Anneli Fors Alajääskö, modersmålslärare i finska i kommunen. Foto: Privat
2019 blev Umeå kommun förvaltningsområde för meänkieli och sedan dess pågår ett arbete för att väcka intresse och nyfikenhet för språket. En av dessa aktiviteter är språkdusch på meänkieli för barn och ungdomar från förskola till gymnasium.
– Språkduscharna har verkligen varit en mötesplats där vi har velat göra positiv reklam för språket och väcka intresse. Vi kan få frågor som, jag kan inte meänkieli, får jag komma ändå? Och självklart är de välkomna. Det är det som är syftet med träffarna, säger Anneli Fors Alajääskö, modersmålslärare i finska som arbetar med språkduschar tillsammans med sina kollegor som undervisar i meänkieli och samiska.
Språkduschar på finska, samiska och meänkieli har kommunen haft länge i olika forum och med olika finansiering, och sedan 2017 genomförs de med kommunens resurser. Samma år fattades också beslut om ett språknav för de nationella minoritetsspråken där det ska vara möjligt att studera till exempel meänkieli från förskola till gymnasium.
Språkduscharna genomförs fyra gånger per läsår och är uppdelade i tre olika åldersgrupper, 1-5 år, 6-9 år och 10-19 år. För de minsta barnen genomförs språkduscharna på förskolan tillsammans med vårdnadshavarna.
– Det är ofta mor- och farföräldrarna som kan meänkieli, men inte föräldrarna, som vill att barnen ska få tillgång språket. På träffarna för meänkieli har det deltagit cirka 5-6 barn varje gång.
På språkduscharna varvas årstidsteman och sagoteman. Nästa träff den 1 oktober kommer att ha temat höst, berättar Anneli.
– De yngre barnen ska göra en naturbingo och leta färger i naturen, vi ska sjunga sånger, grilla och pyssla. För de lite äldre barnen som också ska vara ute i naturen handlar det om att kunna använda hela meningar och för de äldsta ska vi bland annat baka en äppelkaka där instruktionerna i receptet är på meänkieli.
Umeå kommun saknar i nuläget en förskoleavdelning för meänkieli eftersom det inte har funnits ett tillräckligt underlag. Det finns i stället två finska förskoleavdelningar i kommunen och många med ett intresse för meänkieli kanske väljer en finsk avdelning i stället, tror Anneli.
– Meänkieli är det svåraste minoritetsspråket att arbeta med. Det finns olika dialekter och många vi träffar vill inte säga och stå för att de talar meänkieli. Det blir svårt att fånga in språket då. De säger att de inte kan det tillräckligt bra eller att deras språk inte är ett riktigt språk utan en variant på ”byaspråk”. Detta genomsyrar de flesta av våra kontakter och möten.
Men Anneli Fors Alajääskö tror på en förändring. Hon återkommer till kommunens arbete med att framställa språket på ett positivt sätt och att väcka nyfikenhet genom olika aktiviteter. Modersmålslärarna har sagoläsning på biblioteken och kommunen har så kallade minoritetskassar med material på minoritetsspråken som förskolorna kan använda. Tornedalingar som minoritet och meänkieli uppmärksammas också genom författarkvällar och andra kulturella evenemang.
Kommunens nya ambition är att samla finska, meänkieli och samiska under samma tak på en förskola. Det pågår också mycket internt arbete i kommunen med att bygga en materialbank för minoritetsspråken och en utbildning för förskolepedagoger om hur de kan arbeta språkstärkande för de nationella minoritetsspråken. Men utmaningarna med att rekrytera lärare i meänkieli och att hitta läromedel i språket kvarstår. Nuvarande modersmålslärare har arbetat i cirka ett år och undervisar i dagsläget 16 elever i meänkieli runtom i hela kommunen.
–Under en period stod vi utan lärare i meänkieli, då tappade vi mycket som vi nu håller på att bygga upp igen. Men intresset har ökat sedan kommunen blev förvaltningsområde för meänkieli och det sprider sig, säger Anneli Fors Alajääskö.
Skribent: Karin Skoglund
