Björn Ylipää känner sig fängslad i sin exil i Skåne dit hans jobb drivit honom. – Jag längtar hem varje dag. Foto: Janus Langhorn
Förra pizzabagaren från Pajala, Björn Ylipää, längtar hem. Det är en anledning till att mannen som skräddarsyr mat- och konstupplevelser för företag i Europa nu kommer ut med boken Smak av norrsken.
– Jag såg inte norrskenet när jag bodde där uppe, nu gråter jag efter det, säger Björn.
54-årige Björn är matkreatör och lyfter fram Tornedalen i det mesta han gör. Hans företag i skånska Löddeköpinge heter Måltidsvision – Storytelling by food och har som affärsidé att smaksätta upplevelser, produkter, musik, miljöengagemang… Ja, vad som helst. Han har smaksatt Volvo på event i Malmö, klimatfrågor på svenska ambassaden i Washington och Bo Kaspers musik under musiksläpp i Stockholm. På svenska kulturhuset i Paris lät han servera älgköttsoppa över öppen eld till tonerna av riksspelmannen Fredrik Hangasjärvis dragspel. Björns bakgrund är skogsarbetarens. Efter det blev det krögare i Pajala fram till 1997 innan flytt till Restauranghögskolan i Grythyttan. Där skedde mötet mellan två kulturer. I Värmland upptäckte han att han hade andra smakassociationer än kurskamraterna. Krusbär och fläderblom fanns till exempel inte i hans begreppsvärld. Istället blev det doftminnen hemifrån som han gick igång på. Rök från öppen eld på isen, doft från myrar och trängsel av surrande mygg.
Renar i leopardmönster på svenska ambassaden i Washington (designade av haparandabon Jim Forsberg) under en klimat- och miljöutställning. Foto: Måltidsvision
Längtar hem varje dag
Det är just dessa doftminnen från 1970-talets Pajala som utgör grunden för boken Smak av norrsken som kommer ut i oktober. Röda tråden är hemlängtan.
– Jag längtar hem varje dag. I boken analyserar jag vad denna längtan egentligen består i. En längtan efter barndomen, vänner, naturen …? Jag vet inte.
Boken börjar med att en fullvuxen Björn åker till sitt torp i Lovikka, lägger sig i snön och väntar på norrskenet för att hitta smaken av det.
– Då tänker jag att vad f-n håller jag på med? Jag borde skaffa mig ett riktigt jobb.
För Björn har ofta mött uppfattningen att det inte är något värde i att driva företag utifrån upplevelser och turism.
Flyktingström med minnen
Björn sätter doft- och smakminnen även i ett större sammanhang i boken och nämner flyktingströmmen i världen. Många av oss reser genom våra liv med minnen från andra tider och platser. I boken bjuds läsarna in till resan genom recept norrifrån med till exempel Dopp i kopp i ny tappning (med fänkål och vitlök). Bakom det receptet står en stockholmare.
– Kanske är det så att vi måste åka iväg för att utveckling ska ske? Själv såg jag inte norrskenet när jag bodde där uppe, nu gråter jag efter det. När man flyttar så längtar man plötsligt efter grejer som man tidigare inte värdesatte alls.
– På senare tid har jag också börjat längta efter myrar. Helt jäkla tokigt, egentligen.
Björn återvänder till Tornedalen sex till åtta gånger per år, både i jobbet och privat. Höstens älgjakter är något han inte missar.
Ostknivar i skogsmiljö på Möbelmässan i Milano 2003, Svensk form. Foto: Måltidsvision
Skatter i Tornedalen
Efter Pajalasonens många kontakter i företagsvärlden ser han ett sug efter kulturen i norr.
– Det finns en mystik och nyfikenhet på oss där uppe. Och vi själva är så jäkla dåliga på att marknadsföra det. Vi fattar inte vilka skatter vi sitter på, det finns oändligt mycket att göra inom det området.
Björn kallar sig gärna norrlandsambassadör. Det är hans mission att fånga glesbygd, inlandsproblem och det småskaliga mathantverket.
– Vi är tusenkonstnärer i Tornedalen, något vi ska vara stolta över.
Boken Smak av norrsken kommer ut i oktober och finns bland annat på Adlibris förutom på hemsidan www.måltidsvision.se
Vacker smärta visar laxens vandring uppför Torne älv. Foto: Janus Langhorn
