling norrut.
-Inte mer än att jag tar livet av en bodensare, skrattar Tove.
Bokens berättelse utspelar sig i och kring Beckomberga sjukhus i Stockholm där Tove för länge sedan arbetade som mentalskötare. En av rollfigurerna är Svante från Boden som är en MÖP, Militärt Överintresserad Person, som älskar bunkrar och gamla slag. Författaren har om igen borrat ner sig ordentligt i olika ämnen för att göra berättelsen trovärdig. Tove är känd för att göra djuplodande research och den här gången har hon rest runt i Östeuropa för att sätta sig in i bland annat tiggarnas levnadsvillkor.
Toves mamma dog 2009.
-Efter det blev dragningen norrut ännu starkare eftersom jag kände att det nu var min uppgift att se till att mina barns koppling norrut finns kvar. Jag är så glad för det tornedalska arvet, jag vill verkligen att våra tjejer ska få det med sig.
Platsen Karungi är viktig. Hon har flera släktingar i Stockholm och de håller tät kontakt med varann men utan en plats att åka till riskerar rötterna att bli grundare, menar Tove.
En ung Tove på 1970-talet vid mamma Elsa Bolins och styvpappa Lasses sida på Karungi tågstation. Foto: Eskil Helmerson
Vad står det tornedalska arvet av?
-Det är svårt att svara på men det finns bland annat i naturen, vissa platser går rakt in i hjärtat. Nere vid älven är det så, det finns en sådan kraft i den miljön.
Hon nämner också arvet av den arbetsamma tornedalingen som alltid jobbar, vill göra rätt för sig, inte lämna saker halvfärdiga.
I en intervju sa du en gång att en viktig fråga i Tornedalen när man möter en ny person är ”Vems är du?”
-Ja så är det, det öppnar många dörrar att ha svar på den frågan. Men för några år sedan möttes jag istället av kommentaren ”Är det du som är författaren?” Och då slog det mig att jag vill nog kanske hellre berätta vems jag är och om min mamma och så (skratt).
Tove kommer att besöka Umeå, Luleå och Boden på litterära träffar och bokfestivaler under hösten men samtidigt planerar hon för en ny bok. Nästa verk kommer ut om ungefär två år, så länge tar hela processen.
Tove blir väldigt trött av att skriva koncentrerat på en berättelse i flera timmar för det krävs att hon går in och föreställer sig en annan värld. Allt byggs upp i huvudet och det tar energi.
-Jag är också väldigt kritisk av mig, kastar mycket. Jag vill tänja på mina gränser och bli bättre hela tiden. Ska jag ta människors uppmärksamhet i anspråk ska jag också ha gjort mitt bästa.
Tove jobbar utöver sitt författarskap som redaktör för Liza Marklunds deckare och bollar ofta idéer med Liza. Tjejerna är klasskompisar från tiden på Kalix folkhögskola där bägge gick Journalistlinjen på 1980-talet.
Toves senaste deckare Vänd dig inte om utspelar sig på och kring gamla Beckomberga mentalsjukhus.
