Är du tornedaling bara för att du säger att du är det? Forskaren Tage Alalehto har funderat över den tornedalska identiteten. Foto: Umeå universitet
Inbillar sig tornedalingarna att det finns en speciell gemenskap mellan dem? Eller finns den på riktigt? Hur ser den tornedalska identiteten ut idag om man bortser från en gemensam historia som börjar kännas mer avlägsen; språkförtryck, laestadianism och varusmuggling? Tage Alalehto, forskare vid Sociologiska institutionen vid Umeå universitet, har funderat på frågan.
Tage Alalehto, född i Tärendö och uppväxt i Kiruna, står bakom två artiklar som tar upp den tornedalska identiteten. Orsaken är att Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiset, STR-T, i verksamhetsplanen för 2018 beskriver identiteten som en viktig utgångspunkt för att få genomslag för minoritetens behov i olika frågor, bland annat för att revitalisera meänkieli. STR-T menar att den tornedalska identiteten inte är geografiskt bunden utan lever även hos tornedalingar som lämnat sin hembygd.
Alalehto undrar hur denna identitet ser ut. Finns den överhuvudtaget eller är den inbillad?
Han konstaterar att i den officiella politiska uppfattningen finns en tornedalsk identitet kopplad till några faktorer; en icke dominerande ställning i samhället, uttalad samhörighet inom gruppen, ett språk (meänkieli) och religion, en vilja att behålla sin identitet och långvariga historiska band med Sverige sedan sekelskiftet 1800/1900.
Alalehto benar upp var och en av faktorerna och visar att det visserligen finns kollektiva erfarenheter som delas av tornedalingar, till exempel språket (meänkieli), laestadianism och statlig försvenskningspolitik. Men de här gemensamma erfarenheterna är historiska och får allt mindre betydelse ju längre tiden går.
Den uttalade samhörigheten, då? Finns den?
Tage:
”Många som säger att de känner sig som tornedalingar pekar på språket som en faktor. Men språkets syfte är att förmedla budskap. Då är frågan om budskapen mellan tornedalingar är annorlunda på meänkieli i förhållande till storsvenskens budskap på svenska? Har tornedalingen till exempel en annan syn på Swedbanks penningtvätthärva än vad storsvensken har utifrån att de har ett annat språk? Är det inte så att tornedalingen säger precis samma sak, då är språket rimligen inte vår identitet mer än till formen, och det som skiljer oss från dem.”
Laestadianismens påverkan
”Möjligen kan det som skiljer ”oss” från ”dem” handla om laestadianism? Men frågan är hur mycket vi präglas av denna religion (inte vara fåfäng, inte skryta, inte framhålla vad man själv gjort …) Det förhållningssättet påminner ju mycket om Jantelagen som förknippas med Sverige överlag.”
Tage närmar sig sitt eget svar på vad den tornedalska identiteten består i genom att ta upp försvenskningspolitiken.
”Den sattes in vid slutet av 1800-talet och början på 1900-talet för att staten skulle få kontroll över vår lojalitet. Skolan och kyrkan var institutioner som staten använde för att påverka invånarna vid gränsen att uppträda som lojala svenskar som kulturellt och värderingsmässigt skulle avsocialiseras från sitt finska eller pseudoryska karaktärsdrag. Finland var ju fram till 1918 ett ryskt furstendöme och vår landsända var den sista landmässiga utposten på svensk sida mot Ryssland.
En gigantisk makt sattes alltså in mot denna lilla grupp vid gränsen, en hel statsapparat sköljde över medborgarna som inte hade något att sätta emot. Budskapet var ’Nu ska ni bli svenskar i Tornedalen. Antingen lyder ni frivilligt eller så gråter ni och lyder.’
Tornedalingarna gick motvilligt med på detta. Men det fanns också fördelar med att inte bjuda på så stort motstånd, både arbetsmässigt, politiskt och kulturellt. Tornedalingar har egentligen aldrig sagt nej till vare sig svenska folksånger eller Dalahästar. Tornedalingen har aldrig förnekat sitt medborgarskap till Sverige, men heller aldrig riktigt känt sig bekväm med sin etniska tillhörighet att vara en folkgrupp bland andra i det storsvenska riket. Detta är en skillnad av stor betydelse.
Gränsmänniskor återvänder alltid hem så fort de får ledigt från jobbet. Tornedalsrallyt är ett uttryck för den tysta demonstrationen mot staten. Foto: pexels.com
Uppkäftighet mot staten blev Tornedalsrally
Det som uppstod var en slags tyst misstänksamhet mot staten och överheter. Här växte den tysta demonstrationen fram, en slags uppkäftighet mot staten. Den tog sig bland annat uttryck i Tornedalsrallyt. Vi underordnade oss villkoren för arbete genom att flytta och lära oss svenska men gav inte upp vår fritid och våra liv utanför jobbet. Vi åkte och åker fortfarande tillbaka till Tornedalen hela tiden. Om vi pratar 60- och 70-tal så gick bilkaravanerna varje fredagskväll från gruvstäderna till hembyarna och varje söndag kväll gick de tillbaka till gruvstäderna. Samma sak med semestrarna. Tornedalingar reser tillbaka så fort de får chansen.
Det här är en kollektiv erfarenhet som delas av folket vid gränsen. Tornedalsrallyt är ett bland flera uttryck för den tysta demonstrationen.
Den finns kvar än i dag och håller tornedalingarna samman och kännetecknar oss som en etnisk grupp på den svenska sidan.
Bättre i Finland
Hos den finska tornedalingen finns en mer välvillig inställning till den finska statsapparaten. Staten har lyssnat på vad den finska tornedalingen vill. Men det har man inte gjort på samma sätt i Sverige. Inte förrän de sista decennierna. Vi fanns där tidigare men betydde vi något? Jag tror inte det.
Hos de andra nationella minoriteterna i Sverige finns det tydliga identitetsmarkörer. Samerna har sin renskötsel och sameslöjd. Ingen annan håller på med det. Sverigefinnarna flyttade till Sverige som yrkesemigranter, det är det gemensamma för dem. Men tornedalingarna? Vi har bott på en plats och på grund av olyckliga omständigheter placerats i en minoritetsställning utan att vi förstod det. Nu börjar vi fråga oss vad vi är för folk egentligen.
Kan en kongoles vara tornedaling?
Ja vem är egentligen tornedaling?
STR-T har i sina stadgar antagit en självidentitetspolitik som bygger på att ”känner du dig som tornedaling så är du tornedaling”. Jag känner mig obekväm med det synsättet. Tänk dig att du har en person från Kongo som läser in kurser i meänkieli och stora delar av den tornedalska kulturen och historien. Frågar du kongolesen om han eller hon identifierar sig som tornedaling skulle han/hon kunna säga ja. ”Men du har ju aldrig varit dit upp?” ”Nej, det spelar ingen roll för JAG identifierar mig som tornedaling, det räcker.´
Jag förstår den politiska agendan, det handlar om att få så många som möjligt att utge sig för att vara tornedalingar för att trycka på den politiska agendan. Men om jag bortser från det: Är du tornedaling bara för att du säger att du är det?
Så länge förbundet inte har någon makt och påverkan på svensk immigrationsuppfattning, så är det okej att vara generös. Men den dagen STR-T får en maktställning och frågan blir vilka som är immigranter i Sverige och vilka som tillhör nationen, då blir deras ord betydelsefulla. Helt plötsligt kan det leda till politiska polariseringar och motsättningar.
Tages hemtrakter finns i Tärendö. Foto: Norrbottens museum
