Dennis Kalla sjunger som en älva, men det gör ont ändå, tycker en recensent om musikern från Pajala och Kiruna. Foto: Oleg Samoilov.
Norrbottens nya pophopp Dennis Kalla ger sig in i debatten om Kulturskolans framtid i Pajala. Tack vare en fri musikalisk uppfostran i hembyn har Dennis gått långt. Här berättar han om protestbrev, musikdrömmar och sin bipolära sjukdom.
22-åriga Dennis Kalla från Pajala (och Kiruna) solodebuterade för två år sedan med singeln On my skin. Sedan dess har han turnerat med Kristian Anttila och varit på äventyr i USA. Kanske har du hört honom? Om inte rekommenderar jag dig att leta upp Crack your skull på nätet.
Singeln Change your mind bär Dennis signum och rankades som bästa singeln från Norrbotten 2015.
På musikerns hemsida står: ”Dennis Kalla är välskrivna popballader med trasiga gitarrer, stora synthar och texter som skär i hjärtat. … Han har på kort tid byggt upp ett rykte som en karismatisk och impulsiv artist som ständigt utmanar sig själv som publiken.”
Maniska toppar och djupa dalar
Dennis har precis rullat igång sin karriär igen efter att ha varit sjukskriven under hösten. Han säger att han får ta det lugnt så han inte hamnar i samma situation igen. Dennis är bipolär och berättar att sjukdomen innebär att maniska toppar följs av djupa dalar. Nu tar han mediciner för att få en mer jämn kurva, men när det var som värst jobbade han maniskt med musik utan att koppla av.
Största problemet med att ha diagnosen bipolär, i alla fall för Dennis, har varit social fobi och problem med minnet.
Han tycker det är synd att psykiska sjukdomar omgärdas med så mycket hysch-hysch. I Tornedalen finns dessutom en machokultur som är stark och det för det ännu svårare att vara öppen med det säger han.
Den lovande musikern bodde i Pajala fram till 12-13-årsåldern och flyttade sedan till Kiruna.
-Om det inte varit för en bra Kulturskola i Pajala så hade jag inte varit där jag är idag. Det fanns en frihet där jag kunde göra vad jag ville. Och det viktiga var inte att hålla gitarren rätt utan glädje i musiken.
Läraren Rolf Digervall introducerade rockmusiken i Dennis liv och såg att han hade ett alldeles eget uttryck.
Musikern Dennis Kalla är bipolär och jobbar för att komma tillrätta med sina maniska arbetsperioder. Foto: Privat
Skriver allt själv
En recensent beskriver stilen: ”Dennis är helt magisk live. Som att bli slagen i mellangärdet av en älva. Sjunger som en ängel men det gör ont ändå.”
-Att vara genuin har varit mitt rättesnöre. Jag blir en förstärkt person av mig själv när jag kliver upp på scen.
Han skriver alla sina låtar själv. Om kärlek, smärta och livet.
-Jag skriver väldigt mycket men det är få grejer jag använder. Jag vill hålla hög kvalitet, det finns ingen anledning att släppa låtar hela tiden.
Dennis har precis avslutat en släppturné med sina senaste låtar, nu blir det vila fram till augusti. Målet är att må bra och få balans i livet.
Någon musikstil som går bort?
-Metal – alltså snabb och skrikig hårdrock. Det har jag svårt för.
Vad gillar du mest med ditt jobb?
-Utmaningarna, att jag måste tänka mycket. Baksidan är att jag aldrig stänger av. När jag inte jobbar med en spelning eller skriver låtar så finns det ändå i mitt huvud hela tiden.
När det blir för mycket går du över till dataspelet Pokemón?
-Ja, (skratt) det är mitt andra intresse. En sån där gammal gameboy från 90-talet.
Är det en fördel att som musiker komma från norra Sverige?
-Ja, man blir intressantare. Folk har ofta inte hört om norra Sverige, det föder nyfikenhet.
Dennis mission har blivit att förklara att det inte är någon skillnad på människor i olika delar av landet.
-Enda skillnaden är ju att vi växer upp i olika miljöer.
-Människor i södra Sverige vet ofta ingenting om hur det är här uppe. De antar saker och ger oss etiketter: de säger att ”ni norrlänningar är charmiga och tystlåtna …” Något som likaväl skulle kunna passa in på folk från Bohuslän eller Värmland.
