Niklas Martti. Foto: Privat
I januari i år inrättades den statliga myndigheten Institutet för mänskliga rättigheter som ligger i Lund. Syftet är att främja och skydda de mänskliga rättigheterna på nationell nivå. Niklas Martti, med rötter i Juoksengi i Övertorneå, har valts in i dess styrelse. Han bor numera i Stockholm och jobbar som internationell projektledare hos RFSL. Han är också ledamot i STR-T:s förbundsstyrelse.
– Det är superspännande att få vara med i den här processen. Tänk att få bygga upp ett institut från start, säger tornedalingen Niklas Martti som sitter med i styrelsen till nystartade Institutet för mänskliga rättigheter.
Ei se kannatte
När regeringskansliet förra sommaren ville ha in namnförslag till styrelsen nominerade STR-T:s dåvarande förbundsordförande Eva Kvist Niklas Martti.
– Jag trodde inte att nomineringen skulle leda ända fram, säger Niklas. Man är väl typiskt tornedalsk så där, tror inte riktigt på sig själv, ei se kannatte … Jag såg ju mig själv som en pikku pottu (”liten potatis”) i sammanhanget.
– I höstas fick jag så beskedet att jag valts in i styrelsen, det kändes väldigt häftigt.
Institutets styrelse har utsett Anders Kompass till vikarierande direktör.
Det nya institutet ska följa, undersöka och rapportera om hur de mänskliga rättigheterna respekteras och förverkligas i Sverige. Det ska också lämna förslag till regeringen om vad som behövs för att säkerställa de mänskliga rättigheterna. Institutet ska däremot inte pröva enskilda klagomål om kränkningar av de mänskliga rättigheterna, men enskilda kan såklart tipsa kring frågor att kika närmare på.
Danmark, Finland och Norge har redan den här typen av funktioner på plats.
– Det är en fördel för oss för då kan vi lära oss av hur de gjort, men även undvika vissa fallgropar.
Anställer nyckelpersoner
– Mycket av institutets arbete handlar just nu om att starta igång verksamheten, så att vi kan anställa nyckelpersoner. Fokus har varit att få på plats olika stödfunktioner, men även börja anställa utredare.
Rekryteringen pågår nu och fortsätter året ut och in i 2023.
– Den processen måste få ta tid för att säkerställa att det blir rätt personer på rätt plats och att vi får den kompetens som behövs.
Styrelsen består av två ledamöter från de akademiska världen, två från den juridiska sidan och tre från civilsamhället med verksamhet inom mänskliga rättigheter. Det är den tredje kategorin Niklas representerar.
– Det är klart att jag undrat vad jag kan bidra med, och jag har brottats med en del mindervärdeskomplex som jag tänker har koppling till det förtryck som vår minoritet varit utsatt för. Men nu ser jag att jag är en del av en styrelse där vi alla kompletterar med värdefulla erfarenheter och kunskaper från olika håll, som kollektivt för verksamheten framåt.
Regeringen lägger sig inte i
Niklas förklarar att uppdraget som institutet fått är unikt såtillvida att regeringen inte ska lägga sig i den löpande verksamheten. Myndigheten ska utföra ett oberoende arbete som bland annat går ut på att granska makthavare och synliggöra kränkningar mot mänskliga rättigheter i Sverige. En årlig rapport till regeringen om olika rättighetsområden och hur situationen ser ut idag ska också lämnas.
– Tanken är att vårt arbete ska vara ett hjälpmedel för att Sverige ska bli bättre på mänskliga rättighetsfrågor.
HBTQI-frågor, diskriminering i olika former, rättigheten att tala sitt modersmål, hälsofrågor, kvinnors rättigheter… Ämnena som institutet omfattar har en stor bredd.
Ett speciellt råd tillsätts inom kort av institutet, rådet ska bestå av representanter från civilsamhället och omfatta minst tio ledamöter.
– Nu gäller det att hitta formen för rådet. Det ska kunna bistå med kommentarer och stöd för att institutet ska göra så bra arbete som möjligt och göra bra prioriteringar.
Det är för tidigt att redan nu säga vilka specifika frågor som kommer att tas upp framöver, menar Niklas.
Niklas förordnande i styrelsen sträcker sig över tre år.
– Mitt nya uppdrag ger verkligen energi. Jag tycker också att det är superkul att vi som är tornedalingar, kväner och lantalaiset blir mer synliga på olika plan i samhället