SONY DSC
Jarhois hade en gång 500 invånare. Idag är de bofasta nere i cirka 50. Foto: Eva Sollén
En bok om vackra Jarhois för tornedalingar i förskingringen har precis släppts. Gunvor Wirtala står som författare tillsammans med kusinerna Ingvar och Bernhard Uusitalo.
–Vi vill ge byn en bok som innehåller all kärlek vi känner för den, säger 80-åriga Gunvor.
Sedan många år bor författaren i Umeå men hon vistas i sitt barndomshem i Jarhois flera veckor varje sommar. Hon är en typisk flyttfågel som återvänder år efter år.
– Ju längre tid jag är borta, desto tydligare blir det hur vackert det är där på somrarna.
– Våra barn och barnbarn vet ju inget om allt det som skett i Jarhois, därför kändes det viktigt att ge ut en bok. Den intresserar säkert många tornedalingar i förskingringen, alla som har sina rötter där uppe.
Boken speglar livet i byn och den stora arbetsgivaren Kengis bruk som på sin tid hade stort inflytande i området.
Gunvor Wirtala har fyllt 80 år och skriver nu på sin nästa bok som ska handla om döden. Foto: Privat
På omslaget till ”Vår hembygd i vackra Tornedalen” syns de första gårdarna i Jarhois.
Var först med elektriciteten
Läsaren får följa med på en historisk odyssé varvat med personliga intervjuer med byakändisar som Edvin Kemi och Nanna Anttila. Få vet nog att Jarhois var en av få byar som fick elektricitet samtidigt med Stockholm 1914. Det berodde på Kengis bruk som lät uppföra en mjölkvarn i byn.
En annan minnesvärd milstolpe i historien är påskskidtävlingarna då världseliten kom till lilla Jarhois. Assar Rönnlund, Sixten Jernberg och finska elitskidåkare såg till att alltid ställa upp i Jarka IF:s tävling. Vissa år drogs 6 000 personer till området vilket förstås var en utmaning för en by med 500 bofasta.
– Det här fostrade många duktiga skidåkare, en av dem är ju Ida Ingemarsdotter vars pappa kommer från Jarhois.
Vackra Jarhois sett genom Eva Solléns kameralins
Byggde bastun först
Edvin Kemis berättelse vill Gunvor särskilt lyfta fram. Han ger bland annat en bild av hur man byggde sina gårdar i Tornedalen.
– Folk började alltid med bastun där de bodde under tiden de uppförde ladugård och stall. Sist byggdes boningshuset.
Edvin berättar också om myrslåtter liksom om flottningsarbete på Torne älv där flottarna kunde vara 100 meter långa. Bild från den sista flottningen 1971 finns i boken. När den upphörde skickades timret löst ner för Muonio och Torne älvar.
Boken beskriver tjärbränning, tegelbränning, renskötsel, islossning, laestadianismen och korpelarörelsen. Flera människoöden återges om arbetsamma tornedalingar och folk som berättar om upplevelser från Finska vinterkriget.
Den prisbelönta fotografen Eva Sollén från Luleå står för flertalet av bilderna i boken som består av 180 sidor och kan beställas via [email protected]
