Premiär för öl som hyllar Tornedalen

-Vi vill brygga på heltid, säger kommunalrådet Tomas Vedestig i Övertorneå (till höger i bild) som har premiär för Tornedalsölen i slutet av november.

Det är bara några få dagar kvar innan Tornedalens eget öl lanseras. I november hålls premiär för de fem nya sorterna som förknippas med landsändan.

Det hela startade i december förra året då tre företagsamma män från Övertorneå registrerade Tornedalens ölbryggeri: Tomas Vedestig, Christer Taskinen (till vänster i bild) och Jörgen Ekersund.

Här berättar Tomas Vedestig om hur idén föddes och var företaget står idag.

”Som så många andra bra idéer så började detta projekt i bastun. Vi, jag och Christer, satt och resonerade om konceptet mathantverk. Vi älskar nämligen båda två att laga mat från grunden, något annat vi älskar är att njuta av en god öl. Så vi började fundera på hur pass svårt det kan vara att brygga ett eget öl för husbehov.

Sagt och gjort, vi köpte oss en liten hemmakokare och körde igång. Vår första brygd blev förvånansvärt god och då föddes tanken på att kanske även andra skulle vilja dricka vår öl.

Någon vecka senare satt vi hemma och smakade av en Red Stripe (jamaicanskt öl) och då tänkte vi att om vi kan sitta uppe i Övertorneå och dricka öl som är bryggt på Jamaica så borde väl de på Jamaica kunna dricka öl som är bryggt i Tornedalen. Efter den insikten bestämde vi oss ganska snabbt för att köra igång på allvar och så började vi experimentera med olika ölsorter och smaker.

Till slut hade vi fem olika sorter vi kände oss nöjda med. Vi kontaktade en lokal designerkille som hjälpte oss att ta fram loggan och etiketterna. Allt i utformningen utgår från Tornedalen. Färgerna runt etiketten (blått, vitt och gult) är till exempel från tornedalsflaggan. Fjälltopparna ska symbolisera att Tornedalen börjar uppe vid Kiruna och slutar nere vid Haparanda.

Vi älskar Tornedalen och det här är lite som vår hyllning till henne.

Just nu försöker vi brygga för fullt så vi ska ha välfyllda kylar till premiären under november månad.

Än så länge är detta vårt sidoprojekt till våra befintliga arbeten men drömmen och visionen är att vi ska kunna brygga på heltid.

Vilka är då vi som brygger öl i hjärtat av Tornedalen? Jag, Tomas Vedestig är 41 år och krögare på Weddes restaurang och kommunalråd (ÖFA, Övertorneå Fria Alternativ). Vid min sida finns Christer Taskinen, 40 år, träslöjdslärare.”

Ölen lanseras i slutet av november 2015 och cirka 80-100 liter av de fem sorterna planeras att bryggas per vecka.

-Vi kanske ökar på allt eftersom efterfrågan stiger, säger Vedestig.

Till att börja med säljs sorterna enbart på pubar och restauranger i Tornedalen (bland annat Weddes restaurang i Övertorneå) men förhoppningen är att även Systembolaget kan plocka in dem i sitt sortiment på sikt.

öletikett

En av fem etiketter som signalerar Tornedalens profil.

Umeås hopp står till Feministiskt initiativ

Om Umeå blir förvaltningsområde tror ordförande att lokalavdelningen skulle blomstra tack vare mer pengar och aktiviteter. Nu står hoppet till Feministiskt initiativ som visat intresse för att hjälpa till.

Umeås lokalavdelning har ungefär 120 medlemmar, och så har det sett ut under de senaste åren.

Precis som andra lokalavdelningar inom STR-T är medelåldern hög och de kämpar för att få in yngre förmågor, berättar ordförande Kerstin Salomonsson som blev medlem för fem år sedan.

Nu är hon inne på tredje året som ordförande. Rötterna har hon i Muodoslompolo/Övre Soppero.

Umeå är som bekant en studentstad och det vimlar av unga och studiesugna tornedalingar i staden. Men att värva dem är inte lätt.

-Mycket annat lockar i ett studentliv, det minns jag själv från min egen tid. Inte sjutton ville jag som ung hålla på med något sådant här …

När universitetet startar på höstarna och arrangerar välkomstdagar brukar lokalavdelningen ändå vara på plats för att visa upp sig.

Föreningen är också drivande i frågan att göra Umeå till förvaltningskommun.

För knappt ett år sedan lämnade ordförande Kerstin in ett medborgarförslag till kommunen om att Umeå skulle bli förvaltningsområde och i och med ge meänkieli högre status inom omsorg och på skolor.

-Dessvärre lyckades vi inte den gången, vi hade inte riktigt medvind då.

Men de ger sig inte utan planerar nu för att uppvakta de lokala politikerna via andra kanaler.

-Fi, Feministiskt initiativ, har velat engagera sig i frågan. Vi tror mycket på att det skulle bli ett lyft om vi blev förvaltningskommun, bland annat för att få loss mer pengar till aktiviteter och synas mer.

-Men det krävs arbete och en väldigt stor utmaning är ju att hålla språket levande.

Umeå universitet har sedan en tid tillbaka meänkieli i sitt kursutbud och intresset för att läsa det är oerhört stort. Så stort att intagningsstopp nu råder.

Lokalavdelningen jobbar på sin front med språket genom att hålla medlemsträffar en gång i månaden på ett café. Där får de som vill prata meänkieli för att hålla det levande.

– Ibland blir det svenska och ibland blir det finska och ibland en salig blandning av olika språk.

En annan viktig aktivitet är bokcirkeln som körs för andra året. 10-12 personer träffas varannan vecka för att diskutera böcker av tornedalsförfattare eller böcker med anknytning till gränsområdet. I år breddar de sig och tar in hela Nordkalotten i sin litteraturcirkel.

Varje vår och höst möts medlemmarna på ett grillparty respektive surströmmingsfest.

-I höstas åkte vi ut till en gård som arrangerade surströmmingsfesten. Det var väldigt trevligt.

I december blir det teatern Tjära människor med Tornedalsteatern (föreningen är medarrangör). Sedan väntar årsmötet och med den avslutas året.

-Vi är ju inte så många medlemmar så vi kan inte arrangera mycket mer eftersom folk inte orkar gå på allting.

Tornedalsarmband i skinn

Nu finns möjlighet att beställa handgjorda armband i skinn med Tornedalens färger. Pris mellan 250 och 350 kr (plus frakt på 21 kr). De som tillverkar är Meän Kulttuurikehto.

Vid intresse går det bra att lämna måttet på handleden (nummer på armbandet) så meddelar Meän Kulttuurikehto priset på just det armbandet.

Beställningar tas emot av Maarit Kemi på 073-8296774. Hon kan också nås via Facebook och gruppen Meän kulttuurikehto.

 

Hemvändardagar kan komma att läggas ner

Hemvändardagarna i Övertorneå har lockat många utflyttade tornedalingar att komma hem igen. Men nu är det osäkert om det blir en fortsättning på den 26-åriga traditionen.

– Efter sommarens arrangemang fick vi arrangörer hård kritik för att det inte var tillräckligt bra ordnat, berättar Christer Töyrä, marknadsgeneral och ansvarig för Hemvändardagarna.

– Om vi ska fortsätta bjuda in måste det till en förändring, men just nu vet vi inte hur.

Kurt Juntti heter mannen som startade Hemvändardagarna 1989. Syftet var att hemvändande kommunbor i förskingringen skulle ges möjlighet att träffas. Första årskullen som fick inbjudan var född 1949. (Alla elever födda senare än 1949 har fått minst en inbjudan fram till dags dato.)

Kommunen hakade snart på arrangemanget genom att samtidigt passa på att informera om hur bygden utvecklades, vilka yrkeskategorier som saknades (lärare och vårdpersonal) och bidra ekonomiskt till guidade bussturer, mat, lekar, bastubad och inträde till marknadsdansen på Folkets hus. Hemvändardagarna förläggs nämligen alltid i anslutning till Matarengi marknad i juli.

 

Gick bra i början

-Under de första åren gick det bra, folk flyttade hem och tog jobb här.

Kommunen hade vid den tiden upptäckt stora pensionavgångar hos invånarna och behovet av lärare var stort. Fortfarande saknas utbildad pedagogisk personal.

Men så hände något runt 2005 då antalet återvändare till sommarträffarna började minska. Då beslutade kommunen att bjuda in flera årskullar samtidigt och idag är man uppe i fyra per gång. Nästa sommar är det dags för avgångsklasser vars elever är födda 1957, 1958, 1967 och 1968.

-Vi har också märkt att folk ur de yngre årskullarna inte kommer. Ett tag bjöds tre årskullar in samtidigt där personerna var födda med tio års mellanrum, men det ändrades också snabbt.

Därför är 70-talisterna numera helt strukna ur rullarna. Kanske är de uppe i karriär och familjebildning och därför mindre intresserade av Hemvändardagar?

Måste till en förändring

Ett tag bjöds tre årskullar in samtidigt där personerna var födda med tio års mellanrum, men det ändrades också snabbt.

-Folk klagade över att de var för långt ifrån varann åldersmässigt, de hade inte så mycket gemensamt.

Varför tror du att intresset för arrangemanget minskat?

Jag vet inte. Det är ju tio år mellan inbjudningarna för varje person så det borde inte bero på att det är för ofta i alla fall.

Hur det blir i framtiden vet han inte heller.

-I somras var det inte alls lyckat. Det berodde på att en person som haft hand om träffen i fäbodarna i Koivumaa avled förra vintern, och den som tog över gjorde inget bra jobb.

-Ska vi fortsätta måste det helt klart till en förändring.

Ett tag fanns funderingar på att flytta arrangemanget till restaurangen i Kattilakoski, men det har nu slagits ut hågen.

 

 

Pressmeddelande Nu går METavisi från papper till webb

METavisi, en periodisk tidskrift på meänkieli och svenska, har funnits sedan 1983. De senaste fem åren har tidningen varit en bilaga i Haparandabladet.

– METavisi går online för att vi måste hänga med i mediautvecklingen säger Maja Mella, verksamhetsledare vid Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiset, STR-T.

Det var i början av 2015 som styrelsen för STR-T fattade inriktningsbeslutet om att tidningen ska distribueras via nätet. Bakomliggande orsaker till att METavisi går online är att tidningen vill nå nya läsare och att stödet från Statens Kulturråd till tidningen varit konstant på samma nivå de senaste fem åren, trots att kostnaderna för att producera en periodisk tidskrift har ökat.

METavisi har knutit till sig Susanne Redebo som skribent och för tidningens översättningar till meänkieli ansvarar Matti Junes, Erling Wande, Märta Nylund, Karin Nylund och Linnea Nylund. Inriktningen för METavisi kommer att vara densamma; nyheter, kultur, personporträtt och notiser.

-Det skulle också vara otroligt roligt att damma av en gammal klassiker, att enskilda skickar in sina berättelser och kåserier berättar Maja.

Presskontakt

Maja Mella, verksamhetsledare Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiset

070-582 40 74

Fakta om METavisi

METavisi ges ut av Svenska Tornedalingars Riksförbund-Tornionlaaksolaiset sedan 1983. Initialt på 1980-talet hette tidningen Meikäläiset. METavisi är ett språkrör för tornedalingarna, för såväl ummikot (icke meänkielitalande) som för de upp till 70000 meänkielitalande som uppskattas finnas i Sverige. Den huvudsakliga inriktningen är att bevaka och spegla meänkielis situation i samhället, att spegla den tornedalska kulturen och att bevaka händelser som rör tornedalingar och meänkielitalande. METavisi erhåller produktionsstöd av Statens Kulturråd.

 

HB:s chefredaktör: ”Meänkieli är en bro ut i världen”

Det finns en man i Haparanda som jobbar för att det nya gymnasiet på gränsen mot Finland ska få en språkprofil med bland annat finska och meänkieli. Mannen är Örjan Pekka, Haparandabladets chefredaktör.

-Det är en konkurrensfördel att kunna flera språk, säger han.

METavisi, bilagan på meänkieli som tidigare följde med Haparandabladet, har ändrat form. Numera läggs alla artiklar ut på nätet via STR-T:s hemsida under vinjetten METavisi. Varje artikel finns på två språk för att inte stänga ute någon läsare.

-För Haparandabladets del innebär förändringen att tidningen fått hitta en annan form för att nå meänkieli-talande personer. Örjan Pekka har valt att producera 0,5-1,5 sida per tidning på meänkieli.

-Det är inte mycket men det tillför ändå ett värde. Men meänkieli är som bekant ett omdebatterat ämne, kanske ännu mer vid gränsen än söderut. Språket kallas på sina håll för ”köksbordsfinska”, berättar Pekka, och anses inte i alla kretsar vara ett språk.

-Det här är en känslomässigt hårt rotad fråga, har jag förstått. Men nu när vi kommit så långt i Tornedalen att vi fått ett eget språk, är inte det en fantastisk marknadsföringsgrej? Vi har två valutor, vi rör oss över gränsen och vi har ett eget språk.

Örjan tycker det är ett problem att språkfrågan på regeringsnivå lyder under Kulturdepartementet. Han tycker Näringslivsdepartementet vore den rätta hemvisten – för här handlar det om pengar.

-Var fjärde invånare i Haparanda har finskt medborgarskap och kan inte svenska så bra. Många Haparandabor klagar över att finnarna inte kan svenska. Men jag tycker det är fantastiskt att de flesta invånarna kan både finska/meänkieli och svenska för de som är flerspråkiga lockar kunder från båda länder. Han ger exempel där språk är viktigare än kultur. Det lokala företaget Polarica opererar över hela gränsen med sina produkter (bär och vilt, bland annat). För företagare söderut i både Finland och Sverige tar marknaden stopp vid gränsen.

-Men Polarica springer åt alla håll uppe i norr. Företagsledningen har berättat att språkkunskapen har varit absolut avgörande för att kunna bedriva handel på Nordkalotten. Företaget omsätter idag runt en miljard kronor. Pekka påpekar att en av anledningarna till att Sverige varit så framgångsrikt efter andra världskriget är just språkkunskaperna.

– Varför skulle då inte meänkieli vara en bro ut i världen för tornedalingar?Barents Center i Haparanda är på tapeten just nu, det är bestämt att det ska byggas en gymnasieskola på gränsen mot Finland.

-Inget är mer naturligt än att skapa ett gymnasium med språkinriktning. Flerspråkigheten är naturlig hos oss och en del i exportframgången, det öppnar för jobb överallt och det rustar ungdomarna för framtiden. Nya gymnasieskolan ska inte bara ha inriktning svenska-finska utan också vara inriktad på kinesiska och ryska, anser Pekka.

Själv var han och Haparandabladet på bettet när Ikea förberedde sin ankomst till gränsstaden.

– Vi byggde annonspaket ihop med tidningar på finska sidan. Helt plötsligt hade vi en upplaga på 150 000 exemplar som vi kunde erbjuda Ikea. Den här konkurrensfördelen hade vi gentemot de stora annonsmakarna runt Stureplan i Stockholm och vi såg till att nyttja den.

Susanne Redebo

Det här är ett stort svek av regeringen

Minoriteterna lyckades inte blidka kultur- och demokratiministern Alice Bah Kuhnke, (Mp). Beslutet att lägga Luleås ansökan om att bli förvaltningskommun för meänkieli på is står fast.

– Jag är mycket besviken, säger Tore Hjort, ordförande i Svenska tornedalingars riksförbund.

Jag sa åt henne att beslutet om att inte släppa in fler förvaltningskommuner innan man sett över bristerna är detsamma som att stänga av hela trafiken i landet bara för att man ska bygga om en parkeringsficka. Orsaken till varför hon slagit till bromsen är följande.

Måste följa lagen
Det skyndsamt tillkomna samrådsmötet ägde rum i tisdags på departementet efter att Bah Kuhnke aviserat att det inte blir några bidrag till de åtta kommuner som ansökt om att få bli förvaltningsområden för nationella minoritetsspråk under 2016. Detta trots att hon tidigare år uppmuntrat kommuner att söka. Det oväntade beskedet togs emot med bestörtning, inte minst från representanter i Luleå vars kommun förberett sig för det.

– Vi har fått tydliga signaler på att det inte fungerar i vissa kommuner. Att då ansluta fler till ett system som inte fungerar ligger inte för oss, säger Bah Kuhnke direkt efter samrådsmötet.

– Det här sätter stopp för utvidgningen av minoritetsspråk?

– Jag ser det mer som att kommunerna måste följa lagen.

Så vad händer nu?
– Vi ser över den kritik som framkommit och därefter säkerställer vi att kommunerna kan leva upp till kraven. Vi vill inte ansluta dem till ett haltande system.

Men STR-T:s ordförande Tore Hjort är inte optimistisk när det gäller den tid som nu går förlorad.

– En översyn pågår redan nu där Länsstyrelsen i Stockholm och Sametinget är huvudmän. Det kommer dröja minst två år innan de åtta kommuner som sökt om att bli förvaltningsområden kan komma i fråga. Vi tappar tempo i hela verksamheten och folk som jobbar med frågan i olika kommuner tappar lusten.

Allvarliga konsekvenser
Beslutet innebär att Luleå kommun inte kommer att jobba för att få till meänkielitalande personal inom åldringsvården, och att ungdomar i skolan som vill läsa meänkieli hindras i det. Det här får konsekvenser långt fram i tiden. Det ger också signaler till de förvaltningskommuner som är igång att staten inte är att lita på.

– Jag tycker det hade varit renhårigare om regeringen kommit med ett riktigt argument för ändringen, istället för att skylla på oss att vi kritiserat minoritetslagstiftningen för att den inte fungerar.

Tore säger att det sistnämnda är en sanning med modifikation. Kritiken har handlat om att det inte finns styrmedel från regeringens sida som underlättar arbetet ute i kommunerna. Förvaltningskommunerna som redan är igång har däremot fungerat förhållandevis bra, betonar han.

– Jag ser det här som ett stort svek av regeringen och statsrådet.

Förstår besvikelsen
Alice Bah Kuhne påpekar värdet av att säkerställa så de kommuner som ansluts gör det till ett system som är jämlikt och som fungerar.

– Jag förstår att representanter för minoriteterna känner en stor besvikelse och en oerhörd press i och med beslutet. Men börjar vi acceptera brister i de redan utsedda förvaltningskommunerna så underminerar vi hela politiken.

En del av den kritik som riktats mot regeringen har varit att ingen tillsynsmyndighet tillsatts som ser till att minoritetslagen efterföljs, motsvarande Skolverket. Att bryta mot lagen måste bli kännbart i någon form, tycker många.

– Den kritiken måste tas på allvar, det bör också ses över, säger Bah Kuhnke.

Luleås planer för meänkieli skjuts på framtiden

Luleås ansökan om att bli förvaltningsområde för meänkieli läggs på is sedan kulturministern stoppat alla ansökningar inför 2016.
– Det är förödande, säger Lennart Rohdin, som jobbat med minoritetspolitik på regeringsnivå.

Lennart Rohdin, före detta riksdagsledamot, är på krigsstigen efter att kulturminister Alice Bah Kuhnke meddelat att regeringen avvaktar med att godkänna fler kommuner i landet till förvaltningskommuner inför 2016. Hon meddelar att först ska en översyn göras hur minoritetspolitiken fungerar i praktiken. För tornedalingarnas del innebär chockbeskedet som kom i september att Luleå, som står på tur härnäst, troligen får vänta till 2018 innan det kan sluta sig till de övriga förvaltningskommunerna (Kiruna, Gällivare, Pajala, Övertorneå, Haparanda och Kalix). En förvaltningskommuns främsta uppgift är att erbjuda sina invånare inom barnomsorg och äldrevård meänkielitalande personal.
Att beslutet dröjer betyder att Luleå inför nästa år inte får förhöjt statsbidrag på 500 000 kronor för att stötta meänkieliutvecklingen i kommunen.
– Luleå kan ju bygga upp sin service ändå men jag har hittills aldrig sett någon som tagit på sig det med tanke på det kärva ekonomiska läget som råder idag, fastslår Lennart Rohdin.
– Fördröjningen är förödande för vi vet att det inte varit någon enkel väg för Luleå att ansöka om att bli förvaltningsområde. Nu tappar de fart igen och allting skjuts framåt i tiden. Saker faller i glömska och personal inom omsorgen byts ut.

Varför vill då regeringen göra en översyn av hur minoritetspolitiken fungerar? Jo, det finns kritik mot att kommunerna inte kan efterleva lagen eftersom det saknas språkkunnig personal inom både äldreomsorg och skola. Det här gäller inte bara meänkielitalande personal utan samma utmaning står sverigefinnarna, romerna, judarna och samerna inför.

Brist på språkkunnig personal har på sina håll lett till att föräldrar som önskat att deras barn ska få tala och lära sig sitt modersmål i skolan ofta får hjälpa till att hitta någon som kan undervisa.
– Men observera att det här problemet finns inte hos de kommuner som redan är förvaltningskommuner utan hos de övriga som inte ingår där, säger Rohdin som själv undersökt hur lagen efterföljts på uppdrag av regeringen.

Lennart tycker också att skolorna utanför de sex förvaltningskommunerna tar lite väl lätt på lagen om invånarnas rätt till sitt modersmål.
– De borde jobba hårdare med att hitta någon som kan det minoritetsspråk som efterfrågas.

Så vad händer nu? Rohdin påpekar att det knepiga är att det blir svårt för regeringen att backa från sitt senaste beslut eftersom det inte lagts in några pengar i budgeten för att sjösätta nya förvaltningskommuner nästa år.
– Jag hoppas ändå att de lyssnar på minoritetsorganisationerna som nu bett om att få träffa kulturministern och prata om det här. Det finns säkert någon teknisk lösning för att komma runt det. Kanske kan pengarna läggas in i tilläggsbudgeten under våren? Det är i alla fall vad jag hoppas på.