Helena Ruotsala från Åbo universitet har forskat om gränsen Haparanda/Torneå sedan 2010. Foto: Privat
Etnologen Helena Ruotsala vid Åbo universitet har forskat om gränsmänniskor i Torneå/Haparanda och kommit fram till att de är tolerantare än andra eftersom de är vana vid nya möten.
Professor Helena Ruotsala besökte nyligen STR-T:s lokalavdelning Tornedalingar i Stockholm för att berätta om sin forskning som pågått sedan 2010. Inriktningen har varit att ta reda på hur vardagslivet ser ut vid gränsen Torneå-Haparanda och gränsmänniskornas identitet.
Helena kallar gränsfolket för regionauter. En regionaut lär sig nyttja de olika länderna till sin egen fördel. En regionaut kan var en pendlare, turist, skolelev eller löntagare som lever sitt liv på bägge sidor.
Här återges en del av forskningen som bygger på intervjuer med 60 personer i Torneå/Haparanda.
Byråkraternas drömmar
Gränsfolket har levt ett transnationellt liv ända sedan gränsen drogs 1809. Olika nätverk har bildats mellan individer, familjer, släkter, företag och organisationer.
– På bägge sidor om gränsen finns i dag byråkrater och politiker som planerar för en gemensam stadskärna med samordnande funktioner. En del av de intervjuade tycker det är en utopi, andra ser det som en realistisk målsättning.
-Stora investeringar och samarbetsprojekt såsom Barents center har skapats av lokala individuella krafter. Myndigheter och politiker har kommit in i bilden långt senare och inga tillåtelser har getts från varken Helsingfors eller Stockholm för dessa gränsprojekt.
Världens fredligaste gräns utsattes för en rejäl prövning under hösten 2015 i samband med demonstrationer på finska sidan mot flyktingströmmen.
-Den markeringen stod i bjärt kontrast till den gränslöshet som människorna blivit vana vid.
Högt pris
Helena jämför Tornedalen med området Alsace i Frankrike som gränsar mot Tyskland. Båda har fått betala ett högt pris när landsgränserna drogs. I Tornedalen märks det genom språkfrågan där staten förbjöd tornedalsfinska och finska i skolorna.
Men tornedalsfinskan har levt kvar och det kulturella utbytet har fortsatt. Inte minst i uppfinningar från Sverige och de målade allmogemöblerna som finns i båda länderna. Trots försvenskningspolitiken har även umgänget över gränsen fortsatt. Lokalbefolkningen har vägrat se gränsen och många har en bror eller syster på andra sidan.
Äktenskap över gränsen och förvärvsarbete i andra landet kallas i forskarkretsar för transnationella händelser. Gränsäktenskap är ofta en viktig orsak till att man vill studera det andra språket. Det finns flera exempel på familjer som ändrat sitt liv när något av barnen gift sig med en person från det andra landet. En svärdotter från andra sidan älven kan förändra en hel familjs invanda rörelsemönster och språk.
Multilokalitet
Multilokalitet betyder att folk bor och verkar i olika mobila sammanhang. En person kan ha flera olika lokala identiteter: Du kan vara tornedaling, Stockholmare och meänkielitalande samtidigt.
Att gå i skola eller ha dagvård i ett annat land känns för många obegripligt men i Torneå/Haparanda är det naturligt. Språkskolan i Haparanda är ett exempel på det liksom den gemensamma busstationen och köpcentrat På gränsen – Rajalla.
Handeln är ett utmärkt exempel på gränsens fördelar. Regionauter har lärt sig nyttja ländernas valutakurser. Hur beror i stor utsträckning på individuella behov och ländernas politiska system.
-För finländarna har det i många år varit förmånligt att handla vissa varor i Sverige beroende på kronans kurs. Men idag har inte bara priset betydelse utan även exotiska och kulinariska skäl bidrar till handeln.
Flyktingströmmen 2015 mellan Haparanda och Torneå satte ”världen fredligaste gräns” på prov. Foto: Susanne Redebo
