Hanna Aili. Foto: Privat
Meänkieli börjar bli populärt och upplevs som spännande hos unga. Men för att språket ska överleva krävs att den yngre generationen hittar meningen med varför den ska lära sig det. Det kommer fram i en universitetsstudie som Hanna Aili står bakom.
25-åriga Hanna har under hösten jobbat med en antropologisk studie vid Göteborgs universitet som hon döpt till ”Meänkieli – från mossigt till coolt”.
Syftet var att undersöka meänkielis ställning bland unga vuxna i Tornedalen.
Hanna intervjuade sex tornedalingar från Övertorneå: fyra ”vanliga” invånare mellan 20 och 30 år och två aktiva meänkieliförespråkare (Met Nuorets vice ordförande Johanna Sirkka och radioprofilen Ida Brännström).
Även om studien är liten, 15 poäng, ger den en intressant inblick i meänkielis ställning.
Språket förändras
-Det viktigaste jag fått med mig från studien är att meänkieli börjar bli populär och upplevs som spännande hos unga. Men för att revitaliseringen ska lyckas krävs att de själva definierar varför det är viktigt att kunna det.
Här behövs en rörelse motsvarande den som Met Nuoret håller på med, att knyta den tornedalska kulturen till ett historiskt perspektiv.
-Jag tycker också man ska se meänkieli som en föränderlig process där varje generation sätter sin prägel på den.
I uppsatsen kommer det fram att Hannas generation inte upplevt statens förtryck av språket på det sätt som äldre personer gjort. Därför bör fokus flyttas från förlusten av ett språk till vinsten med att lära sig ett.
-Vi lever i en tid där allt är föränderligt, då värderas rötter, trygghet och en stark identitet väldigt högt. I det har meänkieli och Tornedalen mycket att hämta.
Flera grillkvällar i Övertorneå ledde fram till Hanna Ailis kandidatuppsats om meänkieli. Foto: Privat
Jakt, skog och renskötsel
Meänkieli är hårt knuten till vissa näringar: jakt, skog och renskötsel. I studien berättar en av tjejerna att hon som älgjägare kände sig bortkommen i skogen av en särskild anledning. När nyheten spreds mellan jakttornen om att en älg fällts fattade hon först inte vad som hänt – eftersom larmet gick ut på meänkieli. Den händelsen motiverade henne till att lära sig språket.
Men det finns även andra anledningar till att vara öppen för meänkieli:
-Att förstå sin egen bakgrund och varför tornedalingarna är en minoritetsgrupp är jätteviktigt för då kopplas historien ihop med språket.
Hanna säger att allt fler unga börjat intressera sig för sitt minoritetsspråk.
-Det har skett en attitydförändring, de unga är tydliga med att de inte skäms för språket.
Det märks inte minst i sociala medier där de gärna uttrycker sig på gränsspråket. Där läggs heller ingen stor möda på att uttrycka sig ”rätt” enligt en standardiseringsmodell.
Viktigt att inte skuldbelägga
Just denna standardisering kan verka hämmande, i alla fall när så kallade meänkieliaktivister ger sig själva tolkningsföreträde. I Hannas studie berättas om några få ur den äldre generationen som sätter gränser för språket och därmed stänger ute många.
-Det är jätteviktigt att inte skuldbelägga någon utan låta språket vara föränderligt. Då kan det komma fram en ny meänkieli som stärker den tornedalska identiteten.
Hanna är medveten om att det inte är okomplicerat att prata om standardisering av ett språk. I meänkieli möts två motpoler med olika åsikter: statens krav på regler och majoritetssamhällets mer öppna tolkning.
-Kanske måste ändå språket standardiseras för att få upphöjd status? funderar hon.
Fotnot: Hanna är uppväxt i Arboga men har vistats på skollov hos sin pappa Bengt Aili i Övertorneå, som för övrigt är en av deltagarna i SVT:s serie Bastubaletten.
