Andreas kör peppande kurs på meänkieli

Andreas Ali Jonasson ville lära sig finska men av ”misstag” blev det meänkieli, ett språk som han nu älskar. Foto: Privat

Vill du lära dig meänkieli på ett underhållande och lättsamt sätt? 31-åriga Andreas Ali Jonasson har startat instagramkontot Meänkielipepp där han lägger ut ord och bilder varje dag.

Andreas koppling till Tornedalen är annorlunda. Han har bott i Göteborg under hela sin uppväxt med en mamma från Finland (Sodankylä) och en pappa från Sverige. 20 år gammal bestämde han sig för att flytta till Haparanda för att lära sig finska. Andreas hade nämligen tidigt ett intresse för språket men fick aldrig lära sig det hemma. I skolan nekades han hemspråksundervisning eftersom finskan inte var levande i hemmet.

– Min tanke var att från Haparanda hade jag nära till släkten i Finland samtidigt som jag fick lära mig finska via musiklinjen på Sverigefinska folkhögskolan.

På folkhögskolan hängde han mycket med äldre människor och personal för att fånga upp språket snabbt. Efter ett halvår i Haparanda ringde han hem till sin mamma för att chocka henne genom att prata vad han trodde var flytande finska. Men mamman förvånades för sonen hade inte lärt sig finska, det var meänkieli!

Efter det uppvaknandet kände Andreas ändå en kärlek till språket. Den lät han gro via en minikurs i meänkieli på Stockholms universitet som Birger Winsa höll i samtidigt som han fortsatte att åka norrut för att träffa kompisar och släkt.

– Nuförtiden läser jag allt jag hittar på meänkieli, lyssnar på Meänraatio och skriver på meänkieli. Jag har också översatt Barnen i Bullerbyn, det började med att jag gjorde det bara för min egen skull.

Nu lutar det åt att Astrid Lindgrens storsäljare snart kommer ut på minoritetsspråket tack vare honom.

Andreas för också sitt arv vidare genom att prata meänkieli med sin son som är fem månader gammal. För sonens skull har han också gjort enkelt undervisningsmaterial. Många av de språkrebusarna lägger han ut på instakontot Meänkielipepp

Till saken hör att Andreas undervisar i Svenska för invandrare i Stockholm där han också står för eget undervisningsmaterial på arabiska/kurdiska/svenska.

meankielipepp-1

meankielipepp-2

meankielipepp-3

Meänkielipepp på instagram ger dig en snabbkurs i vardagsord på meänkieli

Meänkielipepp är väldigt pedagogiskt upplagd och rolig. Varifrån får du idéerna?

– Jag har studerat en massa andra språk, till exempel arabiska och kurdiska och får många tips från de språkböckerna. Och så försöker jag översätta vardagliga ord från till exempel arabiska till meänkieli.

– Många bildidéer och vardagliga fraser kommer också till mig när jag är ute och promenerar. När jag kommer hem slår jag upp i ordböcker vad ett ord heter och lägger ut det på instagram.

Tanken med Meänkielipepp är att kontot ska locka till tvåvägskommunikation; att de som följer den ska kommentera genom att ge förslag på synonymer. På så vis utvecklas språket.

Det låter hoppfullt att det går att lära sig meänkieli fast man är vuxen, precis som du gjort?

– Ja, jag tror alla kan det, det handlar bara om att hitta motivationen. Jag tycker ändå meänkieli är svårare att lära sig än arabiska och kurdiska men den utmaningen peppar mig.

Ann-Sofis kortfilmer utmanar bilden av Tornedalskvinnan

Ann-Sofie Taavo från Svanstein har hittat ett sätt att uttrycka sig på via instakontot esterii1. Foto: Privat

Figuren Esterii från Svanstein har 900 följare på instagram. Humorn i de korta webbklippen lockar allt fler som älskar Ann-Sofi Taavos självutlämnande rollfigur. Bland jobbiga husrenoveringar och balettsteg på vinden finns också en underton av allvar som stavas psykisk ohälsa.

-Sedan jag var liten har jag drömt om att underhålla, förmedla budskap och få folk att skratta. Om jag den vägen kan nå ut till folk och berätta hur det är att i 30 år ha levt med psykisk ohälsa är jag nöjd, säger Ann-Sofi.

På instagramkontot esterii1 presenterar hon sig och sitt alias som en galen kärring med humor och kristen livssyn. Här får man följa henne i vardagens små krumbukter. Till exempel under en dans på vinden där Esterii, med såg och rotting monterade i städrocken, låter världen veta att hon är avundsjuk på att inte få delta i SVT:s prisade Bastubaletten. ”Men en sann Tornedalskvinna klarar sig alltid ändå för hon hittar sina egna vägar.” konstaterar Esterii frejdigt.

-Rollfiguren är en del av mig, mitt arv och min kultur. Jag tycker det är dags att plocka fram Tornedalskvinnan – brudarna som stannar här uppe är rätt tuffa av sig och klarar det mesta.

-Humorn har räddat mig ofta. Genom Esteriis förehavanden på vinden hemma i byn får jag utlopp för mitt behov av att stå på scen.

Dags att sluta skämmas

Ann-Sofi föreläser ibland på olika event om psykisk ohälsa och då brukar hon också ta med sin rollfigur, för att det inte ska kännas för tungt.

– Men det är inte lätt att gå ut i ett litet samhälle och tala om att man är psykiskt sjuk, säger Ann-Sofi. Ändå är det en av landets största folksjukdomar och jag tycker det är dags att sluta skämmas för det.

Hon berättar att hon inte har någon vetenskap att luta sig tillbaka mot. Men hon har vettskap: ett ord hon själv myntat och som betyder ”det som livet har gett”.

Med Esterii vill hon också förmedla att det går att skapa fast man upplever att man inte har något.

-Har du bara dig själv så kör på det! Esterii uppstod faktiskt ur ingenting.

esterii-i-baktagen-i-ett-tornedalskt-kok-foto-privat

Esterii i baktagen i ett tornedalskt kök. Foto: Privat

Godkänt av familjen

Ann-Sofis man och barn brukar tillfrågas i de fall inslagen berör dem innan de läggs ut. Accept från dem är viktigast, påpekar hon, kritikerna försöker hon strunta i. Ann-Sofi är uppväxt i den laestadianska församlingen och är själv kristen så Esterii kan förstås för vissa uppfattas som provocerande.

-Jag är ganska tokig och svamlig som person också så det här uttrycket passar mig bra. Och jag älskar Tornedalen, har aldrig bott någon annanstans och är en stark lokalpatriot.

I ett webbklipp inspelad i trädgården vid Torne älv drar hon på sig en naapukka och konstaterar: ”På torsdag vill det sig att jag ska till Stockholm. Känns som att jag ska åka till Australien. Vi syns, alla jag känner! Inte för att jag känner någon, men ändå.”

rollfiguren-esterii-framstar-som-en-lite-galen-men-stark-tornedalskvinna-foto-privat

Rollfiguren Esterii framstår som en lite galen men stark Tornedalskvinna. Foto: Privat

Unika Haparandabilder lyfts fram i instakonto

Daniel Fälldin, kommunikatör på Haparanda stad. Foto: Haparanda stad

-Jag hoppas att de yngre blir stolta över sin stad och börjar intressera sig för sitt ursprung, säger Daniel Fälldin, 40, kommunikatör på Haparanda stad. Han har startat ett instagramkonto med historiskt intressanta bilder.

”Haparanda i backspegeln” heter instagramkontot som startades på Fälldins initiativ mitt under högsommarvärmen. Varje vardag läggs en bild ut från Haparanda stadsarkiv med kort text till som förklarar det man ser på ett lite personligt sätt.

-Jag gör alltid research kring varje bild, säger Daniel. Målet är att få igång en tvåvägskommunikation där de som ser bilderna bidrar med fakta och kommentarer.

På instakontot kan man se hur det såg ut när den spektakulära kyrkan byggdes i slutet av 1960-talet. Här finns också människor i spännande situationer och gatubilder från tiden då Domus och Posten utgjorde viktiga besöksmål i stan.

Daniel har sina rötter i Åtvidaberg nära Linköping men flyttade till Haparanda för fem år sedan på grund av jobbet. När han kom över ett externt hårdminne med massor av inscannade historiska bilder från Haparanda stad började han fundera på hur han skulle göra dem åtkomliga för alla.

-Jag såg att en del andra kommuner startat instakonton med bilder, bland annat Örebro. Det är egentligen inte så avancerat, en bild per dag utan direkt ordning med kort information till.

1967. Nya kyrkan byggs. Foto Haparanda stadsarkiv

Haparanda kyrka byggdes 1967. ”Rent hus” kallade arkitekten byggnaden. Foto: Haparanda stadsarkiv.

Vill få igång en dialog

Daniel säger att det är just dynamiken i responsen som han är ute efter, att få igång en dialog med haparandaborna och dem som har anknytning till en plats, en person eller en händelse.

-Jag hoppas att det här växer och nu tickar det in nya följare varje dag. Vi är uppe i knappt 300 just nu.

Hur många bilder sitter du och ruvar på?

-Kan inte säga på rak arm men flera tusen handlar det om. De spänner från Mia Greens bilder från 1915 fram till 1960-talet. De flesta är från 1940- och 50-talen, en härlig blandning.

Några från slutet av 1800-talet finns också, till exempel en vardagsbild på tullhuset i Torneå (Nålsögat).

1950 Köpmangatan och Stadshotellet Foto Haparanda stadsarkiv

Köpmangatan 1950 med Stadshotellet i bakgrunden. Foto: Haparanda stadsarkiv.

Hur väljer du ut bilderna så det blir intressant?

-Jag går på magkänslan. När jag själv går igång på något väljer jag den. Jag är väldigt historiskt intresserad och funderar gärna på hur det kändes att leva i en viss miljö för länge sedan.

Barnens dag 1948. Foto Haparanda stadsarkiv

Barnens dag 1948. Foto: Haparanda stadsarkiv.