Förskollärare Sari Ojas ledstjärna är att det ska vara roligt att lära sig meänkieli. Tycker inte barnen det verkar kul ska man som pedagog tänka om. Foto: Privat.
Barnen i Övertorneå är eftertraktade hos produktionsbolag inom teve och radio. De som kan meänkieli får lätt roller i program på minoritetsspråket.
-Många får provläsa för en roll och plötsligt är det coolt att kunna meänkieli, säger språk- och kulturpedagogen Sari Oja.
Övertorneå är inne på sitt 16:e år som förvaltningskommun för finska och meänkieli. Före detta riksdagsledamoten Lennart Rohdin, som jobbat med minoritetsfrågor, anser att orten kommit längst i sitt revitaliseringsarbete med meänkieli av alla. Mycket tack vare den drivkraft som förskolläraren Sari Oja besitter. Hon står bakom många minoritetsarrangemang riktade till förskolor och skolor.
I höstas ordnades till exempel en minoritetsvecka i kommunen där alla barn ägnade fem dagar åt att lära sig mer om landets fem minoriteter.
Saris idé om hur man väcker barns intresse för språk är att det ska vara roligt.
-Som vägvisare i minoritetsspråk måste man vara lyhörd. Märker man att något känns motigt är det viktigt att byta spår.
Har mycket gratis
Saris intresse för språk, drama och att leka fram kunskaper är perfekt för en kommun som har ett lagkrav på sig att erbjuda barnomsorg helt eller delvis på meänkieli.
I Övertorneå har det inte varit något problem att få fart på arbetet, tycker Sari. Kommunen har mycket gratis tack vare en befolkning som i stor utsträckning hanterar tre språk.
-Nästan alla våra pedagoger i förskolorna kan antingen finska eller meänkieli förutom svenska.
Utifrån det gynnsamma läget formulerades 2014 målet att varje förskoleavdelning skulle ha en språkansvarig person som behärskade minst ett minoritetsspråk.
Idag sker all barnverksamhet på tre språk, men det är egentligen ingen större skillnad mot tidigare mer än att man nu gör det medvetet och låter alla barn delta.
Sari brukar själv turnera i förskolor med sin docka Piika som sjunger och leker på finska och meänkieli.
-Piika har blivit en riktig kändis här uppe, skrattar Sari.
Sari och hennes docka Piika på Torneusgårdens förskola i Övertorneå. Foto: Privat.
Söker skådisar och ger intervjuer
Saris eget arbete med meänkieli började 2010 som en kreativ resa där bara hennes egen fantasi satte gränser i olika konstnärliga processer (teater). Idag upptas hennes tid i större utsträckning av administration och blankettfylleri.
-Mitt arbete har blivit lite allvarligare.
Övertorneå har dragit massmedias blickar till sig och Sari jobbar mycket med att lotsa journalister rätt, ställa upp på intervjuer och hjälpa till när produktionsbolag söker unga ”skådisar” som kan meänkieli. Efterfrågan på unga meänkielitalande har ökat markant.
Mitt i all medvind har statens ekonomiska bidrag stramats åt med ungefär en halv miljon kronor per år.
– Det har gjort att vi inom barn- och skolomsorgen sökt samarbete med andra aktörer, till exempel med Svenska kyrkan.
Vad tror du om meänkielins framtid?
-Om man låter meänkielin utvecklas med nya ord så tror jag definitivt att det kommer att fortsätta leva. I många familjer i Övertorneå kommer ena föräldern från andra sidan älven och familjen pratar den finska som finns i finska Tornedalen – fast med låneord från svenskan. Om vi fortsätter att kalla den mixen för meänkieli så ser det väldigt positivt ut för framtiden.
