Tro inte på de pessimistiska rapporterna om meänkielis framtid. Metoden med slumpmässigt utvalda informanter funkar inte på ett minoritetsspråk, menar Leena Huss, forskningsledare vid Uppsala universitet. (Foto: Susanne Redebo)
Tro inte på de pessimistiska rapporterna om meänkielis framtid. Metoden med slumpmässigt utvalda informanter funkar inte på ett minoritetsspråk, menar Leena Huss, forskningsledare vid Uppsala universitet. Foto: Susanne Redebo
Det finns goda chanser att meänkieli överlever. Under de senaste 20 åren har mycket hänt som gett språket en rush. Böcker skrivs på meänkieli, artister plockar upp kulturen, universitetskurser startas och media producerar program med utgångspunkt i språket och kulturen.
Leena Huss, professor i finska och forskningsledare på Uppsala universitet, är optimistisk.
Leena jobbar för de nationella minoritetsspråken med särskilt fokus på meänkieli och finska. Dagligen scannar hon rapporter och information på nätet i ämnet.
Här ger hon sin syn på var meänkielin står idag.
Tro inte på alla rapporter
– Rätt nyligen visade en europeisk rapport att det var illa ställt med meänkieli och kvänska. De hade intervjuat unga som tyckte att meänkieli inte var så viktigt. Men om man slumpmässigt plockar ut människor kan man missa dem som verkligen är engagerade!
– Det finns många exempel på unga vuxna som är mycket intresserade av språket och för att få det att överleva. Det finns helt klart positiva trender inom meänkieli, särskilt om man följer minoritetsmedierna Meänraatio, UR, samiska nyheter, Uutiset … Där kan man höra och se att det händer. Det kanske inte jobbas lokalt överallt utan i vissa kommuner eller i vissa umgängeskretsar, men ändå. Det lokala engagemanget och individer med intressen kan man missa om man slumpmässigt hittar sina informanter.
Byt ut korta projekt till permanenta satsningar
-Astrid Kruukka och jag startade 2003 en språkdusch i förskolan i Pajala; ord, fraser, sånger och ramsor på meänkieli. Här fanns kontakt med föreningar, lekar som föräldrar kunde göra hemma, en massa bra idéer … Alla föräldrar var jätteförtjusta och barnen började använda lite meänkieli hemma. Men det fanns en oro för att det skulle försvinna när de nådde skolåldern, där fanns inte stödet för språket. Projektet tog slut efter två år och vi vet inte var barnen hamnade sedan.
– Jag hoppas att det nu, när regeringen ska satsa på nationella minoriteter, inte bara skapas korta projekt. Eldsjälarna som jobbar i dem orkar inte hur länge som helst.
Lusten måste finnas hos de unga
– Skulle det vara så att inga barn eller ungdomar lär sig språket, då är vi förlorade. Det måste finnas ett intresse hos den yngre generationen och unga måste ges möjlighet att lära sig. Det ska också kännas roligt.
– Kritikerna menar att stora flertalet unga barnfamiljer inte pratar meänkieli hemma även om barnen lär sig i skolan. Det man glömmer då är att det börjar med några stycken som pratar hemma och allteftersom blir det fler.
Pessimister och optimister möts
-Frågar man vissa om meänkielis möjligheter att överleva så säger hen att jättemycket har hänt. Andra tycker tvärtom. ”Det händer alldeles för lite och det som dykt upp kom alldeles för sent, tåget har gått, det borde ha kommit för 20-30 år sedan.”
-Samma polariseringar finns inom finska gruppen och samiska gruppen. En del tycker att det händer för lite och går för långsamt.
-Men om man tänker på vad som hänt efter år 2000, då meänkieli klassades som språk, så har det skett jättemycket! Man måste titta bakåt för att se utvecklingen. Jag tror inte språket försvinner, det finns ett så stort intresse för meänkieli.
Många stadiga satsningar
-Det finns exempel på stadiga satsningar. I Kiruna har en tvåspråkig förskola startats (Lilla Björn med inriktning finska och meänkieli). I Luleå försöker man skapa väsentligt tvåspråkiga förskolor på bl a meänkieli.
-Ett annat exempel är språkaktivisten Daniel Särkijärvi som leker fram språket med barnen, han är fantastisk. Pedagogerna lär sig också via honom hur man kan göra. Umeå universitet har nybörjarkurser i meänkieli och utbildar lärare i språket. Andra lokala initiativ finns också. All forskning visar att det är svårt att lyckas med en revitalisering om det inte är lokalt förankrat hos befolkningen. Kraften och lusten måste komma från människorna själva.
-Flera positiva trender finns inom medier: tidningar, tv, radio och olika intervjuer. Det verkar som att det finns många fler arrangemang kopplade till språket nu. Artister lyfter fram kulturen, författare skriver på eller om språket/kulturen, ungdomsprogram i radio och tv, nya filmer med anknytning till meänkieli …
-Jag tror väldigt mycket på kulturen. Skönlitteratur, film och musik påverkar människan på ett djupare plan och är kopplat till känslor.
Om att inte använda språket trots rättigheter
-Rapporter visar att folk inte använder sina språkliga rättigheter i förhållande till myndigheter. Förklaringarna är många: det kan vara svårt att prata med myndigheter med deras ord och det kan också vara svårt att hitta personal som kan språket. Det är samma sak med finskan och samiskan. Folk är så vana vid att tala svenska med myndigheter, det känns konstigt att efter 10-20 år säga att ”från och med nu pratar jag bara mitt eget språk.” Man vill ju inte vara en bråkmakare.
Om att Stockholm förmodligen blir förvaltningsområde för meänkieli 2019
-Om Stockholm blir förvaltningsområde 2019 är det en STOR grej statusmässigt och även vad gäller tillskott av resurser. Det är STR-T:s förtjänst att det här sker, de har varit väldigt aktiva och lobbat för det.
-Att få status som förvaltningskommun i meänkieli har betytt mycket för andra kommuner som gjort samma resa. Där har språket och kulturen lyfts fram på ett helt annat sätt och blivit mer känt bland folk.
