?
Tommi Slunga och servicehandläggare Ulla Niska som dagligen får tala meänkieli med besökare. Foto: Haparanda kommun
I Haparanda dominerar det finska språket framför meänkieli. Tommi Slunga, handläggare för minoritetsspråk, funderar på hur kommunen ska utveckla arbetet med meänkieli för att få större fart på det.
I vår rundringning till förvaltningskommunerna har turen kommit till gränsstaden Haparanda. Tommi Slunga har jobbat med minoritetsfrågor sedan 2008 men Haparanda blev förvaltningskommun för meänkieli och finska redan 2000 när den första lagstiftningen genomfördes.
Kommunen har en speciell språkstruktur. Här är utbytet med Finland stort och det finska språket dominerar i jämförelse med meänkieli. 35 procent av Haparandas befolkning har finskt medborgarskap. Varje år flyttar 350-400 invånare från Finland över gränsen, lika många flyttar i motsatt riktning.
Språkgräns vid Övertorneå
Den språkliga gränsen för meänkieli går några mil norrut, i höjd med Övertorneå, menar Slunga.
-I vår kommun handlar mycket om finska språket, meänkieli har inte varit så mycket på tapeten.
Förvaltningarna får nästan aldrig frågor från invånarna om att de önskar information på meänkieli eller modersmålsundervisning i språket för sina barn.
Som ett led i det funderar Tommi på hur kommunen ska kunna utveckla arbetet med att revitalisera meänkieli.
-Vi har försökt tänka till under de senaste åren tillsammans med STR-T. Det är en stor utmaning och jag är öppen för förslag.
Vissa kulturella projekt har genomförts men mer på ett marginellt plan.
Mixade språk underlättar
Även om finskan dominerar bland minoritetsspråken i Haparanda så är den utblandad med uttryck och ord på meänkieli. Att språken mixas är en fördel inom till exempel äldreomsorgen, menar Slunga. I omsorgen finns finsktalade personal och äldre som bara kan uttrycka sig på meänkieli gör sig utan problem förstådda på ”sitt” språk.
Har meänkieli någon framtid?
-Den har större chans att överleva i Pajala och Övertorneå. Vi i Haparanda skulle behöva revitaliserande åtgärder.
-Där måste vi i Haparanda få stöd från ett Språkcentra och från STR-T som intresseförening.Slunga säger att man heller inte kan påtvinga ett språk på ett folk.
-Jag tror definitivt det är möjligt att ha kvar meänkieli som kulturellt arv. För vi är alla präglade av den tornedalska kulturen även om vi inte pratar språket så mycket.
Stadsbiblioteket i Haparanda anses vara ett föredöme bland tornedalskommunerna vad gäller litteratur på meänkieli.
-Vi har satsat mycket av minoritetspengarna på inköp av litteratur, ungefär 160 000 kronor. Bibliotekschef Marita Mattsson Barsk vurmar mycket för de här frågorna. Att hitta personer som brinner för frågorna är nyckeln till allt.
