Arkeologisk utgrävning av 2000 år gammal järnframställningsugn vid stranden av sjön Vaihkojärvi utanför Vivungi. Foto: Norrbottens museum
Arkeologisk utgrävning av 2000 år gammal järnframställningsugn vid stranden av sjön Vaihkojärvi utanför Vivungi. Foto: Norrbottens museum
2200 år gamla fynd från utgrävningar i Sangis, mellan Kalix och Haparanda, och Vivungi utanför Pajala visar på avancerade tekniker för järnframställning och stålsmide – kunskaper som man tidigare trott bara fanns i romerska riket.
–Fynden ställde allt på ända eftersom de visar tecken på tidig järnhantering i jakt- och fångstsamhällen, vilket går emot den rådande uppfattningen om när järntillverkningen kom till Norrbotten. Människorna som levde där och då hade avancerade kunskaper om järnhantering, smide och hur råmaterial som leror och malm ska användas, berättar Carina Bennerhag, arkeolog vid Norrbottens museum och doktorand i teknikhistoria vid Luleå tekniska universitet.
Hennes arbete är en del av forskningsprojektet Järn i Norr som ska klarlägga den tidiga introduktionen av järnhanteringen i norra Skandinavien och vilken roll jakt- och fångstsamhällena hade i processen.
Det var i samband med exploateringen av nya järnvägen mellan Kalix och Haparanda som en utgrävning gjordes i Sangis 2006 och arkeologerna hittade ett omfattande fyndmaterial.
–Det var som om håret reste sig på armarna när vi upptäckte tecken på järntillverkning. När jag började att nysta i det, insåg jag ganska snabbt att ingen har skrivit om det här. Det är ny banbrytande forskning – vi kan se nya mönster och det är mycket spännande.
De fann spår av en typisk jakt- och fångsmiljö i norra Sverige med fiskben, speciellt gädda, småvilt pälsdjur som mård, ekorre, fågel och delar av horn troligtvis från ren som tyder på rester av hantverk. Men det var de övriga fynden som var särskilt intressanta.
–Vi hittade rester av ugnar för järnframställning där man hade använt sjömalm och kol som bränsle. Med hjälp av blåsbälgar hade man blåst in luft i ugnen för att sedan kunna tända på kolet och få upp en hetta så att malmen smälte som i sin tur bildade järn och slaggprodukter.
Tidigare förknippades kunskaperna om järnframställning med jordbrukssamhällen i södra Sverige och man trodde att de så kallade bergsmännen spred dem till Norrbotten på 1600-1700-talen.
–Fynden i Sangis och Vivungi ger nya perspektiv på jakt- och fångstsamhällena och visar att de har haft samma behov av att framställa järn som samhällena söderut. Det förändrar också bilden av hur kunskaperna om järntillverkning har spridits. Enligt fynden är järnhanteringen i norra Sverige lika tidig som på flera platser i Centraleuropa.
Carina och hennes kollegor har även gjort analyser av en större mängd fynd från norra Norge och Finland och de visar på samma kunskaper som i norra Sverige. De kommer därför att fortsätta forska på hur spridningen av kunskaperna kan ha gått till. Fynden i Sangis tyder till exempel på östliga kontakter med Ryssland. Upptäckterna kan också förändra bilden av gamla fynd, menar Carina Bennerhag.
–Till exempel hittades en del slaggprodukter på boplatser utmed de stora älvarna när vattenkraften byggdes ut som man har tagit om hand, men som ingen tidigare har undersökt på grund av den seglivade uppfattningen att järnet introducerades sent i norra Sverige. Dessa har vi nu kunnat analysera och vi kan därför bekräfta en tidig järnhantering över hela norra Sverige.
Skribent: Karin Skoglund
