Mona Mörtlund. Foto: Anna Lintzén
Författaren Mona Mörtlund ger ut en ny diktsamling där hon blickar både utåt och inåt samtidigt. Hon skriver allt från drama till dikter, barnböcker och filmmanus.
– Dikterna återvänder jag alltid till, säger Mona som har rötterna i Kangos. Min kärna i skrivandet finns i poesin.
”I sina dikter väljer Mona Mörtlund varsamt sina ord. Det ger dikterna såväl sinnlighet som en musikalisk ton” står det i en beskrivande text om det senaste verket som släpptes i september i år.
Hur skulle du själv beskriva din fjärde diktsamling ”Vid fjärden”?
– Det är betraktelser om livet. Jag har fyllt 65 och när man blir äldre så får man tankar om vad som är viktigt i livet och vad man vill prioritera. Men man får också ta många avsked från vänner och släktingar som går bort och jag har haft mycket tankar om vad livet går ut på. Jag skriver ganska mycket om relationer och om människor jag mött och som betytt mycket för mig.
– Dikter kommer ofta till mig när jag är i rörelse och jag har promenerat mycket vid fjärdarna här i Luleå där jag bor. Jag skriver i diktsamlingen om både nutid och dåtid, betraktelser från livets början till dess slut, och om den livsglädje som barnen har i sig och som är viktig att bejaka.
Du känner dig hemma i Luleå men även i Kangos där du har dina rötter?
– Kangos är en viktig plats för mig. Jag har bott där i nästan 40 år sammanlagt och jag har alltid återvänt till min barndomsby. Det var en fin plats att växa upp på. Överhuvudtaget har jag mycket fina minne från Tornedalen och de människor jag mött, det finns så mycket humor mellan oss. Vi skrattar mycket.
Mona äger en enkel sommarstuga i Kangos vid Lainioälven, en stuga som hon har tillsammans med sina systrar. Varje sommar är hon där några veckor.
Din första diktsamling kom ut 2001. Har ditt skrivande förändrats över tid?
– Det är svårt att se det själv. Diktskrivandet är speciellt, det är svårt för orden är så nakna. De är mina tankar. Ibland måste man ställa in sig på en speciell frekvens för att skriva dem, det är en process där man både ser utåt och inåt samtidigt, säger Mona och fortsätter:
– Jag är så glad för att Peo Rask på Black Island Books varit mitt bollplank och att Joachim Karkea ville göra omslaget, jag tycker verkligen om Joachims konst. Han kommer förresten från grannbyn därhemma. Jag gillar mycket att läsa dikter högt för andra, vi människor är så lika i våra upplevelser och vi är viktiga för varandra.
Ett smakprov från boken:
Sent omsider insikten
Det är för att du finns
och säger mitt namn
som också jag finns
Om och om igen
skapar vi varandra
Du har inte skrivit något på meänkieli den här gången?
– I andra sammanhang har jag skrivit på meänkieli men inte nu. Jag planerar inte vilket språk jag ska skriva på men jag har märkt att dikter som kommer till mig oftast kommer på svenska. Jag känner inga motsättningar mellan språken utan båda är en del av mitt liv.
Skiljer sig dina dikter på meänkieli från dem på svenska?
– Kanske att de flesta dikter jag skrivit på meänkieli har handlat om språket och den sorg jag känt över hur det gått till i Tornedalen med försvenskningsprocessen.
Senare i höst kommer två barnböcker ut av Lumio förlag av Mona på både meänkieli och svenska. Det är berättelser som Sveriges radio beställt till något som kallas ”Magiska skrinet”. Böckerna handlar om en flicka som heter Minna och illustrationer står Maria Gustavsson för. De ljudsattes för några år sedan och nu är det alltså dags att se dem i tryckt form.
– Barnböcker är roliga att skriva. De knyter ihop mina yrken, jag har ju i många år jobbat som förskollärare. Jag har också ganska mycket minnen från hur det var när jag var barn, det är som att glänta på en dörr till sin egen uppväxt när jag skriver för dem.
Mona säger att när det gäller meänkieli finns det ganska mycket litteratur för barn men nästan inget för ungdomar och unga vuxna.
– Katastrofalt lite skulle jag säga och samma sak gäller litteratur för vuxna.
Hon drömmer om att översätta sina egna diktsamlingar till meänkieli och läsa in dem som ljudböcker. Målgruppen är vuxna.
– Ljudböcker är bra för det finns fortfarande många som tycker det är jobbigt att läsa meänkieli, då är det lättare att lyssna.
Region Norrbotten har gett ekonomiskt stöd till utgivningen av ”Vid fjärden” och boken finns att beställa från bland annat Adlibris, Bokus och Akademibokhandeln.
Susanne Redebo
Fotnot: Mona Mörtlund var en av initiativtagarna till bildandet av Svenska Tornedalingars Riksförbund – Tornionlaaksolaiset 1981 och var också förbundets första ordförande.
