En del av personalen på Länsmansgården i Övertorneå. Stående från vänster Kati Vedestig, Mumena Alisada, Ani Mäki och Anne Pasma. Sittande: Berit Lindberg, Inger Lejon och Maj-Britt Funck.
Det är viktigt att kunna meänkieli när man jobbar inom äldreomsorgen i Tornedalen.
-Ingen av våra boende är helt svenskspråkig, säger undersköterskan Inger Lejon på Länsmansgården i Övertorneå.
Vi träffas under en fikarast på äldreboendet som ligger ett stenkast från kommunhuset. Idag bor 15 personer på hemmet och sex undersköterskor har samlats runt kaffebordet. Allihop växlar ledigt mellan meänkieli och svenska utan att tänka på det.
-Fördelen med att kunna meänkieli är att du når fram till de äldre på ett annat sätt än om du bara kan svenska, säger Berit Lindberg.På Länsmansgården kan alla som tillhör den äldre ordinarie personalen meänkieli, sämre ställt är det med den yngre generationens språkkunskaper.
Att prata med de äldre på deras känslospråk är viktigt, framhåller de. Samtidigt märker de att skillnaden mellan finska och meänkieli är rätt stor. Det uppdagas inte minst när anhöriga från Finland kommer på besök.
-De kan inte alls eller mycket lite, säger Ani Mäki. Ibland säger de att de inte vill gå in till vissa av brukarna eftersom de inte behärskar deras språk. Framför allt uppstår situationen om det är krävande personer som behöver hjälp. Det finns också risk för att en del av de boende lättare blir aggressiva om personalen inte kan språket.
Svårt att prata
Idag finns inga krav på att personer som anställs inom äldreomsorgen i Övertorneå ska kunna meänkieli eller finska. Däremot finns krav på att finsktalande ska kunna svenska.
Berit Lindberg är uppväxt i Kuivakangas, hon pratade aldrig meänkieli som liten och flyttade tidigt från gränsen innan hon återvände när hon var 35 år.
-Först som vuxen började jag prata meänkieli även om jag alltid förstått språket.
I början tyckte hon det var svårt att prata.
-Alldeles i början använde jag det bara tillsammans med de boende, jag ville inte att personalen skulle höra mig.
Berit tror att meänkielin så småningom tappar mark på äldreboenden i Tornedalen eftersom yngre generationer är så inriktade på svenska.
Ani Mäki är inte lika säker.
-Många kvinnor från Finland flyttar ju till Tornedalen, även tjejer från andra sidan älven. Och de pratar ju meänkieli, säger Ani.Själv är hon ett exempel på det, Ani var runt 30 år när hon kom till Sverige 1989 på grund av kärleken.
Ani anser att det är de inflyttade finska kvinnorna som håller liv i meänkielin.
På Länsmansgården finns en ordbok på meänkieli som undersköterskan Ani Mäki visar upp.
Hamnar utanför
Berit Lindberg berättar att det finns risk att boende som inte behärskar meänkieli hamnar utanför gemenskapen. Det finns exempel på det på andra håll i Tornedalen där personer valt boende i Överkalix av rädsla för att inte kunna kommunicera.
Samtidigt påpekar undersköterskorna att personalen växlar ledigt mellan två språk hela tiden. Det är en fördel för alla, både för svensk- och finsktalande.
-Folk utifrån blir fascinerade över hur vi pratar, säger Inger Lejon. Hittar vi inte ett ord på finska så tar vi det på svenska och så fortsätter vi prata.
Maj-Britt Funck lärde sig meänkieli när hon var 19 år och började jobba inom äldreomsorgen. Själv tycker hon inte att hon kan meänkieli så bra, men att det funkar.
-Men så här är det också, säger Maj-Britt. Du måste kunna språket när du jobbar här, annars får du aldrig till en kommunikation med de boende.
Nysvenskar inom vården
På Länsmansgården jobbar en kvinna från Sudan som lärt sig glosor på meänkieli. Ord som sitt, mjölk, mat och kaffe använder hon dagligen.
-Det är bra gjort av henne, säger Kati Vedestig. Nysvenskar har nog inte lika lätt att jobba hos oss jämfört med i södra Sverige.
-Men tänk när våra nysvenskar om 30 år hamnar inom äldrevården och tappar sin svenska. De har bara det gamla språket kvar, kanske arabiska. Då blir det verkligen bekymmer, funderar Kati.
Fotnot: Våra undersköterskor i artikeln ovan dyker upp längre fram i en artikel där de får svara på hur de ser på meänkieli. Är det ett språk och kommer det att överleva?
