Hasse Stenudd är tillbaka i radion som sagofarbror på meänkieli. Sagan om Sigge Sik får nu nytt liv. Foto: Bertil Isaksson/Sveriges Radio
Den kända radiorösten Hasse Stenudd är tillbaka. Nu som sagofarbror på meänkieli i Meänraatio.
-Jag kom på att jag hade saknat radion, förklarar Gällivarebon som egentligen kan titulera sig pensionär.
Den före detta läraren har en rad strängar på sin lyra. Som författare och kåsör har många läst honom, som journalist har han bland annat skrivit i Metavisi när den var kopplad till Haparandabladet. Och i två år var han kommunikatör för STR-T. Nu är han snart 64 år och pensionär – fast ändå inte. Meänraatio i Pajala har anlitat honom som sagoberättare vid ett tillfälle i veckan. Det är boken Ole varovainen, Sigge siika! av Skellefteåbon Helena Renström som Hasse återger på sitt känslospråk.
”Hedrande att få bli uppläst av dig på detta vackra språk”, konstaterar författaren Helena i en tråd på Facebook.
Under fem måndagar klockan 17.50 (första avsnittet sändes 2 maj) kan man nu lyssna till Sigge Siks äventyr i Meänraatio i P4.
Boken handlar om äventyr och kärlek i sikens rike Kukkolaforsen.
-Se upp, Sigge Sik! heter ju boken och anspelar på att Sigge ska se upp när han kommer till Kukkolaforsen, säger Hasse. Men han förstår inte uttrycket riktigt. Han träffar tjejen Siggan och kärlek uppstår i Torneälv. Det är en bra lärobok som också finns ute i skolorna.
Sagan utgår ifrån älven och vad som finns i vattnet. Det är en språkbok samtidigt som den lär ut biologi och historia.
Kräver stor studio
Hasse stortrivs i radiostudion i Pajala tillsammans med producenten Bertil Isaksson. Studion tillhör Hasses gamla domäner, han började på Sveriges radios meänkieliredaktion redan 1993.
-Jag tycker det är spännande att läsa sagor i en studio. Jag lever mig in i berättelsen och agerar. När man lyssnar på en saga ska man uppleva berättelsen, tycker jag, så jag utnyttjar hela studion med mitt kroppsspråk. Det krävs mycket utrymme.
Hasse har varit sagofarbror tidigare men då på TV 1998 i rollen som Nalle Puh. Han satt i en soffa i Luleå tillsammans med barn och läste berättelser på meänkieli.
-Det var underbart att göra Nalle Puh på meänkieli. När Christoffer Robin säger ”dumma gamla nalle” på meänkieli så blir det ”tyhmä vanha nalle”. Det låter så härligt.
Hasse är uppväxt med meänkieli omkring sig och har varit lärare i språket för vårdpersonal. Men hans egna två yngsta barn kan bara ett ord var.
-En kan makkara (korv) och den andra mansikka (jordgubbe).
