Sjuksköterskan Ingrid Klockare är en återvändare. Hon flyttade från Haparanda till Södertälje på 1970-talet men hemlängtan blev för stark. Här berättar hon med egna ord om sitt liv.
När vi når Ingrid, som växte upp i Pajala, är hon på en tremånaders vistelse i Spanien tillsammans med maken Sölve. Bägge är pensionärer och rår över sin egen tid.
Hon är idag tacksam för att hon och Sölve flyttade söderut efter gymnasiet och säger:
-Mitt råd till en ungdom som är intresserad av att flytta är att ta chansen. Det finns alltid möjlighet till återvändo om man vill.
Vi ber henne berätta om sitt liv.
”Mina föräldrar hette John och Vilma Kreku, de kom från Erkheikki. Jag har två bröder, Gunnar och Carl-Axel. Efter grundskolan i Pajala flyttade jag och många med mig till Haparanda för att fortsätta på gymnasiet.
Gymnasiestudier fanns inte i Pajala utan vi fick välja mellan Haparanda eller Kiruna. Under gymnasietiden bodde vi på elevhemmet eller inackorderade i privata hem.
Turades om att skjutsa
I början turades våra föräldrar och kusiners föräldrar om att föra och hämta hem oss till helgerna. Vi åkte också rälsbuss ibland till Övertorneå och buss därifrån till Pajala. När rälsbussen lades ner började bussar köra hela vägen.
I Haparanda träffade jag min man, Sölve Klockare. Tillsammans flyttade vi till Södertälje 1970. Sölve till ett jobb inom kriminalvården och jag flyttade efter studenten till ett sommarjobb på Lövstalunds sjukhem.
Tiden i Södertälje var bra. Jag tog sjuksköterskeexamen på Röda Korsets sjuksköterskeskola, Sabbatsbergs sjukhus, 1976, och året därpå fick Sölve jobb på det nyöppnade häktet i Luleå. Jag var färdigutbildad sjuksköterska och vi hade inga barn, så det fanns ingenting som band oss söderut.
Vi trivdes bra och hade fina vänner i Södertälje men båda hade vi rötterna i Norrbotten. Jag fick också jobb på Luleå lasarett efter tre veckors arbetslöshet.
Stugan på en ö i Haparanda skärgård tillhörde tidigare Sölves föräldrar. Foto: Privat
Fick överta stuga i skärgården
Fyra år senare fick jag jobb i Haparanda. Efter mycket övervägande beslöt vi att flytta dit. Vi hade ju kopplingar till Haparanda bland annat tack vare stugan på Lill-Kraaseli på en ö utanför Haparanda. Stugan hade vi fått överta efter Sölves föräldrar, den var vårt smultronställe och dit åkte vi ofta.
Nu har vi bott i Haparanda i 34 år. Vi har inte ångrat flytten, varken till Södertälje eller hem igen.
Det jag kan sakna från Södertälje är det varma klimatet, men inte de blöta vintrarna. Närheten till Stockholm är också ett plus, med alla aktiviteter.
Idag är jag en glad pensionär. Jag jobbar extra som sjuksköterska ibland när det finns behov.
Jag och Sölve reser mycket och tillbringar stora delar av vintrarna i varmare länder. Just nu är vi på en tre månaders vistelse i Spanien. Annars gillar vi att pyssla i stugan eller i radhuset i Haparanda.”
Ingrid och Sölve Klockare bor utomlands flera månader per år. Då är det Spanien som gäller. Foto: Privat
