En pensionerad förskollärare från Tornedalen har hittat sin mission. Hon åker runt i länets skolor för att väcka liv i meänkielin.
-Vi måste börja med förskolebarnen, det är där den största stöten ska sättas in, säger Kerstin Tuomas Larsson.
Pajalabon Kerstin har hittat sitt kall i livet: att blåsa liv i ett språk som under lång tid haft låg status. Själv har hon heller inte gått fri från språkskammen. Under många år föraktade hon sitt ursprung och var glad över att hon gifte sig med en Larsson och därför kunde stryka det finskklingande Tuomas.
-Mina föräldrar pratade alltid svenska med oss barn och samma sak med hunden som var i köket. Men i ladugården och sinsemellan blev det finska. Till korna, hästarna och grisarna pratade de alltid finska.
Hon berättar inför barnen om svunna tider och årstider, väver ihop historia med språket och tar ofta med sig vardagsprylar. En dag i veckan försöker Kerstin träffa ”sina” barn på olika skolor från Kiruna ner till Haparanda. Under lektionstimmarna pratar hon mycket meänkieli och läser högt ur de få barnböcker som finns på språket. Den här intervjun görs på en parkeringsficka mellan Korpilombolo och Pajala via mobil. Det ger en bra bild av Kerstins liv idag då hennes kall blivit att flänga mellan olika skolor i Norrbotten för att blåsa liv i minoritetsspråket.
– Vi fick nya elever till min klass som pratade meänkieli på rasterna och jag ville inte bli sedd som högfärdig så jag började svara på finska. Men gud vad jobbigt det var!
Kerstin, som hade språköra, snappade upp meänkielin ändå även om det dröjde till tolvårsåldern innan hon vågade prata själv.
-Just nu åker jag runt med min farmors gamla potatishacka, för så här års är det dags att ta upp potatisen. Det är lättare att konkretisera språket om man har med sig något att visa.
Kerstin riktar in sig på förskolebarn eftersom det är klarlagt att ju tidigare ett språk förs in i livet, desto lättare att ta till sig.
-Det jag gör är ett sätt att förändra språkets status på, ändra attityder och värderingar. Då är det viktigt att börja med de yngsta.
I februari kommer Pippi Långstrump ut på meänkieli. Översatt av Kerstin Tuomas Larsson och Tuula Uusitalo.
Kerstin är författare också. I fjol kom hon ut med tre böcker på meänkieli – tre barnböcker och en diktsamling. Och i februari kommer Pippi Långstrump ut på meänkieli. Den har Kerstin översatt ihop med Tuula Uusitalo. I pipeline ligger också två barnböcker för de allra yngsta, knutna till Lumios förlag i Hedenäset.Tidigare i år fick Kerstin 50 000 kronor från Författarförbundet och nyligen tillkom 5 000 från Eva Heerbergers fond för att den tidigare hemspråksläraren Kerstin åker runt och missionerar i skolorna. Kerstin har ofta under sina turnéer med sina egna barnböcker på meänkieli och läser ur dem. Ennen aikhaan handlar till exempel om hur det var att leva förr i tiden och där finns många äldre ord som nästan är helt borta idag.
Räcker det med ett besök då och då för att få igång språket hos barnen?
– Naturligtvis räcker det inte med en gång i veckan men på vissa ställen pratar lärarna med barnen på meänkieli utöver det. Jag är så glad de gånger jag märker det, men det går ju inte att tvinga någon att göra det.
Vad pratar du själv för språk hemma?
-Jag och min man pratar mest meänkieli, det har blivit så med åren.
