Mikaela visar en karta över Haapakylä från 1648 som hon vunnit i en tävling hos Lantmäteriet. Foto: Privat
När Mikaela Omark från Övertorneå växte upp lärde hon sig läsa tack vare bokserien Tornedalica. ABC-böckerna fick stå tillbaka.
-Jag föddes med intresset för släktforskning och Tornedalens historia, säger 39-åringen.
Just nu sitter hon hemma i Gammelstad utanför Luleå och dechiffrerar gamla köpebrev från 1800-talet som har kopplingar till hennes farmors släktgård Härmä i Kuivakangas.
Mikaela dyker ofta upp i olika trådar på Facebook, inte minst i gruppen ”Du vet att du kommer från Övertorneå om …”, där frossar folk i gamla tider: gulnade klassfoton och bilder på byggnader som nu är borta. Mikaela har ofta svar på utflyttade tornedalingars frågor om sin hembygd.
-Jag läser massor och har räknat ut att jag läst ungefär 130 böcker om Tornedalen och dess historia. Har säkert hållit på i 20 år med det.
– Jag har alltid haft det här intresset, jag tror jag föddes med det.
Mikaela är uppväxt i centrala Övertorneå men vistats ofta i Kuivakangas eftersom både mamma och pappa kommer därifrån och hemgårdarna fortfarande finns kvar. Och ja, hon är släkt med hockeyproffset Linus Omark, om någon undrar. De är kusiner.
Mikaela är forskartypen och gillar att lägga pussel, berättar hon. Till vardags är hon högskoleutbildad civilingenjör i maskinteknik men befinner sig just nu mellan två jobb.
-Jag är uppväxt på stället där mina förfäder har sina rötter. Jag har alltid haft min historia runt omkring mig och hört många berättelser från de äldre.
Mikaelas farmor bodde på släktgården Härmä i Kuivakangas. Foto: Privat
Kafé Blodiga yxan
Mikaela hittar många spännande historier i sina böcker som hon delar med sig av på nätet. Till exempel inlägget om Maria Nilssons första café i Pirttimaa som kallades Kafé Blodiga yxan efter att ett cafébiträde jagat en närgången militär med yxa. Maria drev senare Majas kiosk vid Centralskolan.
Det går nästan inte att ställa en historisk fråga i gruppen utan att Mikaela har ett bra och väl underbyggt svar på den.
Kanske skriver hon en egen bok om sin hembygd så småningom om allt det hon grävt fram genom åren.
-Men det lär dröja, funderar hon, jag har mycket kvar att samla in.
Mikaela har också ett intresse för meänkieli. Förra året satte hon upp som mål att läsa alla barnböcker som finns på meänkieli.
-Jag har läst nästan alla, ett 20-tal. Jag kan visserligen inte meänkieli men jag försöker lära mig så gott det går.
En gång läste hon en finskakurs på universitet och den har gett henne en hyfsad grundförståelse.
Mikaela har nyligen avslutat en klimatutbildarutbildning inom Naturskyddsföreningen i Övertorneå för att informera politiker i Norrbotten om klimatfrågor.
