Göran Saari hissade Meänflaku och sjöng Tornedalssången under Tornedalingarnas dag i Strängnäs. Här uppträder han för pensionärer i Mariefred en augustidag 2020. Foto: Susanne Redebo
Flyttlassen med tornedalingar har rullat söderut under många år. Göran Saari, 71, lämnade Muodoslompolo som 16-åring. Här reflekterar han över sitt liv där mottot varit ”Jag har aldrig varit starkare än idag.”
Vems är du?
-Gustav och Siiri Saaris pojke hade det hetat om jag hade vuxit upp hos dem. Men jag växte upp hos min morfar Karl Tapani och hans fru Hilma i Muodoslompolo. De var laestadianer.
-Bättre uppväxt hade jag inte kunnat få, den var lycklig men framför allt rolig. Min morfar var tusenkonstnär och spelade dragspel i sin ungdom och vi började sjunga tillsammans. Jag fick lära mig Titanic-sången med 52 verser på finska. Den tog 25 minuter att sjunga.
-Min morfar hade som devis att varje skratt förlänger livet med fem minuter.
Hemvändardagar i Muodoslompolo år 2000. Göran underhåller. Foto: Rune Larsson
Du bor i Mariefred idag. Är du uppe i Tornedalen ibland?
-Jag har inget att åka till. Men för två år sedan på midsommardagen var jag upp och spelade på restaurang Rajamaa i Muonionalusta mellan Finland och Sverige, där min pappa och farmor växte upp.
-Jag underhöll Paul Muotka, tidigare radioreporter från Pajala, när han fyllde 90 år. Det var så roligt. Då fick jag använda båda språken, det kändes befriande.
När flyttade du söderut?
-När jag var 16 år till Örnsköldsvik. Jag träffade en busschaufför från Kiruna som varnade mig för Kiruna, att jag aldrig skulle åka dit för då skulle jag hamna under jorden. Ett år senare var det precis vad som hände. Jag tillhörde fältlabbet åt LKAB under många år. Även på Astra i Södertälje under mina sista 22 år i yrkeslivet jobbade jag på labbet, där var jag beredare. Det var 34 sökande till tjänsten som krävde teknisk utbildning som jag saknade, men det visade sig vara ett jätteplus att jag jobbat åt LKAB.
Längtar du hem?
-Nej, aldrig. Jag har trivts här nere. Jag hade ju nästan all min släkt i Mälardalen redan innan jag flyttade så här nere i Stockholm och Södertälje har jag varit varje sommar och jul.
Har du haft nytta av att kunna meänkieli?
-Stor nytta. När jag jobbade som 17-åring på busstationen i Örnsköldsvik kom Vasabåtarna från Finland. Det var bara jag som kunde tolka finska till svenska. Jag blev klappad på axeln av direktörn som sa ”Men Göran, vad du kan!”
-När jag låg i lumpen och tillhörde Torne kompani pratade alla meänkieli. I USA under andra världskriget satte man ursprungsbefolkningen att kommunicera i radion så inte fienden skulle förstå. Det var likadant för oss, vi pratade meänkieli med varann och de andra förstod ingenting, det var roligt.
Hur skulle du vilja att din omgivning kom ihåg dig när du en gång är borta?
-Det jag försökt i hela mitt liv är att vara hjälpsam mot min nästa. Det är så mycket trevligare om vi är hyggliga mot varann för det finns så mycket elakheter och hat. Jag jobbade i tio år med människor i rehabsituation på Astra, och jag fightades för deras skull. Det uppdraget passade mig väldigt bra.
Göran spelar både munspel, gitarr och banjo. I ett musikförråd står en tramporgel från hans hemby. Foto: Susanne Redebo
Musiken?
-Musik har varit en stor del av mitt liv och jag spelar gitarr, banjo, munspel och orgel. Jag är med i en sångduo med Elenor Magdebrant vars pappa kommer från Kalix. Vi ha spelat ihop i över 25 år. Jag gillar irländsk folkmusik och har skrivit en del egna låtar med text om Tornedalen.
-Hela mitt liv har jag haft ett motto: ”Jag har aldrig varit starkare än i dag”. Jag vill inte bli en pessimistkonsult och jag tror att man orkar med mycket mer än man tror..
Berättat för Susanne Redebo
Meän kylä /Vår by
Melodi: This is your land, this is my land av Woody Guthrie. Text: Göran Saari
Publicerades av organisationen bakom Hemvändardagarna i Muodoslompolo 2000
Tämä on sinun kylä, tämä on minun kylä
Muodoslompolo synnyinpaikka.
Ja täälä puhutaan meän kieltä,
tämä on sinun ja minun kylä.
Mie muistan kläppinä täälä oli kauppoja
Alpin ja Tjäderin ja Konsumin puoji.
Ja Wenbergin limppuja meän bagari leipo,
täälä sinun ja minun kylässä.
Man började skolan, fick tala svenska,
det kändes motigt, ovant för tungan.
När tornedalsfinskan var modersmålet,
här i byn som tillhör dig och mig.
