Nils Palovaara, initiativtagare till lägret i Suaningi.
Redan 1991 hölls det första lägret i Suaningi utanför Korpilombolo för personer med funktionsvariationer. Eldsjälen Nils Palovaara var initiativtagare och jobbade på den tiden på skolan i byn.
–Vi hade först lägret på hösten, men då var det så mycket knott och annat elände så det blev på sommaren sen. Jag satsade 1000 kr ur egen ficka och byborna hjälpte till med mat och sängkläder.
Skolan ”Svangården” lades ner redan 1969. Byborna fick senare köpa skolan för en krona och tog över driften och underhållet. Länge fanns en vävstuga i bygganden som Nils hjälpte till att sköta. Lagom till att lägret startade var skolan färdigrenoverad.
–Från början kom två personer, sedan har det bara blivit fler och fler. Vi har många deltagare som återkommer varje sommar.
Som mest har lägret 50 deltagare. Den äldsta deltagaren är lika gammal som Nils själv, 78 år – övriga är i åldrarna 20 och uppåt och kommer från både finska och svenska Tornedalen, Muonio, Kolari, Pajala, Övertorneå och Överkalix. Det talas meänkieli och finska på lägret och svenska såklart för de som inte kan de andra språken.
–Vi har många aktiviteter. Skolan ligger vid en jättefin sjö, Suaninkijärvi, där vi har långgrunt och en ponton vi kan använda. Så vi badar och är ute på sjön. Varje sommar gör vi alltid en utflykt, vi har till exempel varit i Haparanda och i Jockfall. Och så har vi alltid underhållning, våra deltagare gillar musik och dans.
Lägret har också ett samarbete med parasport Pajala som varje år anordnar sportaktiviteter.
Lägret är efterlängtat för både deltagare och anhöriga eftersom många aktiviteter för personer med funktionsvariationer tar ett långt sommaruppehåll.
–De anhöriga är mycket tacksamma för lägret. Många av deltagarna har varit hemma en hel del under året och nu får de anhöriga avlastning och lite semester.
Lägret startar alltid den 13 juli och varar i 10 dagar. Bybor och tillresta pensionärer hjälper till att laga mat, hålla i aktiviteter och vara nattvakt. Byn lever upp under lägerdagarna, säger Nils som själv är född i byn, men inte längre bor kvar. De unga har flyttat ut från byn som idag har ungefär ett 20-tal boende, men meänkieli och den tornedalska kulturen är fortfarande stark i bygden.
Nästa år firar lägret 30-årsjubileum och Nils och de andra volontärerna har stora planer.
–Jag fortsätter så länge jag orkar. Nästa år vill vi bjuda in prinsessan Victoria och Daniel. Vi ska skicka en inbjudan till dem redan nu, inför 20-årsjubilieet var vi lite för sena med att bjuda in.
Karin Skoglund
