Jon och Malin Buska (Övertorneå) under inspelningen av ”Turpa Kiinni …” i Pajala.
Jon Blåhed, skaparen av ”Turpa Kiinni Minun Haters”, är regissören som förmedlar något nytt och annorlunda.
– Den här typen av filmer fanns ju inte när jag växte upp. Vi hade inga förebilder på teve i vår egen ålder från Tornedalen. Det har jag saknat, säger 32-åringen från Tärendö.
I augusti i år visades den 45 minuter långa ”Turpa Kiinni …” på SVT. Den är inspelad i Pajala och i en av rollerna syns skådespelerskan Malin Buska från Övertorneå. Filmen ingår i projektet Moving Sweden som är Svenska filminstitutets och SVT:s satsning på nya talanger inom svensk film.
Övertorneåfödda Malin Buska förbereder sig inför en scen i Tornedalen. Foto: Josef Persson
I grunden handlar projektet om mindre budget men med större frihet. Här ges också möjlighet för berättelser om ämnen och platser som inte visas på film så mycket.
– Jag vill gärna filma i Tornedalen igen, det är roligt och tacksamt att göra det. Folk där uppe är så glada och hjälpsamma, de är inte lika less på filmteam som neråt landet och då blir det mycket lättare att jobba, säger regissören och manusförfattaren.
Den 45 minuter långa filmen, som går att ses på SVTPlay, handlar om Maja som bor i Stockholm men ett självmord inom familjen tvingar henne tillbaka till hembyn Pajala. Det blir en resa där frågor om ursprung, sorg och om möjligheterna att leva sin dröm i Tornedalen lyfts fram.
Jon Blåhed från Tärendö vill förmedla en ny typ av berättelser från Tornedalen och Norrbottens inland. Foto: Privat
Reaktioner?
– Bara positivt. Vi har åkt runt i skolor tillsammans med Svenska filminstitutets satsning ”Film i skolan” och visat filmen i olika delar av landet.
Intressant har varit hur olika människor tolkar den i olika delar av landet.
I södra Sverige har det varit fokus på musiken och i norr har reaktionerna handlat om psykisk ohälsa och att man inte pratar om det. ”Turpa Kiinni …” har nu fått vingar och visades i oktober på en internationell filmfestival i New York som en del av lanseringen av nordiska filmer. Månaden efter hade den premiär i spanska Valencia på en festival för filmer i det medellånga formatet.
Jon är nu inne på sin tredje film, 90 minuter långa ”Inland”, som har biopremiär i början på 2020. Manuset bygger på en bok av Elin Willows.
– Vi har filmat under alla årstider eftersom filmen utspelar sig under flera år. Närmast har vi varit i Arjeplog och Luleå.
Filmen sätter frågan om att sträva efter att lyckas i centrum.
– Den handlar om en ung person som inte har drivkraften att lyckas, en egenskap som alla förväntas ha nuförtiden.
Huvudpersonen flyttar upp till norr från Stockholm och verkar inte ha någon strävan i sitt liv.
– Det kommer bli en väldigt annorlunda och tänkvärd film. Kanske blir du också som åskådare lite irriterad på huvudkaraktären.
Huvudpersonen bjuds nämligen in av folk i samhället hon flyttat till men hon tar inte till sig det.
I det läget tycker Jon man ska fundera på sin egen irritation.
– Hon gör ju egentligen inget fel. Det är ju vårt samhälle som säger att vi ska ha drivkraften att lyckas, vi får inte bara finnas till.
I två av rollerna syns Pajalaborna Paloma Perez och Daniel Eneris Sandström.
Huvudpersonen i ”Inland” verkar sakna en strävan efter att lyckas i livet och det kan skapa irritation hos omgivningen. Foto: Jimmy Sundin
Vem är du, Jon Blåhed?
– Min pappa har släkt i Finland, de heter Sinisalo, men en del av dem bytte till det svenska namnet på 60-talet när de flyttade hit.
Morfar har rötterna i Säivis och mormor hette Tano och växte upp i Mattila utanför Haparanda.
Jon föddes i Tärendö och bodde där tills han var 14 år. Då flyttade han med föräldrarna till Göteborg, men idag hittar vi honom i Umeå. Han har arbetat med långfilm och teveserier i drygt tio år.
2017 började han plugga på Journalistprogrammet vid Umeå universitet. Vid den tiden inleddes också arbetet med hans första större film: dokumentären ”Maj Doris” (om den samiska konstnären Maj Doris Rimpi). Samarbetspartner var filmaren Jimmy Sundin från Luleå.
– Vi vill båda berätta historier från Norrbotten, annorlunda berättelser som man inte ser från inlandet och från våra hemtrakter.
Finns något gemensamt i de filmer som du regisserat och skrivit manus till?
– De har lite lugnare tempo och färre dialoger än andra, det är inga actionrullar direkt. De utspelar sig i norra Sverige och har hittills handlat om kvinnor från Norrbotten.
Jon har också ett nytt spännande filmprojekt på gång: han skriver på ett historiskt drama som utspelar sig i Tornedalen.
