Allt fler unga intresserar sig för sitt ursprung och ser meänkieli som en tillgång, säger Met Nuorets vice ordförande Johanna Nordblad Sirkka.
Att 150 personer, i huvudsak unga, sökte till kursen i meänkieli i höstas vid Umeå universitet säger en hel del.
-Det är helt magiskt, skrattar Johanna Sirkka. Jättekul.
Met Nuoret bildades våren 2014 i Haparanda. Idag har förbundet knappt 100 medlemmar. I verksamhetsplanen står att de bland annat ska verka för att stärka unga tornedalingars identitet, språkliga och kulturella utveckling. Johannas egen relation till meänkieli är ganska oladdad. Hennes föräldrar flyttade från Finland till Tärendö på 1970-talet och hon har alltid lyssnat till finska i hemmet. Med tiden har hennes föräldrars modersmål påverkats av meänkieli och Johanna pratar själv meänkieli, även med sitt barn hemma i Luleå.
Vad driver dig att jobba med Met Nuoret?
-Identiteten, att hitta sig själv. Som liten tog jag avstånd från det tornedalska och jag hade finska som identitet. Idag känner jag mig mest bekväm med att vara tornedaling även om jag håller på Finland i hockey.
Met Nuoret tog i höstas över värdskapet för samarbetsplattformen Ung Minoritet, som omfattar minoritetsförbunden för ungdomar i Sverige. Även där är möten med politiker viktiga för att stärka minoritetsgrupperna.
Stöttar varandra
-Det är otroligt kul och lärorikt att träffa så många unga från andra minoriteter. Vi lär oss mycket, både om likheter och olikheter. Det ger ett värdefullt utbyte och vi stöttar varandra.
Ibland kan man läsa eller höra att minoriteterna är diskriminerade i vårt samhälle. Gäller det tornedalingar också?
– Jag har inte upplevt att vi idag är diskriminerade men försvenskningspolitiken har lyckats förminska vårt språk. Meänkieli har fått en skamstämpel som är svår att tvätta bort även om det håller på att vända nu. Vårt förbund kom också igång sist av alla, så det finns en del att jobba på.
Met Nuoret har inlett samarbete med norska kvänförbundet Kveeninuoret. 2014 träffades unga representanter från bägge länderna i Pajala där de åkte runt i Tornedalen och lärde känna varann. I år besökte Met Nuoret norska Tromsö. Kvänerna klassas som en minoritet i Norge och deras språk påminner starkt om meänkieli, eftersom de är sprungna ur samma språkstam.
Dialektala skillnader
-Skillnaden mellan meänkieli och kvänska påminner om olikheterna mellan stockholmska och dalmål. Det är mer en dialektal skillnad än en språkskillnad.
När norska kväner och unga tornedalingar möts är det trots allt norska och svenska som pratas mer än kvänska och meänkieli.
-Skulle vi kräva att alla pratade sitt minoritetsspråk skulle det inte gå att bedriva någon verksamhet alls, skrattar Johanna. De flesta av oss är ju inte så bra på de språken.
Redan E.G. Geijer skrev att kvänerna var uppblandade med samerna och hade blivit uppträngda norrut av dem som blev bondebefolkning och trängde på söderifrån mot Norrland.
