Urpo Taskinen i Juoksengi vill utnyttja den tornedalska gästfriheten för att locka nya invånare. Foto: Per Loxbo
Hur ska kommunerna i Tornedalen vända trenden och få ökad inflyttning istället för att tappa invånare? Urpo Taskinen i Juoksengi har en idé som kallas Prova livet på landet.
– Vi vill använda oss av den tornedalska gästfriheten och bjuda in folk till våra byar för att uppleva hur det är att bo här, säger han.
Övertorneås befolkning har halverats på 50 år. Från drygt 8 000 invånare 1968 till drygt 4 000 i år. En återkommande fråga på den politiska agendan är hur man ska vända på den negativa trenden.
Vanligt är att de styrande i en kommun tror att faktorerna för att människor ska flytta tillbaka eller upptäcka kommunen handlar om arbetstillfällen och billiga tomter.
-I mitt projekt pratar vi inte om arbetstillfällen eller tomter för det är inte nödvändigt. Undersökningar visar att det är annat som lockar folk, säger Urpo.
De sociala faktorerna, kittet mellan människor, spelar mycket större roll, menar han. Människor flyttar helt till orter där de känner folk.
En annan viktig del för ökad inflyttning är det emotionella kapitalet. Det kan till exempel handla om flyktingmottagande; att politikerna visar empati för andra och för kommande generationer.
-För Övertorneås del tror jag att den viktigaste lockelsen är att leva upp till att vara det man utgör sig för att vara: en ekokommun. Det är en magnet i sig. Ingen kan ta bort att Övertorneå var den första ekokommunen i landet.
Affären i Juoksengi utgör byns hjärta. Kanske flyttar nya krafter till orten om Livet på landet blir verklighet? Foto: Privat
Projektpengar dödar
Urpo Taskinen jobbar åt Naturskyddsföreningen och brinner särskilt för miljö- och energifrågor.
– Man skulle kunna förstärka ekoprofilen för Övertorneå för att locka människor hit som kanske skapar jobb inom den sektorn. Men då krävs det att kommunledningen visar att man menar allvar med ekobegreppet.
Projektet Prova livet på landet föddes redan i början på 2000-talet i Nilivaara av Urpo som efter det flyttade till Juoksengi. 2013 ledde hans arbete till att det faktiskt flyttade in en person till Övertorneå kommun. Det blev dock en kortvarig vistelse, bara drygt ett år, för finlandsfödda Christina Myntti som idag bor i Småland där hon kom från. Men att låta unga barnfamiljer komma och bo hos gästfria tornedalingar en kort tid för att upptäcka fördelarna med livet vid gränsen tror han på. Kanske hälsar gästerna på grannar, tittar på hus som är till salu, deltar i någon föreningsaktivitet…
-Det behöver egentligen inte vara så märkvärdigt.
Nu tar Urpo projektet ett steg längre. Han tänker kontakta kommunen och be dem se över vad de kan bistå med de gånger gäster dyker upp via projektet.
– Men jag vill absolut inte ha några pengar av kommunen, min åsikt är att projektpengar dödar.
Nya vänner för livet
Urpo tycker att Tornedalen är optimal för den här typen av projekt eftersom det finns en uttalat stor gästfrihet i trakterna. En gästfrihet som ofta förknippas med landsbygden; man bjuder på kaffe och ber folk stanna över natten.
-Jag ser heller inte det här enbart som ett ”Rädda byn”-projekt utan blir det ingenting med en kontakt så kan det ändå leda till att man får nya vänner för livet.
Urpo söker nu efter folk som har lust att engagera sig i projektet. Har du lust att vara med? Kontakta Urpo på mejl [email protected]
Tornedalen har mycket att erbjuda av det som många stadsbor saknar: en natur och en stillhet som ger lugn i själen. Foto: Privat
