Invigning av resursbiblioteket i Övertorneå Foto: Susanne Redebo
Den 14 oktober invigdes Sveriges nationella resursbibliotek för meänkieli under högtidliga former på Nordkalottbiblioteket i Övertorneå.
–Det här är ett jättestort steg för oss meänkielitalande, sa Tomas Mörtberg, kommunalråd i Övertorneå kommun.
Han hälsade alla välkomna och fick äran att klippa bandet i den tornedalska flaggans färger: gult blått och vitt.
–Härmed förklarar jag resursbiblioteket för meänkieli öppnat, fortsatte han och publiken applåderade.
Ett 60-tal personer deltog på invigningen som var en del av symposiet ”Boken-verktyg för politiska ambitioner” som genomfördes i samarbete med Kungliga biblioteket och Sannings och försoningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaiset. Förmiddagen fokuserade på invigningen av resursbiblioteket och på eftermiddagen fick deltagarna lära sig mer om bland annat folkhögskolans och bibliotekens roll i försvenskningsprocessen av den tornedalska minoriteten. Att koppla samman den tornedalska minoritetens historia med nutid är ett sätt att förstå varför det behövs satsningar som ett resursbibliotek för meänkieli, menar Raisa Leussu, chef för resursbiblioteket.
På symposiet berättade Raisa om uppstarten av resursbiblioteket.
–Vi började faktiskt med vad biblioteket ska heta på meänkieli och vi kom fram till Resursipipluteekki. Det finns flera alternativ och inget är rätt eller fel, men vi kom fram till att det här alternativet är det som ligger rätt i munnen.
Det nya biblioteket delar lokal med Nordkalottbiblioteket och har 2,5 heltidsanställda. Som resursbibliotek ska de stötta andra bibliotek runt om i landet med kunskap och praktisk hjälp om litteratur på meänkieli, till en början under en tvåårig etableringsfas 2021-2023.
–Vi ska samla in material på webben, bland annat med praktiska listor på litteratur, filmer och kultur. Vi har ett bokråd som diskuterar litteratur på meänkieli, men inte bara i skrift eftersom meänkieli i första hand är ett talat språk. Vi skulle vilja få in mer ljudmaterial, till exempel musik på meänkieli, fortsatte hon.
På bibliotekets hemsida ska det framöver även finnas tips på pedagogiskt material som främjar läsning och information om tornedalingarnas dag som biblioteken kan använda för att synliggöra högtidsdagen, minoriteten och litteratur på meänkieli.
Raisa berättade att personalen har besökt flera bibliotek för att se hur de arbetar.
–Vi har undersökt vilka böcker som har varit användbara, hur man ska skylta och hur biblioteken köper in litteratur. Viktigast för oss är att hålla koll på användarbehoven.
Biblioteken i sin tur har olika målgrupper att ta hänsyn till.
–Det är till exempel äldre som inte kan läsa på meänkieli men som är flytande i språket muntligt. Det är barn som ska lära sig språket, men som inte har föräldrar som talar meänkieli och unga som är intresserade av sin identitet.
En vecka efter invigningen är Raisa jättenöjd med den positiva responsen på symposiet och hon är redo för nästa steg.
–Vi är klara med renoveringen av lokalen och biblioteket invigt – nu är vi på gång på riktigt och kan fokusera på arbetet framåt.
Vad ska ni prioritera härnäst?
–Vi behöver informera om minoriteten och språket för bibliotekspersonal på landets bibliotek ännu mer. Vi har också märkt av ett stort problem, det är brist på material och särskilt på lättläst. Det är svårt för mindre språk att bli utgivna på större förlag. Vi kan inte lösa allt, men vi kan påtala problemen.
Vad hoppas du att ni har uträttat efter två år?
–Jag hoppas att vi kan bevisa att det kommer att finns ett fortsatt behov av ett resursbibliotek på meänkieli.
Karin Skoglund
