Obligatoriskt i skolan
Krister Wennberg och sonen Isak läser båda meänkieli. Pappa Krister på distans vid Umeå universitet, Isak får modersmålsundervisning på Ingarö utanför Stockholm. (Foto: Susanne Redebo)
Hos familjen Wennberg i Värmdö pluggar både pappa Krister och sonen Isak meänkieli. Pappa vid Umeå universitet och Isak som modersmålsundervisning 50 minuter i veckan.
– Jag brukar säga till Isak att vi har ett hemligt språk, han och jag, som nästan ingen annan förstår, säger Krister.
Hans önskan är att meänkieli blir obligatoriskt ämne för grundskoleelever i Tornedalen.
På så vis riskerar det inte att dö ut och politikerna visar att de tar frågan om minoritetsspråken på allvar
47-årige Krister Wennberg pluggar fortsättningskursen (B) i meänkieli på distans vid Umeå universitet. Sonen Isak, 11 år, läser samtidigt meänkieli som modersmål på Brunns skola på Ingarö.
Krister föddes i Ruokojärvi i Övertorneå men flyttade tidigt med familjen till Korpilombolo, där han gjort sin skolgång. 2001 gick flyttlasset till Stockholm.
– Som liten förstod jag meänkieli ganska bra, mina föräldrar pratade ju med varann men aldrig med oss barn. Det tycker jag idag känns väldigt tråkigt.
Som vuxen försöker han ta till sig språket han växte upp med. Målet för honom är att lära sig tala språket, att kunna skriva på meänkieli känns inte lika viktigt.
Isak i klassrummet tillsammans med modersmålsläraren Kristina Hedström. (Foto: Privat)
Obligatoriskt ämne i skolan
Krister önskar att meänkieli blir obligatoriskt ämne för eleverna i Tornedalen, på så vis skulle mycket vara vunnet för kommande generationer.
-Frivillig undervisning bygger på att föräldrarna vill att barnen ska lära sig språket. Men unga föräldrar är kanske inte så intresserade av det, först när man kommer upp i åren vaknar intresset för rötterna.
Vad har du för personligt mål med dina studier?
-Att lära mig tala meänkieli, både med sonen och med mina syskon.
Vad är svårast med meänkieli?
– Att skriva, det får jag inte alls att fungera. Det känns ologiskt att det ibland är dubbla konsonanter och ibland dubbla vokaler. Jag skulle helst vilja gå en kurs i att endast lära mig tala det för jag kommer i alla fall inte att skriva så mycket framöver.
-Jag peppar Isak med att det inte är alla som kan språket. Det här blir mer mitt och sonens, något som vi har tillsammans. ”Det hemliga språket”, det är så jag försöker hålla intresset vid liv.
Isak har läst meänkieli i nästan två år och har kommit så långt att han i sin tur lär ut en del ord till sina klasskompisar.
-Men visst är det en kamp för honom att greppa hela meningar när jag försöker prata med honom.
Kristers tröst blir då att förklara att det var precis så han själv hade det som liten, att det går att snappa upp ord här och där för att i alla fall greppa ämnet.
Isaks faster som bor i Kiruna brukar också prata meänkieli med Isak när han hälsar på henne 1-2 gånger per år.
En av läroböckerna som används under Isaks lektioner: systrarna Nylunds Meänkieli.
Ansvar att hålla liv i språket
Krister märker att allt fler ur den äldre generationen faller ifrån, personer i hans närhet som ledigt uttryckt sig på meänkieli.
– Då måste vi andra ta över och hålla det vid liv. Vi har ett ansvar där.
Isak har modersmålsundervisning 40 minuter i veckan.
– Det är bättre än inget men ändå alldeles för lite.
I Gubbängsskolan i Stockholm, där sonen gick först, var det trögt att få till undervisning i början på grund av brist på lärare i meänkieli. Krister är själv IT-samordnare och jobbar dagligen med tekniska hjälpmedel på Saco och anser att det borde gå att köra utbildning på distans.
– Skolan kan inte komma undan med att skylla på brist på lärare för hela Tornedalen är ju fullt med kunnigt folk.
Han ser stora möjligheter med distansutbildning via till exempel webbkameror och skype.
Ett annat sätt att få fart på undervisningen skulle kunna vara högre lön för pedagoger med kunskap i minoritetsspråk.
Susanne Redebo
