Jeanette och Johannes Jacobsson väver in så mycket meänkieli i vardagen som möjligt för barnens skull. Foto: Privat
Jeanette och Johannes Jacobsson väver in så mycket meänkieli i vardagen som möjligt för barnens skull. Foto: Privat
– Det är en snårig väg att gå. Många ger nog upp för mindre, säger Johannes Jacobsson, 36, som kämpar för att sonen ska få modersmålsundervisning i sin förskola i Stockholm.
Vi får kontakt med varann första gången våren 2021 när Johannes söker hjälp för att få sonen att lära sig meänkieli. Sonen är fyra år och går på en privat förskola i centrala Stockholm.
Varken Johannes eller hans sambo Jeanette talar meänkieli flytande, men Johannes har rötterna i Kiruna/Lainio och vill att barnen ska få med sig kulturen från början. Det fick han själv inte lära sig som liten på grund av att hans pappa förhindrades att prata språket i skolan i Kiruna.
– Problemet som jag ser det är att lagen inom minoritetslagstiftningen är baserad framför allt på skolan. Vi med barn på förskola hamnar mellan stolarna. Du har rätt till uppmärksamhet och stimulans i förskolan men verksamheten måste inte tillhandahålla en lärare.
Närvarande språk
Johannes pappa är uppväxt i Kiruna och talar meänkieli, han flyttade därifrån som 18-åring. Tornedalen och Malmfälten har alltid varit närvarande i Johannes liv. Somrar och lov har han vistats i norr och kulturen och språket finns i vardagen tack vare släkt i Stockholm.
Johannes sambo Jeanette har rötterna i södra Sverige och båda vill att de sönerna (4 år och 1 år gamla) ska lära sig meänkieli. Föräldrarna har därför gått konversationskurser i språket för att kunna stötta barnen.
– Vi försöker prata det så mycket det går här hemma. Även om det bara blir några ord eller meningar här och där.
Johannes drivs av att nyttja den rätt som barnen har till sitt ursprung.
– Det är ju fantastiskt om de kan få tillgång till det som jag inte fick när jag växte upp.
Johannes tog i våras kontakt med Utbildningsförvaltningen i Stockholm, som har en avdelning för nationella minoriteter, för att få en uppfattning om vilka språkliga rättigheter sonen hade på förskolan. Han ringde också runt till förskolor i Tornedalen för att få tips på material med mera.
Privat regi ställer till det
Johannes letade själv upp en lärare i meänkieli som skulle kunna tänka sig att komma till sonens förskola. Nästa steg var att få med den privatägda förskolan på tåget.
– Det är här utmaningen finns. Vi valde en fantastisk förskola och uppdraget att ge pedagogiskt stöd på meänkieli borde gälla alla förskolor, både i kommunal och privat regi, och innefatta att ta in någon som kan språket. Problemet är också att det inte är tydligt angivet i minoritetslagstiftningen att förskolebarn har rätt till en minoritetsspråkslärare.
Hur ser läget ut idag? Johannes har haft möte med rektor och personal på förskolan och de är positiva till att ta in meänkieli och den tornedalska kulturen i pedagogiken.
– De håller på att utarbeta en plan och tyvärr tar det väldigt lång tid. Det är frustrerande för oss som föräldrar, vår son blir äldre och äldre, men vi får lita på processens gång.
Johannes säger att han inte vill hänga ut en enskild förskola utan bara ge en bild av hur svårt det kan vara i en förvaltningskommun för meänkieli att få hjälp med något som man lagmässigt har rätt till.
– Jag tror ändå på en lösning. Alla vill hjälpa oss, även förskolan. Jag tycker själv att man skulle kunna göra det enkelt för sig och anlita en lärare en timme i veckan, eller få digital undervisning en stund i veckan. Detta skulle kunna var en del i den vardagliga Men just nu har vi en situation där en av förskolans pedagoger, utan någon förkunskap i varken meänkieli eller finska, ska lära sig sånger och ord på meänkieli på egen hand.
Hur kan det bli som i Johannes fall och var finns hjälpen?
Anita Fagervall är samordnare för nationella minoriteter på Utbildningsförvaltningen, Stockholms stad. Hennes uppgift är bland annat att informera skolor och förskolor om minoritetslagen, dess politik och människors rättigheter från förskola upp till gymnasiet.
Från 2019 har läroplanen för förskolorna uppdaterats och synliggjort rättigheterna hos de nationella minoriteterna bättre. Det handlar om barnens rätt att utvecklas i sitt språk och i sin kulturella identitet.
Stockholm som kommun ingår som förvaltningsområde för meänkieli, samiska och finska. Utbildningsförvaltningen i Stockholm stad är huvudman för de kommunala skolorna. I staden finns fristående enheter som till exempel fristående förskolor med annan huvudman än stadens kommunala enheter.
– Kommunen ingår som förvaltningsområde för finska, meänkieli och samiska vilket innebär utökade rättigheter för de nationella minoriteterna inom dessa minoritetsspråk. Fristående enheter har en annan huvudman och ingår inte i förvaltningsområdet eftersom det är kommunen som anslutits till och ingår som förvaltningsområde för dessa minoritetsspråk, säger Anita.
– Det är viktigt och bör betonas att varje huvudman har en skyldighet att följa minoritetslagen och skollagen liksom förskolans läroplan. Om det inte fungerar så går det att vända sig till Skolinspektionen som har tillsynsplikt.
Anita betonar vikten av att föräldrarna för en dialog med förskolan om hur personalen kan hjälpa till.
– Med dialog når man framgång.
– En utmaning i Stockholms stad är att få tag på utbildad personal som kan något av de nationella minoritetsspråken, förutom i finska där vi har flera kommunala förskolor.
Hur kan stöttningen se ut från förskolors sida?
– Det finns många sätt och det viktigaste är att förskolan och vårdnadshavare har en dialog för att gemensamt och på bästa sätt stimulera barnets språkutveckling och kulturella identitet. Förskolan kan skapa en lärmiljö där den nationella minoritetskulturen och minoritetsspråken blir synliga genom att till exempel ha böcker på minoritetsspråk, läsa/lyssna på sagor, hänga upp flaggor, beskriva olika ord på minoritetsspråk eller bjuda in eller lyssna till någon som talar språket.
Anita säger att det som är viktigt överlag idag är att informera och sprida kunskap om de nationella minoriteterna, för att alla ska känna till rättigheterna i den förstärkta lagen.
Susanne Redebo
